Skräcken når Öland

NÄR JOHAN THEORIN deckardebuterade häromåret med Skumtimmen, mutade han redan då in det egna revir – Öland – som han i sin andra roman Nattfåk återkom till i år. Öland framstår väl för de flesta som ett semesterparadis,och det är ju än också, men som i Theorins böcker drabbas ön av ond bråd död men också av ogästvänligt väder. Nu skall de två böckerna bli film, och det är också tänkt att det skall bli en fortsättning med två böcker som ännu inte är skrivna.
Filmatiseringarna sker i samarbete med SF och Öland, som representeras av Ölands näringslivskontor, Ölands bank, Sparbanksstiftelsen Öland och Regionförbundet i Kalmar län. De har gjort en regional kraftsamling för att stödja projektet och få hela filminspelningen förlagd till Öland. Bakom projektet står produktionsbolaget Fundament Film, som tidigare bland annat producerat En spricka i kristallen tillsammans med Tre Vänner. Manus skrivs av Anders Weidemann, som tidigare skrivit manus till bland annat Om ett hjärta och Leende ljusbruna ögon.
Varje bok speglar en årstid och utspelar sig helt på Öland. Johan Theorin har döpt om orter och platser och inspelningarna kommer förmodligen ske över hela Öland. Man planerar att starta hösten 2009, eftersom Skumtimmen tilldrar sig på hösten. Premiär beräknas bli ett år senare på bli hösten 2010.

En tysk kultfigur har gått ur tiden

NAMNET HORST TAPPERT säger förmodligen i många svenskar så mycket, men jag skulle tro att rynkorna i pannanslätas ut en aning om jag säger, att det var den Luciadagen avlidne tyske skådespelaren som gestaltade överinspektören Stephan Derrick mellan 1974 och 1998 tillsammans med kriminalkommissarien Harry Klein (Fritz Wepper) i München med omnejd.



Att han dessutom medverkade i halvannat tjog tyska filmer kan ju den svenska publiken knappast ha någon kännedom om, eftersom tysk film har fört en mycket tynande tillvaro på svenska biografer i skuggan av massutbudet från andra sidan Atlanten.



Horst Tappert var född den 26 maj 1923 i Wuppertal. Efter krigstjänst under andra världskriget tog han teaterlektioner i Stendal, där han också debuterade. Under sitt långa skådespelarliv uppträdde han på de flesta stora tyska scener, men det var som Derrick han närmast blev en kultfigur.

Nomineringar till Golden Globe

Jan Troell finns bland de nominerade

NOMINERINGARNA till det prestigefyllda Golden Globe-priset för bästa utländska film duggar tätt. Vi har redan fått veta att Jan Troell är nominerad med sin Maria Larssons eviga ögonblick. Nu meddelas att han kommer att få konkurrens av den tyske regissören Uli Edel, som fått sin omstridda film om Baader Meinhof-ligan nominerad. På listan finns dessutom Stephen Daldrys filmatisering av tysken Berhard Schlinks berömda roman Der Vorleser, på svenska Högläsaren, med Kate Winslet och Ralph Fiennes i de ledande rollerna. Vi följer med spänning utvecklingen.


Från Uli Edels film om Baader Meinhoff

Stark film om den italienska maffian

MATTEO GARRONES redan mycket uppmärksammade film Gomorra är en brutal och rafflande skildring av den italienska maffiavärlden. Filmen bygger på bestsellern med samma namn av Roberto Saviano, som föddes i Neapel 1979. Han tillbringade sin uppväxt utanför Neapel och tog examen vid Neapels universitet Federico II.
Saviano var medlem i en undersökningsgrupp om Camorran och har samarbetat med tidskrifterna L’Espresso och La Republica. Den nu filmade romanen är hans debut och den har redan sålts i 1,2 miljoner exemplar och har översatts till 33 språk. Sedan oktober 2006 har Saviano tvingats leva med ständigt polisskydd.

Om romanen har Saviano bla sagt:
Italiensk organiserad brottslighet är en affärsverksamhet som genererar krig, som orsakat mer än 10 000-tals dödsfall. ”Affärsversakmheten” har en omsättning på ca 150 miljarder euro. Hela FIAT-koncernen har en global omsättning på 58 miljarder årligen.
Camorran tjänar pengar på illegal droghandel och traffiking, men den är också legalt inblandad i byggbranschen, turism, transporter, drivmedel, distribution, restauranger, affärer, biografer, banker m m.
Medlemmarna kommer från alla samhällsklasser, och för sin skumma verksamhet drar man sig inte för att använda barn, som snabbt utvecklas från tonåringar till mördare.
Förorten Scampia i Norra Italien anses vara platsen för världens största droghandel, där varje enskild klan beräknas ha en daglig omsättning på ca 500 000 euro per dag.

Historierna i Gomorra har tagits ur verkliga livet. Det som händer i filmen har hänt och fortsätter att hända i napolitanska distrikt som Scampia och Caserta, där liksom på många andra platser tusentals män och kvinnor, inte minst många mycket unga, kontrolleras av kriminella organisationer.
Gomorra, som hade sin världspremiär i Cannes i våras, går upp våra svenska biografer den 9 januari 2009.

De fyras gäng

SÅ HAR VI DÅ fått svart på vitt – eller skall vi säga ljusrött på mörkrött med en anstrykning av grönt – på att socialdemokratin kan låna sig vad som helst bara man kommer tillbaka till Rosenbad och kan fortsätta köra Sverige i sank. Vad man kan förstå kommer åtskilligt av det alliansen åstadkommit – och det är faktiskt inte lite – att rivas upp och förändras, om det nu till äventyrs skulle vara så att svenska folket inte inser sitt eget bästa 2010.
Enligt de fyras gäng har Reinfeldt ställt till med den internationella ekonomiska nedgången, det är Reinfeldt som bär yttersta ansvaret för att folk inte vill köpa SAAB och Volvo och naturligtvis också för att GM och Ford har problem. Ja, listan kan göras lång! Och ju längre den blir ju tydligare blir det att Mona Sahlin med anhang inte har den minsta hum om vad som rör sig i världen idag. Mona nöjer sig med att borsta Lars Ohly på ryggen, och det kan i förlängningen visa sig katastrofalt för den svenska utvecklingen. Liksom att ge makt åt Maria Wetterstrand och för att inte tala om Peter Eriksson!
För hur många – utöver de partitrogna – skulle efter 2010 vilja se herr Ohly i regeringen? Jag bävar vid blotta tanken på att han och hans parti skulle kunna få det minsta inflytande över mitt liv. Man kan bli religiös för mindre!

Vänsterpartiet backar

DEN GLADA NYHETEN förgyller den kulna morgonen. Anledningarna är många, men en i mitt tycke väsentlig är partiets stupida påstående att läxor i skolan är odemokratiska, eftersom alla föräldrar inte har tid att ägna sig åt sina barn.
ETT GOTT RÅD: Ta er tid. TV-såporna finns alltid att tillgå, ni behöver inte missa något, och skulle ni inte hinna se allt är det bara en fördel.
Det värsta som väl egentligen skulle kunna hända i svensk politik är givetvis att sossarna tillsammans med ”miljötokarna” och Ohlys gäng skulle bilda regering. Per-Albin Hansson var under andra världskriget klok nog att lämna kommunisterna utanför – tyvärr verkar inte Mona Sahlin lika klok. Det är tragiskt!

Fotbollsgala eller popgala?

Årets skyttekung Patrik Ingelsten hyllades innan spektaklet började i TV 4

VARFÖR I HELA FRIDEN måste vad man kallar Sveriges största fotbollsfest ligga i TV 4 och ständigt avbrytas av den mest stupida reklam man kan tänka sig. Och varför måste man engagera en massa tonåringar som på ”ståplatsläktaren” för samma oväsen som på ordinära popgalor? Och varför inte använda artister med klass för att skapa stämning? Här låter man några mediokra ”artister” kväka och förmodligen får de också betalt, vilket väl också de som presterar reklamen i avbrotten får – hur underligt det än kan verka. Vilka kvalifikationer krävs för anställning på en reklambyrå?
Ja, frågorna hopar sig efter denna ”galakväll”, där allt är förutsebart, och jag är inte en säker på att de närvarande har så speciellt roligt. Adam Allsing skrattar i varje fall själv åt sina s k skämt, som jag snarare vill kalla plumpheter.
Utan att förringa Zlatan har jag ibland ställt mig frågan: hur stor skulle han ha varit om han varit back? Nu kallas han geni, allkonstnär, hjälte, bragdman, oöverträffad – för jornalister finns det ju som bekant varken hejd eller känsla för ords innebörd.

Nanne - årets tränare

En annan fråga som kunde vara intressant att diskutera är om man inte skulle ägna galan åt det som händer i Sverige. Måste man flyga in en massa svenska utlandsproffs? Skulle publiken svika, liksom den allsvenska publiken, om en sådan tanke prövades?
Prova en gala med enbart spelare som verkar i Sverige, och gör det i Sveriges Television så att vi förskonas från töntarna på TV 4 och all reklam. Kaffet kan vi koka innan förställningen startar, för det behövs inga reklampauser.

Jag lider med de stackare som var på plats, skriver idag Carl Göransson i Upsala Nya Tidning, och jag tycker att han rätt i varenda stavelse:

”Lars-Åke Lagrell i Batman-dräkt, en snacksalig Pelé, en taskigt mimande Håkan Hellström, Jessica Almenäs i gult, grönt, lila och grått. Som lök på laxen serverades till slut Per Gessle. Näe, fotbollsgalan var ingen höjdare i år heller.
Segt och mossigt var det, de två timmarna framför teven kändes som det dubbla - och när jag läser att det första priset i Globen delades ut redan klockan 18 så lider jag med de stackare som var på plats och såg hela galan. Det måste ha varit som att springa ett marathonlopp i gyttja iklädd slalompjäxor".

Kalmar FF höll ända fram till GULDET

Årets värdiga segrare i allsvenskan

VI SOM BEFINNER oss ute i perferin kunde i alla fall i TV konstatera att det rådde en underbar stämning på Örjans Vall i Halmstad, när Kalmar FF utan draghjälp säkrade lagets första SM-Guld och kunde lyfta Lennart Johansson pokal mot en i övrigt regngrå himmel.
Förutsättningarna inför den avslutande omgången var att ta poäng mot Halmstad för att vara säkra på att få med sig pokalen till Kalmarsunds pärla.


Årets allsvenska skyttekung Patrik Ingelsten

När matchen var färdigspelad hade Sobralense och allsvenskan skyttekung Patrik Ingelsten nätat varsin gång, varför det fanns all anledning att fira – och firandet fortsätter i Kalmar i eftermiddag.


Kalmar FFs lagkapten Henrik Rydström speglar sig i Lennart Johanssons pokal

En av anledningarna till Kalmars framgång är utan tvekan Nanne Bergstrands långsiktiga planering, och till och med sportredaktörerna i Sundsvall har sent omsider fattat att det är långsiktighet som ger resultat och inte huvudlösa köp och ständiga tränarbyten. Giffarna agerande är det diametralt motsatta Kalmar FFs och resultatet kan vi idag avläsa i den allsvenska tabellen, som knappast är någon munter läsning för de tappra gif-supportrarna.


Årets stora stjärnskott Viktor Elm fick efter ett knä i huvudet bäras ut på bår

Berlinmuren byggs upp igen?

DEN TYSKE FILMPRODUCENTEN och filmregissören Nico Hofman vill bygga upp DDRs Berlinmur igen, och det inför det stundande tjugoårsminnet av murens fall. Hofman vill visa avsikten med muren i Berlin och delningen i öst och väst, liksom vad som hände när uppdelningen upphörde.
Hofman planerar en två delars TV-film för RTL med titeln Die Grenze, och den skall visa vad som kunde hända när en långvarig framgång för den politiska vänstern bröts.
Nico Hofman, som väl i vårt land är ett tämligen oskrivet blad, räknas ute i Europa som en av dagens främsta regissörer med filmer som Die Flucht, Dresden och Der Tunnel bakom sig.
Vi som under ett par år nu levt med den amerikanska valkampanjens minsta små detaljer och minspel kan väl förmodligen inte räkna med att den statsstödda/licensbetalde svenska televisionen skall köpa något som kommer så långt bortifrån som Tyskland, när det ligger klart!

Fotboll på högsta nivå

Arsène Wenger - en coach i den absoluta världsklassen
ARSÈNE WENGERS MANNAR visade igår kväll i Turkiet hur stor fotboll skall spelas, och det tog inte många minuter förrän Arsenals synnerligen unga manskap ledde med två noll. Fenerbahces försvar var tämligen osynligt, när Adebayor i lugn och ro fick rinna igenom och snyggt lobba in den första bollen bakom turkarnas målvakt, som så småningom fick plocka ut ytterligare tre bollar ur nätmaskorna innan den svenske domaren Fröjdfeldt blåste av för full tid. Den stora och till en början oerhört högljudda turkiska publiken tystnade mer och mer allteftersom tiden led, och till slut buade man snarast ut de egna – och nog fanns det skäl till det.
Arsène Wenger, som nu varit i Londonklubben sedan 1996, går från klarhet till klarhet. Han har ett otroligt väderkorn för unga spelares förmågor, och han köper dem billigt, lär upp dem och efter ett antal år släpper han dem dyrt. Hans exempel borde få efterföljd lite överallt, inte minst i vårt land, där man ofta undrar vad tränarna har för sig. Inte minst publiken i Norrporten Arena i Sundsvall ställde sig den frågan, och svaret gav Gefle IF.

Nordiska Rådets Filmpris 2008 till Roy Andersson

NORDISKA RÅDETS FILMPRIS 2008 delas i år ut till den svenske filmregissören Roy Andersson och producenten Pernilla Sandstöm för filmen Du levande.
I motiveringen till valet av årets prisvinnare sammanfattar en enig jury det på följande vis:
"I den enastående filmen 'Du levande' fokuserar Roy Andersson på livet, döden och den mänskliga varelsens sköra längtan. Med sin unika visuella stil och narrativa rytm utmanar denna symfoni över utmaningar i vardagslivet våra föreställningar om filmen samtidigt som den får oss att använda våra sinnen på ett nytt sätt. I stället för att berätta en och samma historia på det konventionella lineära sättet består 'Du levande' av noggrant uppbyggda sekvenser från en säregen värld som både är sorgsen och på samma gång rolig på ett surrealistiskt sätt. Dessa humoristiska och tragiska tablåer visar oss från vår bästa sida och från vår värsta, de får oss att skratta och tvingar oss att tänka efter. I korthet påminner 'Du levande'. oss om de möjligheter filmen rymmer som medium att ge uttryck för starkt personliga upplevelser."

Roy Anderssons tragikomiska film hade premiär i Cannes 2007, där den var representerad i tävlingen Un Certain Regard. Filmen utsågs samma år till Sveriges kandidat till Oscarsutdelningen, vann tre guldbaggar 2008 (bästa film, bästa regissör, bästa manus), tilldelades en silverplakett på Chicago International Film Festival och nominerades senare till European Film Award.

För prisvinnaren Roy Andersson har priset stor betydelse: "För mig betyder det väldigt mycket att få ta emot detta ärofyllda pris. Jag tycker att man på goda grunder kan tacka Nordiska rådet för deras ansträngningar för att föra upp filmen på en hög kulturell nivå, precis som är fallet med de övriga stora priserna inom nordisk musik och litteratur'.

'Men utöver äran har priset också en mycket konkret och praktisk betydelse för mig, för det kontanta värdet på priset ger mig en unik möjlighet att skynda på researchen inför och manusarbetet med min nästa film, samt möjligheten att arbeta med nya tekniker".

Nordiska rådets filmpris delas ut av Nordiska rådet till filmens regissör, manusförfattare och producent. Prissumman uppgår till 350 000 danska kronor och överlämnas till de två prisvinnarna i samband med Nordiska rådets session i Helsingfors den 28 oktober.
.

Litteraturpristagaren hämtar Dagermanpriset

DET KAN VÄL SÅ HÄR några timmar efter tillkännagivandet inte vara särskilt många som missat att årets litterära Nobelpristagare heter JMG Le Clézio, där JMG står för Jean-Marie Gustave.
Le Clézio föddes i Nice den 13 april 1940 och är alltså i Nobelprissammanhang relativt ung. Han debuterade 23 år gammal med Rapport om Adam och har sedan givit ut ett stort antal böcker, av vilka många finns tillgängliga för svenska läsare i översättningar.
En oerhört tippad lågoddsare, säger Martin Aagård på Aftonbladet kulturredaktion. Inte minst efter Horace Engdahl uttalanden om amerikansk litteratur, fortsätter han.
En litterär nomad skriver Svenska Dagbladet och konstaterar att han tillbringade några barndomsår i Afrika, där hans far var läkare. Dessa år gjorde avgörande intryck liksom uppväxten i Nice. Att släkten har rötter i Mauritius framgår tydligt av hans senaste bok.
Det var ett roligt val, sade en glad Horace Engdahl till SvT. ”Det är en författare som vi har arbetat med länge och som jag själv har läst”.
Om några veckor kommer Le Clézio till Sverige för att ta emot Stig Dagermanpriset på 50 000 kronor. Priset skall enligt statuterna gå gå till en organisation eller person som i Dagermans anda verkar för det fria ordet betydelse och tillgänglighet. Prisutdelningen sker på Laxön i Älvkarleby, strax intill Dagermans barndomshem.

Det är alltså en dubbel pristagare som vi den 10 december får se i Stockholms Konserthus.

Paul Newmans bästa film

FILMSAJTEN LOVEFILM har frågat 1 500 personer om vilken de anser vara den nyligen bortgångne Paul Newmans bästa film, och det visade sig att 27 % svarade Butch Cassidy och Sundance Kid från 1969, som han gjorde tillsammans med Robert Redford. Sedan följde Cold Hand Luke och Blåsningen (också här med Redford).
Min favorit är daterad så tidigt som 1961, nämligen Robert Rossens Fifflaren, där Paul Newman gör en oerhört övertygande roll som den för biljard synnerligen begåvade Fast Eddie Felson, som trasslar till sitt både vid biljardbordet och i sitt kärleksliv.
Ett kvartssekel senare återkom Newman som Fast Eddie Felson i den uppföljare som Martin Scorsese signerade – The Color of Money. Den här gången fick Newman en Oscar, men som jag ser det borde han ha fått det redan 1961, men då gick den till Maximilian Schell för en enligt min mening betydligt svagare prestation i Domen i Nürnberg. Men det är tyvärr inte första, och förmodligen inte heller sista, gången statyetten hamnar fel.

Sofia Gubajdulina och Johann Sebastian Bach

Sofia Gubajdulina

FÖRRA ÅRET I FEBRUARI fick den tatariska kompositören Sofia Gubajdulina, som föddes i Tjistopol 1931, det högt ansedda Bach-priset i Hamburg. Som ”kvinnlig pionjär för den nutida klassiska musiken” hette det, och man noterade också att hon slgit en bro mellan den östliga och västliga musiken.
Utan tvekan är Sofia Gubajdulinas musik på många vis inspirerad av Johann Sebastian Bach, och av den anledningen låg det nära till hands för den berömda violinisten Anne-Sophie Mutter att göra en första inspelning av Gubaidulinas violinkonsert i kombination med två Bach-konserter. ”Det finns en djup andlig relation mellan Gubajdulina och Bach. Hon skapar – ganska likartat Bach – ur en gudstro med mycken kraft och slutligen också med ett mycket speciellt tonspråk”.
Violinkonserten kom till 2006/2007 och är Anne-Sophie Mutters första inspelning av ett verk av Gubajdulina, som sedan 1992 bor strax utanför Hamburg.
Anne-Sophie Mutter har under hela sin karriär uruppfört en rad samtida violinkonserter, men Gubajdulinas anser hon vara i särklass. Hur den låter kommer vi förmodligen att få ett smakprov på i veckans CD-revy kommande lördag, då Johan Korssell tillsammans panelen Magnus Lindman, Sara Norling och Maria Lindal kommer att betygsätta.
Jag väntar med spänning på deras utlåtande.


Anne-Sophie Mutter

När jag ändå är inne på kapitlet Anne-Sophie Mutter kan jag kanske också slå ett slag för en konsert i Uppsala konserthus den 13 november – den enda hon ger i Sverige. Hon kommer då att spela tre violinsonater av Johannes Brahms.
Skynda er! Kanske finns det fortfarande en chans att skaffa en biljett till den stora världsstjärnans framträdande i Uppsala.

Bra fotboll är för tillfället röd

DET VERKAR SOM OM den blå färgen passar väldigt dåligt in på dagens fotboll. Igår slog det rödtröjade Arsenal Porto med inte mindre än 4-0 (Emmanuel Adebayor och Robin van Persie gjorde vardera två mål), och Sveriges för tillfället bästa lag – Smålands stolthet det röda Kalmar FF – leder allsvenskan relativt betryggande efter ”seriefinalen” mot det gula Elfsborg. Och när IFK Göteborg förnedrade ”norrlandslaget” GIF Sundsvall i måndags kväll med 5-0 var det givetvis ”blåvitts” röda reservställ som syntes mest på Norrporten Arena, som Sundsvalls gamla anrika Idrottspark tyvärr numera heter.
Dessutom vann Rossoneri, dvs Carlo Ancelottis AC Milan, Milanoderbyt mot José Mourinhos Inter i söndags. Givetvis dominerade den röda färgen även på San Siro även om den var uppblandad med svart.



Lägg därtill att Helsinborgs IF (naturligtvis röda) grusade det blåa Malmös förhoppningar om att vinna serien.

Dags att omvärdera

Bröderna Elm hade en stor kväll i Rotterdam

JOURNALISTER i ”Fjollträsk” har länge varit pigga på att kalla spelare från landsorten, inte minst spelare i Kalmar FF för ”bonnläppar”. Hur man ser på dem idag kan man se i huvudstadens tidningar, där man efterhand tvingats inse att den bästa fotbollen i Sverige inte spelas i Stockholm. Här är man bäst på att förstöra den ädla sporten som fotboll ändå är genom att uppträda idiotiskt på läktarna.
Igär kväll fick vi i alla fall ytterligare ett bevis på att ”bonnläppar” kan spela fotboll, och inte vilken fotboll om helst. Feyenoord är ju bekant ett traditionellt starkt lag med stor erfarenhet av hetluften ute i Europa, desto starkare därför att knäcka dem. Visserligen hade holländarna mycket boll, men vad skall det vara bra för när man inte kan förvalta bollinnehavet? Lär av Kalmars smarta spel.
Hur fortsättningen kommer att arta sig vet ingen, men det är lätt att hålla med Nanne Bergstrand om att det är skandalöst att Kalmar för dagen har landets bästa lag men inte en arena som fyller UEFAs krav. Nu tvingas man att spela även hemmamatchen mot Feyenoord borta. Skäms Kalmarpolitiker!
Men just nu kan vi gotta oss åt bröderna Elms frispark som resulterade i segermålet i Rotterdam.
Lycka till i fortsättningen!

Woody Allen sätter upp sin första opera

WOODY ALLEN har prövat på mycket och vi känner honom inte minst som gudabenådad regissör och skådespelare., och hans arbetskapacitet har gjort honom till en av vår tids mest ansedda filmskapare. Han har hittills inhöstat tre Oscars-statyetter och inte mindre än tjugoen nomineringar. En av hans verkliga husgudar har länge varit Ingmar Bergman, varför det kanske faller sig naturligt att han nu liksom idolen också har provat att på att regissera opera, nämligen Giacomo Puccinis Gianni Schicchi i Los Angeles, och det med den äran.
Gianni Schicchi är en komisk enaktsopera som bygger på en sång i Dantes Divina commedia. Stockholmspubliken kunde under några kvällar i augusti njuta av operan i ett samarbete mellan Folkoperan och Parkteatern i regi av Folkoperans konstnärliga ledare Mira Bartov. Och alla har väl någon gång lyssnat på operans stora slagnummer O Mio babbino caro, som sjungs av Schicchis dotter Lauretta.
Säsongsstarten i Los Angeles kunde inte ha blivit bättre, och operans vd den kände sångaren Placido Domingo kan verkligen känna sig nöjd efter den bejublade premiären/debuten. Domingo har haft en ambitiös strävan att befästa samarbetet med eliten i film-Hollywood. Allens uppsättning är hittills den största framgången.
Domingo har hårdnackat försökt locka Allen under ett par decennier att regissera opera, men det är alltså först nu han lyckats. Samma kväll ges också exorcistregissören William Friedkins insceneringar av ytterligare två enaktsoperor av Puccini: Il Tabarro och Suor Angelica. Friedkin är emellertid ingen novis. Redan för ett par år sedan regisserade han tre gånger och har även satt upp Strauss’ Salome på Münchenoperan.

Att vara enögd på gränsen till blindhet

SUNDSVALLS TIDNING har inte så mycket att glädja sig åt i hemstaden – Norrlandslaget som GIF Sundsvall gärna kallar sig för en tynande tillvaro kring och under nedflyttningsstrecket och skulle man någon gång lyckas kryssa mot något lag talar tidningen om att ”fira”. Det är att ha små pretentioner.
Samtidigt konstaterar man förmodligen med en viss skadeglädje ”Kalmar fick knappt låna bollen mot Hammarby.” Här är det dags för vit käpp och Golden Retriever på redaktionen. Hade man haft den minsta känsla för fotboll hade man ju sett motsatsen och att Kalmar kunde klara sig med en tämligen lättjefull dag på jobbet.
Den svenska pressen – bortsett från Sundsvalls Tidning – har numera insett att man kan spela fotboll på Smålandskusten, och inte vilken fotboll som helst.
Sportchefen skrev en gång att Kalmar FF var Sveriges tråkigaste lag, då har han blundat när han Sundsvallsälsklingar stultat omkring på plan. Hur var det för en tid sedan när Giffarna var på Fredriksskans. Tala om att inte få låna bollen!

Minns Arne Domnérus på fredag kväll

I tisdags nåddes vi av budet att en av svensk jazz största personligheter gått ur tiden, det har väl knappast kunnat undgå någon. Saxofonisten, klarinettisten och orkesterledaren Arne Domnérus räknas som en av de allra största inom svensk jazz, med en karriär från skivdebuten på 1940-talet som kantats av samarbeten med en rad artister ur den svenska jazzeliten. Men han var även ett känt jazznamn utanför Sveriges gränser.
Antalet dödsrunor har av naturliga skäl varit legio och vi har blivit påminda om det mesta i denne ”saxofonägares” musikaliska liv. Jag har egentligen bara saknat konstaterandet att han under ett antal år var en av stöttepelarna i Thore Ehrlings dansorkester.
Låt mig här bara påminna om att P2 uppmärksammar "Dompan" nu på fredag den 5 september i Club Jazz med Pierre Martin - "Arne Domnérus in memorian". Vi minns honom med intervjumaterial och musikinspelningar från en lång och framgångsrik karriär men även med tidigare icke sänt intervjumaterial.
P2 Live Club Jazz, fredagen den 5 september kl 22.00

Du Levande nominerad till Nordiska rådets filmpris

Idag offentliggjordes de fem nominerade filmerna till Nordiska rådets filmpris. För Sveriges räkning tog Roy Anderssons Du levande hem nomineringen som presenterades i anslutning till Svenska Filminstitutets höstpresentation och mottog diplom av nordisk Film&TV Fonds vd Hanne Palmquist samt SFI:s vd Cissi Elwin.

Den svenska juryns motivering:
Med visuellt och känslomässigt skärpedjup i absolut unik förening, betraktar Roy Andersson livet, döden och människans sårbarhet och längtan. Hans symfoni av tablåer ur vardagen är strängt komponerade och minutiöst iscensatta. De förenar på ett enastående vis musikalisk lekfullhet, absurd komik och surrealistiskt bett som får åskådaren att upptäcka människan i hennes både mest triviala och storslagna ögonblick.

Rödvita Kalmar försvarar blågult

Elfsborg är utslaget och Djurgården utklassat av Rosenborg.
MEN KALMAR FF är klart för Uefacupen efter att ha slagit ut Gent i den sista kvalrundan. 1-2 från matchen i Belgien vändes briljant till 4-0-seger på Fredriksskans. Rasmus Elm låg bakom samtliga mål, Patrik Ingelsten gjorde ett äkta hat tric.
I Kalmars lag fanns inte ordinarie målvakten Petter Wastå som drabbats av hjärnhinneinflammation. Målet vaktades emellertid med den äran av Zlatan Azinovic som hitills aldrig spelat någon allsvensk match, men kommer att återfinnas mellan stolparna mot GIF Sundsvall på söndag eftermiddag.
Tyvärr fanns bara 2.614 åskådare på läktarna på Fredriksskans, som iför fortsättningen inte är godkänd av UEFA. FF måste i fortsättningen spela i Borås. Det är givetvis en nackdel att behöva spela alla eventuella matcher borta, och dessutom på konstgräs.

Kors i taket!

Viktor Elm (till vänster) har funnit nåd inför Lars Lagerbäcks ögon

JAG SKREV FÖR EN TID SEDAN (se nedan) att fotbollens förbundskapten Lars Lagerbäck hade svårt att hitta till Kalmar, som för tillfället inte bara leder Allsvenskan, utan har ett par spelare som det finns alla skäl att titta närmare på.
Antingen har Lagerbäck nu skaffat sig en Sverigekarta, som upptar mer än våra största städer, eller har någon av hans underhuggare skickats till smålandskustens pärla. I varje fall finns nu Viktor Elm, som tyvärr kommer att lämna Kalmar för Holland vid årsskiftet, med i den trupp som Lagerbäck tagit ut för VM-kvalmatchen mot Albanien. Det finns alltså anledning att rita in ett kors i taket.

Var finns Lagerbäck?

FÖR FÖRBUNDSKAPTEN LAGERBÄCK verkar det som om Fredriksskans ligger på månen. En säger en gång har han hittat dit, trots att det är Sveriges bästa lags hemmaarena. Att det dessutom finns ett antal hungriga fotbollskapare, som skulle kunna ersätta många av Lagerbäcks ålderdomshemsgubbar, det har han ingen som helst koll på. Nej, han kör med sina gamla avdankade, ofta från proffslivet hemkomna gubbar, som han bönar och ber att de skall fylla platser i hans landslag. Fredrik Ljungberg – slut; Henrik Larsson – slut; Anders Svensson – åldrad etc. Inte att undra över varför Sverige inte spelar i Kina.
Och i Stockholmspressen envisas man med att kalla Kalmar FF för ”bondläppar”, givetvis beroende på att 08-orna titt som tätt får stryk, när de kommer utanför storstan, och givetvis också på hemmaplan. Men hos Lagerbäck platsar man om man kommer från någon av våra tre största städer, dvs som utfyllnad för våra avdankade utlandsproffs.
En ny fräsch förbundskapten och unga spelsugna grabbar är en nåd att stilla bedja om i ett allt tristare fotbollsverige.
Har Lagerbäck läst i tidningen att allsvenska skyttekungen heter Patrik Ingelsten (bilden). Förmodligen inte!

Kalmar FF ångar på

Cesar Santin en av Kalmars målspottare gjorde två mål senast mot ett annat av mina favoritlag, IFK Norrköping

FÖR NÅGRA ÅR SEDAN skrev ett fotbollsorakel på en av tidningarna i Sundsvall att Kalmar FF spelade den tråkigaste fotbollen – ett påstående som han inte kunde står för när jag pressade honom helt enkelt av det enkla skälet att han inte sett alla lag. Men generaliseringar av det slaget är som bekant mycket vanligt i journalistkretsar – om man lär ut det på våra journalisthögskolor vet jag inte, däremot att man gör en hel för att förstöra det språk som ambitiösa gymnasielärare har försökt lära ut.
Nåväl nämnda orakel nedvärderade Kalmar FF efter att hans lag i Sundsvall som redan då befann sig i tabellens nedre regioner hade fått stryk. Vad han säger idag vet jag inte – kanske har han ändrat uppfattning, i varje fall borde han väl ha gjort det, om han kan något om fotboll.

Ken Loach är tillbaka

NAMNET KEN LOACH är välkänt även långt utanför specialistkretsarna och den stora publiken känner till många av hans filmer. Den 22 augusti inleder han den svenska biohösten med den film som han fick manuspriset för i Venedig senast It's a Free World.It's a Free World handlar om den arbetslösa Angie, som är en energisk ung kvinna som inte låter sig slås ner eller böja sig för andra. Tillsammans med sin rumskompis Rosie startar hon därför hemma i köket en arbetsförmedling för invandrare. Pengar börjar snabbt strömma in, men när en av deras finansiärer drar sig ur blir det plötsligt besvärligt att stå där med ett antal östeuropeiska arbetare som hon inte kan betala.
Vi ser med spänning fram mot vad Loach har åstadkommit den här gången, och de lyckliga premiärstäderna är Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås och Lund. Andra får ge sig till tåls.

Musikalstjärnan Cyd Charisse har gått bort

FÖR NÅGRA DAGAR SEDAN dog skådespelerskan och dansaren Cyd Charisse i Los Angeles i sviterna efter en hjärtattack.
Tula Ellice Finklea, som hon egentligen hette, föddes i början av mars 1921 i Amarillo i Texas, och var alltså vid sin död 87 år. Redan som liten flicka började hon ta lektioner i balettdans, och hon var bara 13 år när hon kom med i den ryska baletten Ballets Russes. Redan som 18-åring gammal gifte hon sig med sin danslärare Nico Charisse.
När 1940-talet var ett år gammalt spelade hon med i sina första filmer, men då handlade det om tämligen korta musikfilmer. Så fick hon en första riktig chans i Skräll på Broadway, även om då framträdde under namnet Lily Norwood. Först tre år senare (1946) tog hon det artistnamn som vi känner henne under, och hon fick samma år småroller i George Sidneys Harvey Girls, Edward Buzzells En liten tjuserska och Ziegfeld Follies i regi av bland andra Roy Del Ruth och Lemuel Ayers.
Det stora genombrottet fick Cyd Charisse när hon spelade mot Gene Kelly i Singin' in the Rain 1952, som regisserades av Kelly tillsammans med Stanley Donen. En av sina största succéer fick hon året därpå tillsammans med Fred Astaire i Vicente Minnellis Den stora premiären, och 1957 firade hon stora triumfer i Rouben Mamoulians Silkestrumpan, också nu tillsammans med Astaire, har vid något tillfälle karakteriserat henne som ”vacker dynamit”.
Äktenskapet med dansläraren blev inte tio år; 1948 gifte hon nämligen om sig med den kände skådespelaren och framför allt sångaren Tony Martin.

Vi minns Willy Boskovsky

IDAG GÅR TANKARNA inte bara till Dublin, där man den 16 juni årligen firar Blooms Day till minne av Irlands store son James Joyce och hans mastodontverk Odysseus. Jag råkade för några decennier sedan vara i Dublin just denna dag och kan intyga att man verkligen inte glömt den eminente författaren, som var hemlandet trogen åtminstone i skrift.
Jag tänker idag också på den österrikiske violinisten och dirigenten Willi Boskovsky, som föddes för 99 år sedan den 16 juni i Wien, där han också fick sin musikaliska utbildning vid akademin därstädes.
Redan som 27-åring blev Boskovsky konsertmästare i Wiener Philharmoniker, samtidigt som han också sysslade med kammarmusik och bl a grundade Wiener Oktett och Wiener Mozartensemble. 1955 efterträdde han Karl Kraus som dirigent för Wienfilharmonikerna, och det är väl som sådan och framför allt för konserterna från Musikverein i Wien på nyårsdagen vi minns hon under ett flertal år. Men inte bara som dirigent utan också som s k Stehgeiger, dvs han var även konsertmästare.
Boskovsky verkade efter 1969 som chefsdirigent för Wiener Straussorchester, och vi som fortfarande vill avnjuta hans oerhörda musikalitet finns åtskilliga inspelningar, som det ofta finns anledning att plocka fram. Varför inte just idag!

Lågvattenmärke ifråga om humor

Huskomikern Dann (Rune Tolsgaard), värden Simon Kvamm och husmusikern Henrik (Esben Prezmann)

IGÅR KVÄLL RÅKADE JAG efter att ha sett den mycket spännande matchen mellan värdnationen Schweiz och Turkiet i Fotbolls-EM zappa över till den ”fantatiska” public service televisionen, och vad fick jag se? Jo, tre danska herrar som gjorde förtvivlade försök att vara roliga.
Att svensk humor dog med att Hasse & Tage försvann det är ett allmänt känt faktum. Vad vi sedan sett och hört skall vi dra en tystnadens slöja över. Hur ser det då ut på andra sidan Öresund? Kort sagt, den allra sämsta humorn i dagens Sverige framstår snarast som genial, trots alla plumpheter, i jämförelse med den danska serien Grabbarna från Angora, vars niode avsnitt reprisvisades igår kväll. Ja, ni läste rätt – reprisvisades. Det finns alltså någon ansvarig på Sveriges Television som tydligen på fullt allvar menar att mina surt förvärvade och av regeringen urholkade kronor skall bidra till dessa stupiditeter. Det borde vara i högsta grad straffbart att köpa in dylik dynga! Men även om man fått programmen gratis finns det bara en plats för dem – soptippen. Även om det nu är sommar och repristid måste vi väl ändå kunna fordra att ptogramsättarna inte bara arbetar med vänster hand och köper vad som närmast kommer i deras väg.
Förmodligen skall det visas tre program till, så ni har möjligheter att inse att jag tveklöst har rätt. Den som tycker att det här är värt att köpa och sända skall givetvis genast söka jobb i nepotismens högborg ute på Gärdet i Stockholm.

Oscarsvinnare med framgång

STEFAN RUZWITZSKYS Oscarsvinnare Falskmyntarna (Die Fälscher) gör sitt segertåg över världen. I Australien ligger den på tio i topp-listan och i USA har den redan spelat in fem miljoner dollar.
Ruzwitzskys film tilldrar sig under andra världskriget och berättar om den judiske konstnären Salomon Sorowitch, som för att rädda sitt eget liv samarbetar med nazisterna i en plan att förstöra de allierades ekonomi genom att tillverka och sprida falska pengar och samtidigt fylla sina egna kassakistor med både amerikanska dollar och engelska pund.
Falskmyntarna belyser ett mycket svårt moraliskt dilemma, som alltför många människor ställdes inför i koncentrationslägret Sachsenhausen. Ruzwitzsky ställer frågan: vad skulle du själv ha gjort, och naturligtvis finns det inget lätt svar.

Klaus Maria Brandauer tillsammans med Coppola

KLAUS MARIA BRANDAUER filmar för tillfället med Francis Ford Coppola i hans senaste film Tetro i Buenos Aires. Brandauer gör en dubbelroll. I handlingens centrum finns en konstnärsfamilj som emigrerat från Italien. Brandauer gestaltar familjen arrogante patriark, och om den rollen har Coppola sagt, att ”fadern är mycket sammansatt, arrogant och full av hårdhet. Han är mäktig och härskande. Klaus Maria Brandauer behärskar vita duken likaväl som hans karaktär behärskar familjen”.
Inspelningen, som bland annat äger rum på operan i Buenos Aires, håller för Brandauers vidkommande på till mitten av juni. Strax därefter börjar han med instuderingen av Heinrich von Kleists Den sönderslagna krukan i regi av Peter Stein på Berliner Ensemble.
Coppolas Tetro får sannolikt premiär på biograferna på våren 2009.

Sydney Pollack är död

DET BÖRJAR BLI ALLT GLESARE bland de stora regissörerna – det är tanke som slår en när man nås av budet att Sydney Pollack avlidit 73 år gammal.
Tidigt skaffade han sig skådespelarutbildning och agerade både på scenen och i TV, både som skådespelare och regissör. Sin första långfilm gjorde han i mitten på 1960-talet, och han imponerade genast både på kritiker och publik. Stor framgång hade han redan 1969 med När man skjuter hästar, som många förmodligen erinrar sig.
Under sin aktiva tid regisserade Sydney Pollack 21 långfilmer och gjorde en rad TV-shower, men han agerade dessutom i ett 30-tal filmer och producerade över 40.
Utan att trötta med en massa uppräkningar vill jag ändå nämna några av hans filmer, som gjort stort intryck på mig: Tre dagar för Condor (1975), Tootsie (1982), Out of Africa (1985), Firman (1993), Sabrina (1995)och Eyes Wide Shut (1999). Jag kanske också skall tillägga att han producerade och spelade mot George Clooney i Michael Clayton. Det är en film som inte går åt för hackor!
Det är mina favoriter, men jag har full förståelse för om andra föredrar andra av hans filmer. Som tur är har jag åtskilliga av hans filmer på video, så att jag när som helst kan njuta av hans eminenta känsla för filmen som medium.

Skoldrama vann Guldpalmen i Cannes

DET VAR LÄNGE SEDAN – närmare bestämt 21 år – sedan en fransk film blev Guldpalm-vinnare i Cannes. Men nu har det hänt och det var Laurent Cantets skoldrama från en parisisk förort, Entre les murs (Mellan väggarna), som tog hem priset. Filmen har köpts in av Nonstop Entertainment varför vi så småningom får möjlighet att bekanta oss med Cantets film.

Övriga pristagare i Cannes:
• Stora jurypriset: Gomorra av Matteo Garrone, Italien
• Juryns pris: Il Divo av Paolo Sorrentino, Italien
• Bästa manus: La silence de Lorna (Lornas tystnad) av Jean-Pierre och Luc Dardenne, Belgien
• Specialpriset för ett livsverk: Cathérine Deneuve, Frankrike
• Bäste skådespelare: Benicio Del Toro i Che av Steven Soderbergh, USA
• Bästa skådespelerska: Sandra Corveloni i La ligna de passe av Walter Salles, Brasilien
• Caméra d’or för bästa debut: Hunger av Steve McQueen, Storbritannien
• Guldpalmen för bästa kortfilm: Magatron av Marian Crisan, Ungern
• Särskilt omnämnande för kortfilm: Jerrycan av Julius Avery, Australien
• Stora priset i serien ”Semaine de la critique”: Snijeg (Snö) av Aida Begic, Bosnien
• Ekumeniska juryns pris: Adoration av Atom Egoyan, Kanada
• Internationella filmkritikerpriset: Eldorado av Bouli Lanners, Belgien

Un certain regard
• Huvudpriset: Tulpan av Sergej Dvortsevoy, Ryssland
• Jurypriset: Tokyo sonata av Kiyoshi Kurosawa, Japan
• Juryn Coup de coeur: Wolke 9 av Andreas Dresen, Tyskland
• ”Knockout-priset”: Tyson av James Toback, USA
• ”Förhoppningspriset”: Johnny Mad Dog av Jean-Stéphane Sauvaire, Frankrike

Internationella frilkritikerjuryn FIPRESCI
• Delta av Kornel Mundruczo, Ungern
• Hunger av Steve McQueen, Storbritannien

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

.

ÄNDA SEDAN MAN BÖRJADE införa specialgymnasier för en rad olika idrottsgrenar för att få fram en elit (detta i alla andra sammanhang så förhatliga ord), har jag hävdat att vi också borde få speciella gymnasielinjer för särskilt begåvade elever, men det har ständigt motarbetats av flumskolans förespråkare, dvs den svenska socialdemokratin (inte minst storbossen Göran Persson). Sossarna inbillar sig som bekant att alla i demokratins namn har samma förutsättningar att tillgodogöra sig samma undervisning. Nedrustaren inom vänsterpartiet herr Lars Ohly har ju till och med hävdat, på allvar kan det väl rimligen inte vara, att det är odemokratiskt att ge läxor, eftersom alla föräldrar inte har tid eller möjligheter att hjälpa sina telningar med läxläsning.
Här i Sundsvall har en politiker enligt ortspressen hängt på Ohlys synpunkt och talat om det odemokratiska i läxläsning, eftersom nämnda politiker är så engagerad att han/hon (jag avstår från att ställa någon i skamvrån) inte har tid med sina barn. Har man inte det skall man givets inga ha, kan man mot detta hävda.
Redan har flumsossar nu på morgonen reagerat och vad jag förstår på fullt allvar menat att den bästa skolan är den vi just nu har med sammanhållna klasser, dvs klasser där de begåvade rullar tummarna i väntan på de mindre begåvade ska hinna utföra det de själva klarat av för länge sedan.
Att det finns begåvningsskillnader måste vi inse (sossarna och vänstern har mycket svårt för detta), och att vi för framstegens skull behöver ta vara på våra begåvningar och ge dem så mycket stöd som det är möjligt har utbildningsminister Björklund insett.
Låt de förstockade sossarna sitta i sandlådan med Lars Ohlys parti och bygga sandslott och tro att allt ordnar sig. Heder åt utbildningsministern som vågar tror på Sveriges framtid, dvs våra begåvade ungdomar som vill något. Alla har tyvärr fortfarande inte fått samma utförsgåvor, och n stor grupp vill inte ha så mycket teoretisk utbildning utan vill jobba med händerna. Det är en för vårt samhälle mycket viktig grupp som vi också måste ta vara på, i förslagsvis i speciella yrkesskolor. Det allena saliggörande är inte att gå på gymnasier och universitet/högskolor. De som absolut inte vill något kan ju sitta med sina kepsar och pilla med sina mobiltelefoner och spela dataspel

En av min ungdoms hjältar

JAMES MAITLAND STEWART var för många i min generation en av den vita dukens allra största hjältarna, som man gärna köade för att få se en film med. Därför tycker jag att det finns all anledning att idag aktualisera minnet av denne scenens gigant.
James Stewart föddes den 20 maj 1908, alltså på dagen för hundra år sedan, i Indiana i Pennsylvania och dog den 2 juli 1997 i Los Angeles i Kalifornien.
Vi minns ”Jimmy” Stewart i många skepnader, som västernhjälte, som den hygglige pricken, som svärmorsdrömmen, men också som officeren, för att bara nämna några av e många genrer han dök upp. Men vad han än gestaltade, hade man ändå en känsla av att han ständigt var sig själv.
För den suveräna rolltolkningen i En skön historia (The Philadelphia Story) fick han 1940 en Oscar som årets bäste manlige skådespelare. Här spelade han två andra av den amerikanska filmens främsta namn på 30- och 40-talen Katharine Hepburn och Cary Grant. Men redan året innan hade han varit Oscarsnominerad för rollen som den idealistiske Mr Smith i Mr Smith i Washington, men det årets statyett gick till Robert Donat i Goodbye Mr Chips.
Under andra världskriget tjänstgjorde James Stewart i det amerikanska flygvapnet och befordrades så småningom till överste och dekorerades flitigt. Efter kriget överförde han i reserven och avancerade till slut till brigadgeneral.
Under sin karriär medverkade Stewart i drygt hundra filmer och som sagt i rad olika genrer. Tillsammans med Frank Capra gjorde han idealistiska och godhjärtade filmer (Mr Smith i Washington, Livet är underbart), med Alfred Hitchcock de två mästerverken Fönstret åt gården och Studie i brott, med Anthony Mann ett antal västernfilmer (Winchester ’73, Den nakna sporren).
Nu kan det vara dags att från DVD- eller VHS-hyllan någon av James Stewarts mästerliga filmer. Varför inte just Fönstret åt gården, som är en av mina absoluta favoriter, eller En skön historia, som vida överglänser Charles Walters remake En skön historia (High Society), där det inte hjälpte att rollistan tog upp namn som Frank Sinatra, Bing Crosby, Grace Kelly m fl.

Den svenska filmens nestor 100 år

UNDER MINA ÅR SOM REDAKTÖR för Sveriges äldsta filmtidskrift Filmrutan hade jag glädjen att ha ett mångårigt och synnerligen givande samarbete med regissören, filmforskaren och filmprofessorn Gösta Werner. Att jag nämner det idag beror helt enkelt på att han idag firar sin hundraårsdag. Därmed är han den äldste idag levande regissören i Europa.
GÖSTA WERNER föddes alltså den 15 maj 1908 och hans vagga stod i det natursköna skånska Östra Vemmenhög. Så småningom hamnade han i Lund, där han avlade sin fil kand 1930. Året innan hade han varit en av initiativtagarna till Lunds studentfilmstudio. Lite senare flyttade han till Stockholm, där han fortfarande är bosatt. I Stockholm kom han direkt i kontakt med filmbranschen som reklamchef, översättare och manusbearbetare, men han skrev också egna manus.
I början av 1940-talet debuterade han som regissör och därefter har filmlistan blivit lång, och den innehåller både kort- och långfilmer. Det skulle föra alldeles för långt att gå igenom hela hans produktion, låt mig bara nämna några av de mest berömda titlarna: Midvinterblot (1943) och den kanske mest kända kortfilmen Att döda ett barn tio år senare efter en novell av Stig Dagerman. Han långfilm Två trappor över gården (1950) finns det skäl att nämna.
På 1970-talet började han undervisa filmvetenskap vid Stockholms universitet, där han efter en tid som docent blev professor. Under hela sitt liv har Gösta Werner varit en flitig skribent, både i bokform och i tidskrifter. I Filmrutan hade han i många år ett stående inslag ”Så gick det till”, där han utifrån bilder diskuterade tillkomsten av berömda filmscener. Ett mycket populärt inslag i tidskriften.
Idag fyller alltså denne filmens nestor 100 år, och jag vill ödmjukt passa på att ställa mig i den långa kön av gratulanter!

Bergman får gata och torg i Stockholm

DET VERKAR NU KLART att Ingmar Bergman skall få en gata uppkallad efter sig i centrala Stockholm. Det handlar om en del av den nuvarande Smålandsgatan – öster om Birger Jarlsgatan – alldeles bredvid Dramaten. Dessutom får platsen i hörnet av Almlöfsgatan och Nybrogatan Ingmar Bergmans namn.
”När staden rustar upp Nybrogatan kommer en intressant och vacker torgbildning för uteserveringar och rekreation att skapas”, enligt det moderata stadsbyggnads- och trafikborgarrådet Mikael Söderlund.

Enorma biljettpriser

BILJETTERNA PÅ DEN SVARTA MARKNADEN till Champions League-finalen i Moskva den 21 maj betingar på den amerikanska sajten Ticketsolutions.com ett pris på 120 000 kronor för bra sittplatser, om man får tro BBC.
Som bekant är finalen helengelsk med Chelsea och Manchester United inblandade, och det kan ju verka lite vrickat att två engelska lag och en massa fans reser till Moskva, men spelplatsen var bestämd långt innan den senaste Champions League-omgången började.
Enligt BBC ligger priset för biljetter på i dag på 60 000 kronor och uppåt. En av anledningarna till de enorma priserna lär vara att Chelseas ägare Roman Abramovitj är omåttligt populär och superkändis i sitt hemland.Men vill man nu se matchen på plats, vilket ju egentligen är onödigt då den direktsänds i TV, räcker det givetvis inte bara med att ha en biljett. Flygresa, hotell, mat etc tillkommer, och naturligtvis har hotell- och restaurangägarna passat på att höja priserna. De gamla kommunisterna har snabbt lärt av de de tidigare så förhatliga kapitalisterna!

Gabriel Axels gästabud

FÖRMODLIGEN ERINRAR SIG MÅNGA den danska filmen Babettes gästabud – efter en roman av Karen Blixen – och antagligen också regissören Gabriel Axels namn. Den filmen får väl ses som kulmen på hans karriär, eftersom Babettes gästabud den 11 april 1988 renderade honom en enligt min mening mycket välförtjänt Oscar. Det kan noteras att det dessutom var den första danska Oscar någonsin, och att Bille Augusts Pelle Erövraren fick samma utmärkelse året efter.

Den 18 april fyllde Gabriel Axel 90 år och hyllades med dokumentärfilmen Gabriels Verden, som hans yngsta dotter Karin Mörch regisserat, men också med en omfattande bok, också den av Karin Mörch, som skrivit en rikt illustrerad och engagerande bok, där hon tecknar ett kärleksfullt men samtidigt kunnigt porträtt av fadern.
Gabriel Axel föddes i Århus men växte upp i Franskrike, varför han talar flytande franska. Tillbaka i Danmark utbildade han sig till möbelsnickare, men han kom också ganska tidigt i kontakta med den danska teatern, och en mycket viktig kontakt var den med den franske regissören Louis Jouvet, när han 1948 satte upp sin epokgörande version av Molieres Don Juan.
Karin Mörchs bok är fylld av underhållande, spännande och roliga anekdoter och bokens föremål framstår som en mycket framstående berättare, även om det inte handlar om någon intervjubok. Allt går igen, menar han. Fadern fick vänta fyra år innan han kunde gifta sig med Gabriels mor, och själv väntade han fyra år på sin älskade Lucie, som han mötte 1945 och levde tillsammans med till hennes död i september 1996.
”Hon såg bara på mig. Det var kärlek vid första ögonkastet”, försäkrar han.
Familjen Axel drabbades hårt under andra världskriget. Brodern Benjamin hamnade i och höll nästan på att duka under i ett koncentrationsläger, vilket han berättat om i boken Märkt för livet (1991).
Gabriel Axels filmbana har varit tämligen ojämn, och det är möjligt att han har större anseende i Frankrike, där han gjort en rad mycket uppmärksammade TV-filmer. Han fick som nämnts sitt stora genombrott med filmatiseringen av en roman av Karen Blixen, och han drömmer trots sin höga ålder om att kunna göra ytterligare någon film efter något i hennes författarskap. Det vore intressant om det kunde förverkligas!
Om inte kan vi länge glädja oss åt den kunniga, hängivna och kärleksfulla bok hans dotter skrivit. Tveka inte inför danskan, den vänjer man sig snart vid.

Filmstudiorörelsens filmpris 2008 utdelat

KOMPOSITÖREN MATTI BYE fick i lördags i samband med den svenska filmstudiorörelsens årsmöte motta rörelsens Glasstatyett och ett stipendium på 10 000 kronor med motiveringen:

Med din musik lyfter du kongenialt fram stumfilmens konstnärliga uttryck.

Matti Bye, som är född 1966, har hittills komponerat musik till tolv klassiska stumfilmer, bl a till Maurits Stillers Erotikon och Victor Sjöströms Körkarlen och Terje Vigen. Sex av dem finns dessutom utgivna på DVD.
Han har också under många år medverkat som stumfilmspianist vid Cinematekets visningar i Stockholm samt vid ett flertal filmstudioarrangemang runt om i landet. Just nu är Matti Bye aktuell med musiken till Jan Troells kommande film Maria Larsson eviga ögonblick.
Valet av Matti Bye måste ses som ett mycket bra val och en rättning mot mitten efter de kraftiga vänstersvängarna. Han har i hög grad uppfyllt det ursprungliga kravet att ha uträttat något för den svenska filmstudiorörelsen.

Okänd komposition av Bach funnen
HITINTILLS HAR BARA de första fem takterna av ett verk av Johann Sebastian Bach varit kända; nu föreligger det i sin helhet
En obekant orgelkomposition av barockkompositören Johann Sebastian Bach (1685-1750) har nyligen upptäckte av två musikvetare i Halle. Det handlar om en fantasi över en koral ”Wo Gott der Herr nicht bei uns hält” meddelar man från universitetet i Halle (en fantasi är en speciell genre inom orgelmusiken). Tidigare har bara de fem första takterna varit kända.
Kompositionen föreligger nu i en avskrift av kantorn vid Thomaskyrkan i Leipzig Wilhelm Rust (1822-1892) från 1877. Universitetsbiblioteket ropade för några veckor sedan i Rusts kvarlåtenskap på en auktion, och det var då det hittills okända stycket påträffades i en utgåva av Händels verk. Det nyupptäckta verket dateras till någonstans mellan 1705 och 1710.

Claudia Cardinale fyller 70 år

CLAUDIA CARDINALE blev berömd för sin roll i Luchino Viscontis Leoparden (1963) och följde med Klaus Kinski in i djungeln i Fitzcarraldo (1982). Idag fyller hon 70 år.

Vi som gick på bio redan på 60-talet minns den mörka italienska skönheten i en rad filmer. Med valsen i Leoparden dansade hon i rollen som Angelica Sedara in i filmhistorien i en legendarisk balklänning i tyll och organza tillsammans med den åldrande fursten Fabrizio av Salina (Burt Lancaster
Claudia Cardinale, föddes den 15 april 1939 i Tunis av italienska föräldrar. I slutet av 1950 vann hon en skönhetstävling och priset var en resa till filmfestivalen i Venedig.
Så småningom tog hon teaterlektioner i Rom och fick också möjlighet att göra småroller i en del filmer, men det var som nämnts i Viscontis Leoparden hon fick sitt definitiva genombrott. 1959 fick hon en utomäktenskaplig son,som fick gälla för hennes lillebror ända till slutet på 70-talet då sanningen uppdagades.
Eftersom 60-talet två stora italienska stjärnor Sophia Loren och Gina Lollobrigida båda sökte den då mycket aktuelle producenten Franco Cristaldi efter någon som kunde fylla tomrummet och valet föll på Claudia Cardinale, som han också gifte sig med och levde tillsammans med till 1975.
1963 var ett stort år i den unga stjärnans liv. Hon spelade inte bara i Leoparden utan fick också chansen att vara med i Federico Fellinis 8 ½.Även om Claudia förmodligen fortfarande har stor skådespelartalang har hon aldrig lyckats nå samma höjder som de två tidigare nämnda, men det hindrar givetvis inte att hon ändå måste räknas till de stora kvinnliga stjärnorna