FÖRMODLIGEN ERINRAR SIG MÅNGA den danska filmen Babettes gästabud – efter en roman av Karen Blixen – och antagligen också regissören Gabriel Axels namn. Den filmen får väl ses som kulmen på hans karriär, eftersom Babettes gästabud den 11 april 1988 renderade honom en enligt min mening mycket välförtjänt Oscar. Det kan noteras att det dessutom var den första danska Oscar någonsin, och att Bille Augusts Pelle Erövraren fick samma utmärkelse året efter.
Den 18 april fyllde Gabriel Axel 90 år och hyllades med dokumentärfilmen Gabriels Verden, som hans yngsta dotter Karin Mörch regisserat, men också med en omfattande bok, också den av Karin Mörch, som skrivit en rikt illustrerad och engagerande bok, där hon tecknar ett kärleksfullt men samtidigt kunnigt porträtt av fadern.
Gabriel Axel föddes i Århus men växte upp i Franskrike, varför han talar flytande franska. Tillbaka i Danmark utbildade han sig till möbelsnickare, men han kom också ganska tidigt i kontakta med den danska teatern, och en mycket viktig kontakt var den med den franske regissören Louis Jouvet, när han 1948 satte upp sin epokgörande version av Molieres Don Juan.
Karin Mörchs bok är fylld av underhållande, spännande och roliga anekdoter och bokens föremål framstår som en mycket framstående berättare, även om det inte handlar om någon intervjubok. Allt går igen, menar han. Fadern fick vänta fyra år innan han kunde gifta sig med Gabriels mor, och själv väntade han fyra år på sin älskade Lucie, som han mötte 1945 och levde tillsammans med till hennes död i september 1996.
”Hon såg bara på mig. Det var kärlek vid första ögonkastet”, försäkrar han.
Familjen Axel drabbades hårt under andra världskriget. Brodern Benjamin hamnade i och höll nästan på att duka under i ett koncentrationsläger, vilket han berättat om i boken Märkt för livet (1991).
Gabriel Axels filmbana har varit tämligen ojämn, och det är möjligt att han har större anseende i Frankrike, där han gjort en rad mycket uppmärksammade TV-filmer. Han fick som nämnts sitt stora genombrott med filmatiseringen av en roman av Karen Blixen, och han drömmer trots sin höga ålder om att kunna göra ytterligare någon film efter något i hennes författarskap. Det vore intressant om det kunde förverkligas!
Om inte kan vi länge glädja oss åt den kunniga, hängivna och kärleksfulla bok hans dotter skrivit. Tveka inte inför danskan, den vänjer man sig snart vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar