Den svenska naiviteten i sin absoluta prydno.

Dagens Nyheter har de senaste dagarna presenterat ett material som fått en att sätta frukostkaffet i halsen. Generaldirektören för det för några år sedan inrättade Tillväxtverket Christina Lugnet har inte utan skäl hamnat mitt i stormens öga för skötseln, eller skall vi för att komma sanningen ännu närmare säga misskötseln, av det nya verket. DN kan visa att Christina Lugnet i rollen som generaldirektör godkänt att verket, från och med januari 2010, tillåtits spendera nästan 7,5 miljoner kronor på interna seminarier och representation. Ytterligare 9 miljoner kronor har lagts på intern utbildning och andra konferenser. Sammanlagt blir det 16,5 miljoner skattekronor som fördelats på verkets ca 300 anställda, samtidigt som ett internt sparkrav på 10 miljoner kronor uppkommit. Till yttermera visso har man fört dyr representation på kontot internutbildning för att kunna ”lura” staten att få moms återbetald. Vad näringslivsutveckling anbelangar tycks det framför allt vara grenarna krog- och nöjesliv som intresserat henne och hennes hejdukar, som hon givetvis har fullt förtroende för, liksom hennes egna överordnade har fullt förtroende för henne. Ett förtroende som näppeligen delas av svenska folket, som visserligen blivit avtrubbat av alla skandaler med okunniga chefer, som när de visat sig odugliga för de välbetalda tjänster de fått sparkas med astronomiska fallskärmar. Detta är svensk demokrati i sin absoluta prydno. Under den del av valperioden som återstår till 2014 måste Reinfeldt och regeringen verkligen röja upp i ”det svenska träsket”. Borde man till exempel överhuvudtaget ha anställt Christina Lugnet. Vad hade hon för kvalifikationer. Det verkar som om hon bl a varit gymnasiechef, vilket borde ha varit graverande med tanke på den skola sossarna ställde till med och som Björklund inte lyckats få så särskilt mycket bukt med, även om han varit oerhörtambitiös. Men decenniers misstag rättar man inte till på nolltid. Christina Lugnets dagar på Tillväxtverket måste verkligen vara räknade. Själv borde hon tydligen ha fått stå på tillväxt ett bra tag till.

Kan vi nu slippa allt Zlatan-trams i press och TVen tid framöver?

DET VAR DÅ för väl att förhandlingarna gick i lås. Att den svenska sportpressen absoluta gullgosse nu dekade ner sig och gick till en ointressantare liga - hur många svenska TV-tittare har möjlighet att se den? Och hur många svenskar känner till vilka lag som spelar i den franska högsta divisionen? Förmodligen väldigt få. I fortsättningen blitr det väl bara fotbollskväll och naturligtvis den svenska skvallerpressen som håller koll på vad "den store" har för sig.

Den svenska underdånigheten är gränslös

NÄR HÅKAN JUHOLT härjade som värst var det inte utan än att man som utflyttad smålänning skämdes för det småländska ursprunget. När han så småningom fann för gott att lämna sosserodret återgick mycket till det gamla vanliga. Och så kommer nästa KALLDUSCH, för att inte säga rojalistiska dråpslag, när man läser att borgholmsborna i all underdånighet har döpt om den gamla Strandpromenaden från Borgholms idrottsplats till Solliden till Estelles promenad. Och detta, gudbevars, i samband att hennes maamma fyller år. Alltså: ännu ett utslag av konungslig vördnad, dumhet, fjäsk, kryperi eller vad ni vill. Tilltaget att döpa om ser jag som lika illa som när man i Sundsvall döpte ett litet torg till Olof Palmes torg i stället för att tillägna det stadens store son Lars Ahlin, som dessutom hade vuxit upp just där. Anledningen var naturligtvis att kommunfullmäktige vid det tillfället hade röd majoritet, för vad Palme hade med Sundsvall att göra finns det nog inte många som inser, mer än enögda sossepolitiker. En tröst i eländet idag är att kungafamiljen tvingas lyssna på Levengods larvigheter från Sollidenscenen och höra vår artistelit, dvs en massa s k popstjärnor, som spelar in skivor i stället för att ta sånglektioner, vilket verkligen vore av nöden.

Inget snack om saken: Spanien är bäst i Europa

NÄR MAN SETT SPANIEN SPELA UT ITALIEN i EM-finalen kan det inte längre råda något tvivel - om nu någon överhuvudtaget hade tvivlat - om att Spanien är synnerligen värdiga europamästare i fotboll. Matchen igår kväll visade med all önskvärd tydlighet att Italien har långt kvar till den nivå som det spanska landslaget just nu befinner sig på. Italienarna försökte ständigt mata sina forwards med långbollar, bollar som förvaltades illa och ständigt hamnade utanför målramen, varför spanske målvakten hade en relativt lugn kväll. Att se det snabba spanska passningsspelet är en ren fröjd, så skall riktigt njutbar fotboll spelas. Det spanska landslaget har givit italienarna en nyttig lektion i hur fotboll skall spelas, och vi framför TV-appareterna och på läktarna har fått en högtidsstund i den äkta fotbollens tecken. Det är nu bara att hoppas på att våra svenska tränare satt bänkade framför TVn och drar lärdom av vad de sett.