Offentliga personer måste stå ut med frågor som kan verka obehagliga

DET ÄR VERKLIGEN INTE OFTA som jag har samma åsikt/åsikter som DalaDemokratens Göran Greider, men när han anser att SVTs Rolf Fredriksson gjorde rätt som ställde frågan om den kungliga familjens inställning till nazismen i samband med Victorias besök i Auschwitz, måste en sunt tänkande människa hålla med. Kungahuset som säger sig vara så betydelsefullt för Sverige måste slutgiltigt sopa rent utanför sin dörr, innan man ställer upp i antisemitiska sammanhang, måste man väl få ha rätt att tycka.

Putin som representerar en av världshistoriens största dödsmaskiner höll sig visligt undan - visserligen påpekande att han varit inbjuden. Men nog hade det känts väldigt malplacerat om han varit i Polen i samband med minneshögtiden.

Man kan ju fråga sig varför just kungahuset skulle representera vårt land i så känsligt läge - ingen var ju inbjuden - det hade onekligen känts bättre om någon annan rest ner, dvs någon som har verkligt rent mjöl i påsen. Med tanke på Silvias agerande under de senaste åren, borde kungafamiljen stannat hemma.

Gillar man film bör Guldbaggegalan verkligen undvikas

JUST NU I SKRIVANDE STUND har jag svårt att tänka mig något tristare i TV än det man fortfarande kallar gala i samband med att man delar ut ett antal monstruösa priser med namnet Guldbaggar. Har man som jag älskat film ett helt liv borde man naturligtvis vara glad för den uppmärksamhet filmen får i samband med utdelningen. Men är det så? Tyvärr måste jag svaara nekande.

Programledaren yrar omkring och försöker krampaktigt vara rolig. Pinsamt! Och om mottagarna av baggarna finns bara ett ord - urtrist! Om man är nominerad borde man väl på förhand ha förberett något vettigt att säga, men som "galan" utvecklas är knappast så fallet.

Kan man överhuvudtaget föreställa sig något ointressantare i TV-väg än alla dessa manierade "tacktal". Och det är det här man betalar licens för!!!

För att om möjligt ha ännu tråkigare kan man ju förslagsvis gå på bio och beskåda Roy Anderssons i Venedig prisbelönta film om den funderande duvan. Vad funderar den på månne? Kvaliteten på juryn i Venedig verkar vara ett relevant svar. Om den svenska juryn finns åtminstone det goda att säga att den insett att Anderssons film är ett absolut botten napp. Gud bevare mig för de filmer "duvan" tävlade mot i Venedig! De måste vara ännu starkare sömnpiller.

En av den italienska neorealismens förgrundsgestalter har avlidit

Francesco Rosi i Venedig

FRANCESCO ROSI, den italienske mästerregissören, har avlidit i en ålder av 92 år.

Från och med 1950-talet var han en av de mest tongivande regissörerna inom den italienska film, som en stor svensk publik lärde sig älska inte minst under 1960- och 1970-talen. Vi som då gick på bio minns filmer som Salvatore Giuliano – banditen (Salvatore Giuliano) (1962), Sanningens ögonblick (Il momento della verità) (1964), Ingen mans land (Uomini contro) (1970), Fallet Mattei (Il caso Mattei) (1972), Lucky Luciano – gangsterkungen (Lucky Luciano) (1973), Utsökta lik (Cadaveri eccellenti) (1976), Kristus stannade i Eboli (Cristo si è fermato a Eboli) (1979) för att bara nämna några av de många mästerliga filmer han signerade under framför allt dessa två årtionden.

Francesco Rosi var en av regissörerna bakom neorealismen, som bland annat behandlade ämnen som kriminalitet, korruption och maffian. Under senare år har man tydligt kunnat märka influenser från den italienska neorelismen och inte minst från Rosi i filmer av till exempel Martin Scorsese och Francis Ford Coppola.

2012 belönades Francesco Rosi med ett Guldlejon på filmfestivalen i Venedig för sitt livsverk med motiveringen att han lämnat ett "bestående intryck på italiensk filmhistoria ". Det skriver man gärna under på, samtidigt som man kan konstatera att det verkligen inte är lätt eller snarare hart när omöjligt att här uppe i norr få tag på Rosis filmer på DVD. Vem vågar ge ut dem?

Ballon d'Or är numera lika ointressant som Guldbollen

Målvakten Manuel Neuer

SÅ HAR DEN DÅ DELATS UT IGEN – FIFAS internationella Ballon d'Or. I år gick den än en gång till Cristiano Ronaldo, som verkligen inte rosat den internationella fotbollshimlen under det år som gått. Och hade priset inte gått till honom hade givetvis Lionel Messi fått det. Dessa två har ju så att säga prenumererat på Ballon d'Or, liksom man i Sverige av slentrian ger Guldbollen till Zlatan, som ju år ut och år in nästan kräver att få den. Något nytänkande är det aldrig tal om.

I år var Bayern Münchens och det tyska landslagets stora stjärna Manuel Neur i varje fall nominerad till Ballon d'Or, men vem hade väl trott att en målvakt överhuvudtaget skulle kunna få utmärkelsen. Nej, det skall helst vara en forward som gör mål, inte en målvakt som hindrar att andra göra det. Just i år efter Bayerns framgångar i Bundesliga och landslagets i VM hade det varit helt i sin ordning att ge priset till Neuer, eftersom han var en oerhört viktig kugge i både klubb- och landslaget. Det råder ingen som helst tvekan om att han är världens idag i särklass bäste målvakt, men det har FIFA inte observerat. Det är ju lättare att hemfalla åt den sedvanliga slentrianen.

Kommunismen lever och frodas i vissa hjärnor

DET ÄR FÖRVÅNANSVÄRT att ränderna aldrig går ur t ex Sven Wollter och Jan Myrdal, även om det varit ovanligt tyst om den senare efter flytten till västkusten.

I programmet ”Min sanning” i public service-televisionen försvarade Wollter häromdagen med glöd en av världens största massmördare, Josef Stalin

– Kom inte och släng Stalin i fejset på mig! Jag har läst mycket av Stalins tidigare skrifter och tycker det är mycket i det som är bra, säger Sven Wollter bland annat i programmet.

Skådespelaren är medlem i Kommunistiska partiet och det var när han fick frågor om detta som han uttalade sig om Sovjetunionens tidigare diktator Josef Stalin, vilket gett upphov till starka reaktioner.

Enligt Dagens nyheter fördömde Wollter Stalins paranoida period i programmet, men han har tydligen aldrig insett att han som ledare ständigt var paranoid.

– Kommunismen har inte förstört någonting, säger han i avsnittet. Mycket skall man som bekant höra innan öronen faller av. Alla miljoner som försvunnit i krig och GULAG kan man antagligen bortse från enligt den enögde Wollter.

– Jag försvarar inte offrandet av människoliv, påpekade han visserligen, men hur kan överhuvudtaget nämna namnet Josef Stalin och bortse från mördandet? Jag försvarar den kommunistiska ideologin, svarar Sven Wollter. Det gjorde Lars Ohly också men det fick han på skallen för, och det bör givetvis även Sven Wollter ha.

Att Sven Wollter i SVT på bästa sändningstid försvarar diktatorn Josef Stalin är så cyniskt att orden tryter, och många ställer frågan om det egentligen är någon skillnad mellan Josef Stalin och Adolf Hitler. Det är det givetvis inte. Det tyska döandet under andra världskriget är oerhört omänskligt och grymt, men i vissa avseenden en västanfläkt jämfört med det ryska under Stalin. Men att försvara Stalin tycks många anse rumsrent – jag gör det inte..