Francesco Rosi i Venedig
FRANCESCO ROSI, den italienske mästerregissören, har avlidit i
en ålder av 92 år.
Från och med 1950-talet var han en av de mest tongivande regissörerna
inom den italienska film, som en stor svensk publik lärde sig älska inte minst
under 1960- och 1970-talen. Vi som då gick på bio minns filmer som Salvatore Giuliano –
banditen
(Salvatore Giuliano) (1962), Sanningens ögonblick (Il momento
della verità) (1964), Ingen mans land (Uomini contro) (1970),
Fallet Mattei (Il caso Mattei) (1972), Lucky Luciano –
gangsterkungen (Lucky Luciano) (1973), Utsökta lik (Cadaveri eccellenti)
(1976), Kristus stannade i Eboli (Cristo si è fermato a Eboli)
(1979) för att bara nämna några av de många mästerliga filmer han signerade
under framför allt dessa två årtionden.
Francesco Rosi var en av regissörerna bakom neorealismen, som
bland annat behandlade ämnen som kriminalitet, korruption och maffian. Under
senare år har man tydligt kunnat märka influenser från den italienska
neorelismen och inte minst från Rosi i filmer av till exempel Martin Scorsese
och Francis Ford Coppola.
2012
belönades Francesco Rosi med ett Guldlejon på filmfestivalen i Venedig för sitt
livsverk med motiveringen att han lämnat ett "bestående intryck på
italiensk filmhistoria ". Det skriver man gärna under på, samtidigt som
man kan konstatera att det verkligen inte är lätt eller snarare hart när
omöjligt att här uppe i norr få tag på Rosis filmer på DVD. Vem vågar ge ut
dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar