EN KVÄLL I SEPTEMBER 2009 hade jag tillsammans med min familj en stor musikalisk upplevelse under ett besök i New York. Besöket råkade nämligen sammanfalla med att konsertversionen av Kristina från Duvemåla spelades på den gamla klassiska Carnegie Hall. Bara ett besök där är en upplevelse. Där, i New Yorks äldsta konsertlokal, sitter formligen traditionen i väggarna.
Huvudpersonen var givetvis vår svenska sångambassadris Helen Sjöholm, som på ett utmärkt sätt genomförde konserten på engelska med enbart amerikanska medspelare. Efter föreställningen dök dessutom Benny Andersson och Björn Ulvaeus och tog emot stående ovationer tillsammans med Helen.
Härom kvällen var det så dags igen, den här gången i Royal Albert Hall. Fortfarande med Helen Sjöholm i titelrollen – och givetvis fick hon även här ta emot stående ovationer tillsammans med Andersson/Ulvaeus.
Det talas ofta om att våra kungliga gör enorm reklam för Sverige – jag anser att deras arbete är en mild västanfläkt i jämförelse med vad de tre ovan nämnda uträttar. ABBA, Benny, Björn och Helen – det är dessa man talar om i utlandet. Sedan hjälper det inte hur många prinsessbröllop som äger rum, eller vad Drottningholmfamiljen i övrigt har för sig. Den hamnar ohjälpligt i bakvatten!
