Veckan som gick har varit svår för demokratin

JAG TÄNKER GIVETVIS på allt ståhej med anledning av att ett barn, som är predestinerat att någon gång i framtiden bli Sveriges drottning och som inte har en möjlighet att bestämma om sitt eget liv, har döpts. Statstelevisionen som låtsas vara opartisk visade timme efter timme bilder på detta ”underverk” och familjen runt omkring. Man kan ju verkligen ställa sig frågan om opartiskhet. När fick republikanska föreningen överhuvudtaget en möjlighet att föra fram sina åsikter. Och kvällstidningarna tryckte specialupplagor och uppmanade läsarna att spara dem. Pressen har jag i viss mån förståelse för, även om jag tycker att den går alldeles för långt i sin underdånighet och servilitet, men för den gäller det ju att tjäna pengar. I viss mån gick kvällspressen till och med längre än Svensk Damtidning (men den sticker ju inte under stol med att den är landets kungatidning!). För statsteelvisionen handlar det ju i stället inte om att tjäna pengar utan enbart lägga ut stora summor och arvodera en massa ”hovexperter”, som framlever sina liv i skuggan av en odemokratiskt tillsatt familj, som gör av med en massa av svenska folket surt förvärvade skattekronor. Sjukvården går på kryckor, skolan förslummas, pensionerna sänks och äldrevården är i långa stycken inte längre någon vård. I det läget har en man som fötts till sitt jobb mage att ständigt begära större apanage. Det är illavarslande! Att kungen lever rullan och uttalar sig som en påse nötter, att Silvia ljuger om sin far och barnen i familjen drar sig för att arbeta, det är plötsligt glömt tills vi får vara med om nästa fadäs. Och det påpekas ständigt att kronprinsessan och hennes tränare jobbar och sliter. Fan tro’t. Det bör väl snarare vara på tiden att de erkänner att de har verkliga goddagar och knappast behöver förta sig. Att de nu har blivit föräldrar är knappast mer märkvärdigt än att det föds barn varenda dag i landet utan att Ebba von Sydow med anhang rycker ut och rapporterar. När blir Sverige en demokrati? Det är för mig nu och framtiden den viktigaste frågan. När lämnar vi arvet från Gustav Eriksson (Vasa) bakom oss. Ju förr, dess bättre!

Den svenska skolan i ett nötskal

DET BÖRJAR DRA IHOP SIG till skolavslutningar – även om många har slutat för länge sedan, och jag har en viss förståelse för dem, eftersom de inte längre har någon morot som vi en gång hade. Jag menar naturligtvis studentskrivningarna och ”muntan”. För efter att muntan klarats av var det dags för den vita mössan. Här i Sundsvall var det s k mösspåtagning under skrän och stoj på Stora torget redan för en vecka sedan. Och ”studenterna” här är förmodligen inte unika. Dessutom kommer i år liksom tidigare år mängder av ungdomar att lämna grundskolan med så knackiga betyg att de inte automatiskt leder till gymnasiestudier. Och från gymnasierna går åtskilliga landet runt ut med så dåliga betyg att de inte ger kompetens för universitet och högskolor . Och sossarna är som vanligt inte sena att skylla allt på alliansen i allmänhet och Jan Björklund i synnerhet. MEN DÅ SKALL man verkligen ha klart för sig att bakom dagens situation ligger en lång utveckling, eller jag vill snarare säga avveckling. För hur krampaktigt sossarna än vill skylla allt på alliansen, skall man aldrig glömma att den första syndabocken var Olof Palme, som ordnade avvecklingen av läroverken och den traditionella studentexamen. Alla oberoende av lust, fallenhet eller begåvning skulle bli ”studenter”. Den gamla studentexamen var ju , enligt Palme, ett bevis på klassamhället, nu skulle alla bli studenter och vi som arbetat eller arbetar inom skolan vet ju resultatet. Och det säger sig ju självt att utan genmanipulation kan inte alla bli lika begåvade. Ödesåret var 1968. Och han lyckades med konststycket att lura ungdomarna i gymnasiet att tro att de blev studenter. Så småningom har ordet urvattnats så långt att det har kommit attbetyda en som går i skolan, om han eller hon studerar är egentligen likgiltigt. Om våra ungdomar någon gång konsulterade våra östra grannar skulle de snabbt få klart för sig hur fel de har. DÄREFTER KOM NÄSTE ”nedrustningsminister”, Ingvar Carlsson, som lät tillsätta en utredning som kom fram till, att ”Betygens hittillsvarande roll som den huvudsakliga grunden för urval till fortsatt utbildning och arbetsliv medför att arbetet i skolan riskerar att få en inriktning mot att meddela kunskaper och färdigheter.” Ja så står det verkligen i utredningen. MAN FRUKTAR FÖR KUNSKAPER OCH FÄRDIGHETER i skolan. Och har man från ansvarigt håll den inställningen är det ju knappast förvånande att den svenska skolan idag ser ut som den gör! SÅ KOM DÅ DEN VÄRSTE AV DEM ALLA, Göran Persson, som med skolans kommunalisering överlät ansvaret för våra ungdomars framtid till okunniga och ofta lärarhatande kommunalpolitiker – av märket s – som menade att framför allt gymnasiet var en klassinstitution. Nu skulle alla ta studenten och sedan fortsätta på universitet och högskolor. Att den utvecklingen (avvecklingen) ledde till en oerhörd kunskapsnedgång struntade man blankt i. ATT SOM NU skylla på Jan Björklund är både fräckt och idiotiskt! Och slutligen vem införde vinstmaskinen friskolan, där enda ledstjärnan är vinst med skattemedel, som kan placeras på säker plats utomlands. Att man har mängder av obehöriga lärare, saknar bibliotek etc, det blundar man för, och jag ser det som den nuvarande regimens största fel att man inte avvecklar alla dessa friskolor och satsar allt på den kommunala, som annars kommer att utarmas ytterligare, för att så småningom dö svältdöden, medan friskolorna fortsätter att dela ut vinster till aktieägarna, som i sin tur placerar dem så att de svenska skattemyndigheterna inte kommer åt dem. DET ÄR SVENSK SKOLPOLITIK I ETT NÖTSKAL!

Henrik Rydström förlänger kontraktet med Kalmar FF

I EN TID NÄR DE FLESTA SPELARE har förlorat klubbkänslan och enbart spelar för pengar blir man imponerad när man läser att lagkaptenen i Kalmar FF efter 19 säsonger i klubben har skrivit på för en tjugonde. Det nya kontraktet löper på ett år och kan till och med förlängas. Henrik kommer ursprungligen från Blekinge, han föddes den 16 februari 1976 i Karlskrona. Till Kalmar FF kom han 1993 och har sedan varit klubben trogen – egentligen får man se honom som ett unikum i dessa ”hopp jerka-tider”. Men han har också insett att fotbollen ändå någon gång tar slut, varför han har utbildat sig till lärare för att ha ett yrke att falla tillbaka på. Många känner honom också som en bitsk krönikör, som aldrig sticker under stol med vad han verkligen tycker och tänker, och därför har det varit och är fortfarande med glädje man läser honom. I kväll kan vi se denne defensive mittfältare, när hans Kalmar FF tar emot fjolårsmästarna Helsingborgs IF på Guldfågel Arena. Det artar sig förmodligen till en högtidsstund som inledning på morgondagens helg.

Pär Nuder har fått statsrådspension trots dolda inkomster

Per Nuder har verkligen skäl att dra på smilbanden - det kostar bara 296 000

DEN FÖRRE SOCIALDEMOKRATISKE finansministern Pär Nuders rådgivningsbolag gjorde en vinst före skatt på 12,7 miljoner kronor förra året och trots detta har denne gode sosse tagit ut statsrådspension. Det har han kunnat göra eftersom han låtit bli att ta ut lön från sitt företag. Han har tagit ut i runda tal 296 000 kronor i statsrådspension, men har tydligen nu insett att det inte ser bra ut när s k renläriga sossar bara har pengar för ögonen, och därför lär han ha kommit på bättre tankar och enligt Pensionstjänsteverket som sköter utbetalningarna har Nuder i ett brev meddelat att han år 2012 har så höga inkomster att han inte är berättigad till Var alltså 12,7 miljoner på två år så låga inkomster att han ansåg sig berättigad till ett ”litet” tillskott? Vad säger alla gamla och nya sossar om ett sådant resonnemang? Förmodligen att deras rika företrädare är värda varenda krona. Till saken hör att Pär Nuder inte varit arbets sedan han lämnade riksdagen 2009. Hans rå dgivningsbolag har gått mycket bra, och bland kunderna finns Wallenbergs, en familj som väl Nuder numera känner sig mer begryndad med än de arbetare som tidigaare gav honom hans levebröd. Och han är ju ”gott” sällskap med bl a den svenska skolan främste nedrustningsminister Göran Persson, som bara fakturerar 100 000 för att uppträda en liten stund. Kom sedan och säg att stå upp-komikerna inte tjänar bra!

Årets klassiska Polarpris till cellisten Yo-Yo Ma

TVÅ AV MINA ABSOLUTA FAVORITER ifråga om att behandla sina respektive instrument fanns med i gissningarna om vem som skulle bli årets lyckliga nottagare av det i musikkretsar mycket prestigefyllda priset – Anne-Sofie Mutter (violin) och Yo-Yo Ma (cello). Båda kandidaterna var synnerligen kvalificerade för att mottaga den miljon svenska kronor som priset innebär, nu blev det Yo-Yo Ma, och det är ingenting att säga om det mer än att det är en mycket värdig mottagare, som nu sällar sig till raden av pristagare som inleddes 1992 av Sir Paul McCartney och The Baltic States. Prisutdelningen kommer att äga rum tisdagen den 28 augusti i Stockholms Konserthus, och prismotiveringen lyder: ”Polarpriset 2012 tilldelas Yo-Yo Ma, vår tids ledande cellist. Yo-Yo Ma har, med sin virtuositet och sitt stora hjärta, vigt sitt liv åt musikaliska resor över hela världen. Med sin cello och sin nyfikenhet i bagaget har han färdats längs Sidenvägen och korsat såväl kulturella som musikaliska gränser. Yo-Yo Ma förenar människor över hela världen och visar oss att musik är kommunikation, passion och utbyte av erfarenheter.” Priset i genren Populärmusik – detta idiotiska ord, precis som om inte den musik Yo-Yo Ma spelar skulle vara populär – tilldelades Paul Simon, som jag inte vågar ha någon egentlig uppfattning om då hans musik är tämligen okänd för mig. Yo-Yo Mas sätt och förmåga att locka skön musik ur sitt instrument tilltalar däremot mig i allra högsta grad, och i eftermiddag kommer jag bl a att njuta av hans cello i Edward Elgars Cellokonsert. Gack du och gör sammaledes.

Ränderna går aldrig ur

Det var ganska länge sedan jag skrev något på den här bloggen, eftersom andra skräpar ner i cyberrymden så att jag knappast behövs. Men när jag läser om vänsterynglens tilltag i Malmö i samband med första maj kan jag inte hålla mig längre. Här skrivs en massa dumheter om SD, som jag givetvis inte har några sympatier för, men idag har det blivit helt rumsrent att blunda för allt som Vänsterpartiet står för, och inte minst för dess bakgrund. Det kan naturligtvis aldrig försvaras att nazismen dödade sex miljon judar etc under andra världskriget, däremot är det idag helt i sin ordning att släta över Lenins, Stalins m fl likvideringar av ca 50 miljoner. Världen framstår som mer och mer underlig. Och så detta stupida tilltag i Malmö, Sveriges verkliga Chicago, där ”den numera tydligen rumsrena” vänstern lät barnen, framtidens kommunister slå sönder en piñata, som i Mexico symboliserar djävulen och de sju dödssynderna. När man slår sönder den ramlar alla goda ting som djävulen tagit ut. Vänsterynglen lät nu barnen slår sönder en piñata med bilder av Reinfeldt, Borg och Annie Lööf., och ut ramlade till barnens förtjusning en massa godis. ”Det var en kul grej som barnen uppskattade. Jag tror inte att barnen kommer att växa upp och slå Annie Löof i skallen. Gör de det skulle det vara tråkigt”, säger Patrik Strand, en i den malmöitiska begåvningsreserven (V) till Sydsvenska Dagbladet. Så se upp Annie Lööf, helt säker kan du inte vara när kommunistynglen är i farten. Vi vet ju vad deras förbilder har åstadkommit tidigare, inte minst i GULAG och i öststaterna överhuvudtaget före 1989. Ränderna går inte ur så lätt, var så säker.