JAG TÄNKER GIVETVIS på allt ståhej med anledning av att ett barn, som är predestinerat att någon gång i framtiden bli Sveriges drottning och som inte har en möjlighet att bestämma om sitt eget liv, har döpts. Statstelevisionen som låtsas vara opartisk visade timme efter timme bilder på detta ”underverk” och familjen runt omkring. Man kan ju verkligen ställa sig frågan om opartiskhet. När fick republikanska föreningen överhuvudtaget en möjlighet att föra fram sina åsikter. Och kvällstidningarna tryckte specialupplagor och uppmanade läsarna att spara dem. Pressen har jag i viss mån förståelse för, även om jag tycker att den går alldeles för långt i sin underdånighet och servilitet, men för den gäller det ju att tjäna pengar. I viss mån gick kvällspressen till och med längre än Svensk Damtidning (men den sticker ju inte under stol med att den är landets kungatidning!). För statsteelvisionen handlar det ju i stället inte om att tjäna pengar utan enbart lägga ut stora summor och arvodera en massa ”hovexperter”, som framlever sina liv i skuggan av en odemokratiskt tillsatt familj, som gör av med en massa av svenska folket surt förvärvade skattekronor. Sjukvården går på kryckor, skolan förslummas, pensionerna sänks och äldrevården är i långa stycken inte längre någon vård. I det läget har en man som fötts till sitt jobb mage att ständigt begära större apanage. Det är illavarslande!
Att kungen lever rullan och uttalar sig som en påse nötter, att Silvia ljuger om sin far och barnen i familjen drar sig för att arbeta, det är plötsligt glömt tills vi får vara med om nästa fadäs. Och det påpekas ständigt att kronprinsessan och hennes tränare jobbar och sliter. Fan tro’t. Det bör väl snarare vara på tiden att de erkänner att de har verkliga goddagar och knappast behöver förta sig. Att de nu har blivit föräldrar är knappast mer märkvärdigt än att det föds barn varenda dag i landet utan att Ebba von Sydow med anhang rycker ut och rapporterar.
När blir Sverige en demokrati? Det är för mig nu och framtiden den viktigaste frågan. När lämnar vi arvet från Gustav Eriksson (Vasa) bakom oss. Ju förr, dess bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar