Dags att omvärdera

Bröderna Elm hade en stor kväll i Rotterdam

JOURNALISTER i ”Fjollträsk” har länge varit pigga på att kalla spelare från landsorten, inte minst spelare i Kalmar FF för ”bonnläppar”. Hur man ser på dem idag kan man se i huvudstadens tidningar, där man efterhand tvingats inse att den bästa fotbollen i Sverige inte spelas i Stockholm. Här är man bäst på att förstöra den ädla sporten som fotboll ändå är genom att uppträda idiotiskt på läktarna.
Igär kväll fick vi i alla fall ytterligare ett bevis på att ”bonnläppar” kan spela fotboll, och inte vilken fotboll om helst. Feyenoord är ju bekant ett traditionellt starkt lag med stor erfarenhet av hetluften ute i Europa, desto starkare därför att knäcka dem. Visserligen hade holländarna mycket boll, men vad skall det vara bra för när man inte kan förvalta bollinnehavet? Lär av Kalmars smarta spel.
Hur fortsättningen kommer att arta sig vet ingen, men det är lätt att hålla med Nanne Bergstrand om att det är skandalöst att Kalmar för dagen har landets bästa lag men inte en arena som fyller UEFAs krav. Nu tvingas man att spela även hemmamatchen mot Feyenoord borta. Skäms Kalmarpolitiker!
Men just nu kan vi gotta oss åt bröderna Elms frispark som resulterade i segermålet i Rotterdam.
Lycka till i fortsättningen!

Woody Allen sätter upp sin första opera

WOODY ALLEN har prövat på mycket och vi känner honom inte minst som gudabenådad regissör och skådespelare., och hans arbetskapacitet har gjort honom till en av vår tids mest ansedda filmskapare. Han har hittills inhöstat tre Oscars-statyetter och inte mindre än tjugoen nomineringar. En av hans verkliga husgudar har länge varit Ingmar Bergman, varför det kanske faller sig naturligt att han nu liksom idolen också har provat att på att regissera opera, nämligen Giacomo Puccinis Gianni Schicchi i Los Angeles, och det med den äran.
Gianni Schicchi är en komisk enaktsopera som bygger på en sång i Dantes Divina commedia. Stockholmspubliken kunde under några kvällar i augusti njuta av operan i ett samarbete mellan Folkoperan och Parkteatern i regi av Folkoperans konstnärliga ledare Mira Bartov. Och alla har väl någon gång lyssnat på operans stora slagnummer O Mio babbino caro, som sjungs av Schicchis dotter Lauretta.
Säsongsstarten i Los Angeles kunde inte ha blivit bättre, och operans vd den kände sångaren Placido Domingo kan verkligen känna sig nöjd efter den bejublade premiären/debuten. Domingo har haft en ambitiös strävan att befästa samarbetet med eliten i film-Hollywood. Allens uppsättning är hittills den största framgången.
Domingo har hårdnackat försökt locka Allen under ett par decennier att regissera opera, men det är alltså först nu han lyckats. Samma kväll ges också exorcistregissören William Friedkins insceneringar av ytterligare två enaktsoperor av Puccini: Il Tabarro och Suor Angelica. Friedkin är emellertid ingen novis. Redan för ett par år sedan regisserade han tre gånger och har även satt upp Strauss’ Salome på Münchenoperan.

Att vara enögd på gränsen till blindhet

SUNDSVALLS TIDNING har inte så mycket att glädja sig åt i hemstaden – Norrlandslaget som GIF Sundsvall gärna kallar sig för en tynande tillvaro kring och under nedflyttningsstrecket och skulle man någon gång lyckas kryssa mot något lag talar tidningen om att ”fira”. Det är att ha små pretentioner.
Samtidigt konstaterar man förmodligen med en viss skadeglädje ”Kalmar fick knappt låna bollen mot Hammarby.” Här är det dags för vit käpp och Golden Retriever på redaktionen. Hade man haft den minsta känsla för fotboll hade man ju sett motsatsen och att Kalmar kunde klara sig med en tämligen lättjefull dag på jobbet.
Den svenska pressen – bortsett från Sundsvalls Tidning – har numera insett att man kan spela fotboll på Smålandskusten, och inte vilken fotboll som helst.
Sportchefen skrev en gång att Kalmar FF var Sveriges tråkigaste lag, då har han blundat när han Sundsvallsälsklingar stultat omkring på plan. Hur var det för en tid sedan när Giffarna var på Fredriksskans. Tala om att inte få låna bollen!

Minns Arne Domnérus på fredag kväll

I tisdags nåddes vi av budet att en av svensk jazz största personligheter gått ur tiden, det har väl knappast kunnat undgå någon. Saxofonisten, klarinettisten och orkesterledaren Arne Domnérus räknas som en av de allra största inom svensk jazz, med en karriär från skivdebuten på 1940-talet som kantats av samarbeten med en rad artister ur den svenska jazzeliten. Men han var även ett känt jazznamn utanför Sveriges gränser.
Antalet dödsrunor har av naturliga skäl varit legio och vi har blivit påminda om det mesta i denne ”saxofonägares” musikaliska liv. Jag har egentligen bara saknat konstaterandet att han under ett antal år var en av stöttepelarna i Thore Ehrlings dansorkester.
Låt mig här bara påminna om att P2 uppmärksammar "Dompan" nu på fredag den 5 september i Club Jazz med Pierre Martin - "Arne Domnérus in memorian". Vi minns honom med intervjumaterial och musikinspelningar från en lång och framgångsrik karriär men även med tidigare icke sänt intervjumaterial.
P2 Live Club Jazz, fredagen den 5 september kl 22.00

Du Levande nominerad till Nordiska rådets filmpris

Idag offentliggjordes de fem nominerade filmerna till Nordiska rådets filmpris. För Sveriges räkning tog Roy Anderssons Du levande hem nomineringen som presenterades i anslutning till Svenska Filminstitutets höstpresentation och mottog diplom av nordisk Film&TV Fonds vd Hanne Palmquist samt SFI:s vd Cissi Elwin.

Den svenska juryns motivering:
Med visuellt och känslomässigt skärpedjup i absolut unik förening, betraktar Roy Andersson livet, döden och människans sårbarhet och längtan. Hans symfoni av tablåer ur vardagen är strängt komponerade och minutiöst iscensatta. De förenar på ett enastående vis musikalisk lekfullhet, absurd komik och surrealistiskt bett som får åskådaren att upptäcka människan i hennes både mest triviala och storslagna ögonblick.