torsdag 15 september 2011

Publicistiskt haveri i Rapport


RAPPORT FRÅN NOLLPUNKTEN lyder rubriken på ledaren i det senaste numret av OPUS (Skandinaviens största tidskrift om klassisk musik & opera, om ni inte redan visste det) och där diskuterar man Svt:s inslag i Rapport om årets Polarpristagare. Avsikten med priset enligt grundaren Stig ”Stickan” Andersson var korsbefrukta i den så ofta strikt uppdelade musikvärlden, därför består priset av två delar: pop/rock och den klassiska musiken. I år hade det räckt med en pristagare, Kronoskvartetten, slår ledarskribenten fast och det finns ingen som helst anledning att motsäga detta. ”Kronoskvartetten, världens i särklass mest framgångsrika stråkkvartett, klara helt på egen hand att täcka in Polarprisets båda kategorier.”
Oavsett vem som får priset, fortsätter skribenten, blir den klassiska halvan av Polarpriset sällan mer än en liten notis i svenska medier. I år övergick den allmänna likgiltigheten i ett fullkomligt haveri. Svt:s Rapport lyckades i sitt inslag om priset inte yppa mer än själva namet på Kronoskvartetten samtidigt som årets andra pristagare, rockikonen Patti Smith, fick rubriken, reportaget och hela uppmärksamheten.
Efter inslaget: Vädret. Ridå.
Eliten av världens tonsättare har under de senaste fyra decennierna komponerat mer än 600 verk diriket för kvartetten, som kommer från San Francisco. ”De har varit lika självklara på Roskildefestivalen som i Carnegie Hall. De framför musik av Jimi Hendrix och Sjostakovitj för att sedan bjuda på uruppföranden av Arvo Pärt och Frank Zappa, David Bowie, Björk, Piazolla – alla har spelat med Kronos. Det räcker för att få alla världens musikpriser, men inte för att Rapport ska ägna mer än en halv sekund åt dem (det tar inte längre tid att säga ”Kronoskvartetten”).
Jag håller fullkomligt med ledarskribenten när han påpekar att den svenska medierapporteringen av de klassiska Polarpristagarna i år är ett kulturellt, eller varför inte, ett intellektuellt lågvattenmärke.
Det sätt på vilket Rapport ignorerade Kronoskvartetten är lika pinsam som avslöjande, och man frågar sig onekligen om det på Rapportredaktionen inte finns en enda som har åtminstone grundläggande kunskaper om musik.
Befinner sig alla på stadiet European Song Contest – det verkar i varje fall inte bättre!