onsdag 28 maj 2014

Äntligen kommer vårt flyttlass att gå söderut

Fastigheten Statorvägen 1 i Aseastaden, Västerås

DET FINNS NÅGRA VERKLIGT STORA DAGAR I LIVET, när man skaffar sin första bostad, när man blir förälder för första gången eller när man inser att man bor fel och måste röra på sig. Det är just vad min hustru Margareta och jag gjort. Äntligen har vi kommit till skott och lämnar i sommar vår norra hemvist - vi tycker båda oerhört illa om snö - och flyttar till den leende Mälardalen. Vår adress kommer efter sommaren att vara Statorvägen 1, 722 24 Västerås, och vi kommer att bo i fastigheten på bilden längst upp till höger.

DET ÄR MED STOR LÄTTNAD vi äntligen fattat vårt beslut att flytta söderut. Kontraktet är skrivet och nu återstår att packa våra pinaler och dra söderöver.

måndag 19 maj 2014

Sundsvalls politiker tycks äntligen ha vaknat

I SLUTET AV FEBRUARI 2012 skrev jag i Sundsvalls Tidning nedanstående insändare.

Hedbergska skolans aula förfaller
Nästan dagligen skriver ortspressen om dyra projekt, som de stackars skattebetalarna får stå för. Himlabadet blev en dyr historia, Scenkonstbolaget slukar pengar och får bidrag förmodligen för att dess företrädare är högröstade.
Det i sin tur medför att annat i stället får stå tillbaka, för att inte säga förfalla.

Låt mig ställa en enkel fråga till ansvariga för kommunens fastigheter. När besökte en ansvarig politiker Hedbergska skolans aula, som år ut och in hyrs ut för olika ändamål utan att bristerna uppmärksammas? Om någon varit där, vad ansåg hon/han om aulans status, och vad gjordes för att påtala renoveringsbehovet?
Inget utöver små detaljer har mig veterligt gjorts sedan aulans tillkomst i början på 1960-talet. Vem som för tillfället har majoritet i fullmäktige är tydligen också utan betydelse: alla är lika ointresserade och likgiltiga.

Filmstudion har i två och ett halv decennium visat film tjugo gånger per år och kunnat konstatera att man inte ens brytt sig om att reparera alla trasiga fåtöljer. Det enda som gjorts är att man plockat upp alla sitsar som lossnat och ramlat bort och satt in dem i ett förråd. Naturligtvis har de inte ersatts.

Filmduken är knappast acceptabel och ljudet är undermåligt. Vår publik har frågat efter en hörslinga, och vi har bara kunnat konstatera avsaknaden.
Mörkläggningen har varit under all kritik i åratal, scenen ser oftast ut som ett skrotupplag, trasig bänkbelysning där kablarna hänger fria kan medföra skador på publiken och de beslag som gjorde att dörrarna kunde ställas upp har varit borta i åtskilliga år.
Dessutom drar man ofta ner värmen under den tid skolan inte är i gång, varför vår tålmodiga publik får klä på sig rejäla vinterkläder för att klara en långfilm under ett par timmar. Det handlar från vår sida hela tiden om uppehållande strid mot förfallet.

Har man på ansvarigt kommunalt håll tänkt sig att åtgärda den fallfärdiga aulan? Och om det till äventyrs är så: blir det under tiotalet månne, eller kanske under tjugotalet, eller väntar man helt enkelt på att det skall bli dags att riva Lennart Uhlins skapelse?

Roger Teréus

IDAG PÅ MORGONEN läser jag i båda ortstidningarna att man nu drygt två år senare äntligen har insett att något måste göras. Under de senaste två åren har förfallet givetvis accelererat så långt att till och med kommunpolitikerna har insett att något måste göras.