Dam-VM i fotboll i Tyskland 2011

Motto för VM: Wiedersehen bei Freunden - See you again


Fifa-chefen Blatter visar svart på vitt. Dam-VM i fotboll 2011 går i Tyskland

Dramaten – ett tillhåll för vinddrivna?

NÄR JAG för några timmar var inne och handlade i min Hemköps-butik föll min blick på stället med kvällstidningar och vad ser jag på Aftonbladets hela framsida i bokstäver som om Tredje världskriget skulle ha brutit ut: Dramatenstjärna drog ner byxorna och kissade! Vilken tur så slapp han våta byxor, var min första tanke, men är det förstasidesstoff?
Vilken var då anledningen till denna kolsvarta framsida? Enligt Aftonbladet, som jag givetvis inte köpte – i Reinfeldts Sverige har bättre användning för pengarna – hade han (det var tydligen en man) i torsdagskväll tillsammans med ett par vänner besökt restaurang Frippe. Vid stängningsdags nekades sällskapet mer sprit och tvingades lämna restaurangen.
"De drog ner byxorna och tryckte sina könsorgan mot fönstret på restaurangen" säger en källa till Aftonbladet, men Dramatenstjärnan har enligt ett annat vittne dessutom urinerat på fönstret. Dramatenstjärnan bekräftar att han besökte restaurangen men känner inte igen historien. Där spriten går in, går vettet ut. Och vad var det vi en gång läste i Havamal: Ju mer du dricker dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen.
Har Dramaten numera blivit ett tillhåll för samhällets outsiders? Då vill jag inte längre vara med och subventionera!

Francis Ford Coppolas återkomst

Efter ett tioårigt uppehåll är Francis Ford Coppola tillbaka med en ny film

FRANCIS FORD COPPOLA har inte gjort film på tio år, men nu är han tillbaka med en film – Youth Without Youth med Alexandra Maria Lara, Tim Roth och Bruno Ganz - som har världspremiär på filmfestivalen i Rom.
Det verkar som om Coppola har tänkt på det gamla talesättet om att anfall är bästa försvar, när han nu 67 år gammal påstås ha baktalat sina gamla vänner som lämnat honom, Al Pacino, Robert De Niro och Jack Nicholson, för girighet ifråga om pengar. Det är inte sant säger han själv och frågar vad De Niro och Pacino skulle ha varit utan honom. Men att han har kamplusten kvar visar han tydligt i sitt nya ambitiösa verk Youth Without Youth. Det är hans första film på tio år, senast gjorde han en filmversion av John Grishams juridiska thriller The Rainmaker.
Den nya filmen är uppenbarligen en mycket personlig film efter en novell av den rumänske religionvetenskapsmannen Mircea Eliade, som i mars i år skulle ha fyllt hundra år. Coppola använder en 70-årig språkprofessors fantastiska historia, som berättar om hur han träffades under Blitzen och inte bara blev vårt bränd utan också betydligt yngre för att ställa tids- och medvetandeteorierna och existentiella frågor mot varandra.



Professor Dominic Matei (Tim Roth) utvecklar efter sin skada utomordentliga andliga färdigheter, han talar en mängd språk och läser böcker förbluffande snabbt. Hans nyvunna talanger upptäcks av nazisterna och han måste fly till Schweiz, där han träffar Veronica (Alexandra Maria Lara), en ung kvinna som är till förväxling lik hans döda ungdomskärlek Laura. Också Veronica är ett olycksoffer, som oförklarligt plötsligt talar sanskrit, senare också gammalegyptiska och andra gamla språk. Ju mer hon går tillbaka i tiden, desto mer åldras hon kroppsligt.
Coppola presenterar en salig blandning i sin film. Han blandar filosofiska frågor med en kolportagemässig handling, där Matei går till rätta med sin dubbelgångare och nazihororna har strumpeband med hakkors. Vad är verklighet och vad är dröm? Coppola löser upp verklighetsytan.
I Youth Without Youth har Coppola inte bara svarat för regin utan också själv skrivit manuset och själv finansierat projektet.

Nytt från Hollywood

Helen Mirren spelar i sin nya film en kvinna, som tillsammans med sin make öppnar Nevadas första lagliga bordell

I SIN NYA FILM växlar Oscarspristagarinnan Helen Mirren verkligen rollkaraktär. Från att ha gestaltat den engelska drottningen gör hon nu rollen som bordellmamma i maken Taylor Hackfords film med arbetsnamnet Love Ranch. Enligt uppgifter i den amerikanska ”Variety” spelas maken av Joe Presci, som här gör sin första huvudroll sedan Lethal Weapon 4 för åtta år sedan.
För regin svarar alltså den verklige maken Taylor Hackford, som senast gjorde Ray. Filmen handlar om det äkta paret Confortes sanna historia om hur de öppnade den första legala bordellen i Nevada, där de ägde Mustang Ranch. Där blev boxaren Oscar Bonavena 1976 skjuten, och i den händelsen lär ägarinnan ha varit inblandad. Inspelningarna lär börja i slutet av januari i in Albuquerque (New Mexico). Inte sedan man gjorde White Night 1985 har makarna Mirren och Hackford arbetat tillsammans.
Nicolas Cage kommer förmodligen att spela den mycket handfasta rollen som wrestlingbrottaren Randy Robinson i The Wrestler, som regissören Darren Aronofsky med den egna produktionsfirman Protozoa Pictures bakom sig.
Historien handlar om proffswrestlaren Randy, som hade stora framgångar på 80-talet, innan han fick en hjärtattack och på lärkarnas inrådan måste överge sporten. Då inledde han en ny karriär som försäljare och levde tillsammans med en strippa. Planerna på att än en gång återkomma i ringen skrinlade han emellertid aldrig.
The Box är arbetsnamnet på en film som bygger på Richard Mathesons novell ”Button, Button” och handlar om ett olyckligt gift äkta par, som får sig tillsänt en hemlighetsfull låda, som överlämnas en mystisk främling, gestaltad av Frank Langella. Om man trycker på en knapp kommer pengar ut, men samtidigt dödas en människa. Regissören Richard Kelly startar inspelningen i november. Vid sidan av Frank Langella - som just avslutar en roll i det politiska dramat Frost/Nixon, där han spelar Richard Nixon – kommer vi också att kunna se Cameron Diaz.
Darnell Martin har skrivit ett manus om en legendarisk skivproducent och Matt Dillon kommer att göra huvudrollen i en film på Maritins manus med titeln Cadillac Records om Leonard Chess, som startade bolaget ”Chess Records” och som på 50-talet åkte runt i den amerikanska södern på jakt efter bluestalanger.
Inspelningarna börjar i januari I Chicago och New Jersey och för regin svarar J J Abrams.

Mer nunna än älskarinna

DEBORAH KERR, skådespelerskan som förmodligen flertalet minns från rollen som Karen Holmes i Fred Zinnemanns mästerliga film ”Härifrån till evigheten“ efter den berömda romanen av James Jones om det japanska anfallet på den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii, har avlidit 86 år gammal.
Hon var den klassiska skönheten, mer nunna än lidelsefull älskarinna, har något ganska träffande sagt, även om kärleksscenerna tillsammans med Burt Lancaster på stranden upprörde många. Men då bör vi också minnas att filmen spelades in ui början av 1950-talet i en tid då moralen var en annan än idag.
En typisk roll för Deborah Kerr är gestaltningen konstnärinnan Hannah Jelkes i John Hustons filmatisering av Tennessee Williams ”Iguanans natt” 1964. Här är Ava Gardner den hetblodiga älskande och Deborah Kerr den subtilt moraliska, som hellre förlorar sin älskade Richard Burton än från går sina moraliska principer. Samma inställning hade vi redan mött i den tårdrypande melodramen ”Allt om kärlek” mot Cary Grant 1957.
Deborah Kerr var skotsk officersdotter och i sin tidiga ungdom ville hon bli balettdansös, men ganska snart slog hon om och hamnade inom filmen och sitt genombrott fick hon som nunnan Clodagh i ett kloster i Himalaya i ”Svart narcissus” 1947. Av övriga filmer jag minns med Deborah Kerr i betydelsefulla roller kan nämnas”Quo Vadis” 1951, ”Kungen och jag” 1956 mot Yul Brynner och ”Vem vet, mr Allison” 1957 tillsammans med Robert Mitchum, där hon än en gång spelade nunna.
Deborah Kerr fick 1994 en Heders-Oscar, men då hade hon sedan länge dragit sig tillbaka och bosatt sig tillsammans med maken i Schweiz. Under många år led hon av Parkinson, och för några dagar sedan avled hon i England.

Kunglig skandal! Kungen duad

FÖR NÅGRA VECKOR sedan var Silvia här i Sundsvall och förrättade ett av sina många oerhört krävande åligganden – att inviga en ny klinik och äta middag med landshövdingen Larsson i Härnösand. Men det värsta av allt, en ung kvinnlig reporter från Radio Västernorrland tog sig orådet före att i den s k demokratin Sverige dua Sveriges ”drottning”. Stort rabalder!!
Och nu har det hänt igen. Stor skandal! Den svenske ”kungen” – denna medeltida kvarleva i ”demokratin” med ärvt yrke – duades under ett besök i Tokyo.
Vad har det tagit åt oss svenskar. Räcker det inte med att vi duar Gud. Kan vi inte en gång för alla komma överens om att varelser på en nivå över Gud tilltalar man inte med du!

Utmärkelse för ett obekvämt verk

Bookerpristagaren Anne Enright (foto: AP)

DEN IRLÄNDSKA FÖRFATTARINNAN och före detta tv-producenten Anne Enright har fått årets Booker-Pris. Det var hennes roman "The Gathering" – där författarinnan skärskådar förhållanden och känslor i en familj – som belönades med detta högt värderade brittiska pris.
Romanen, som är hennes fjärde, handlar om en familj som samlas efter att sonen har begått självmord.
- Det är en intellektuell motsvarighet till en Hollywoodsnyftare, har hon sagt i en intervju, och den har beskrivits som"kraftfull, obekväm och ibland arg", men också som ”deprimerande och ruggig”.
"The Gathering" börjar med att huvudpersonen Veronicas bror begått självmord. Familjen samlas och Veronica börjar gräva i sin dysfunktionella familjs historia.
- Familjer är något som är omöjliga att undkomma, det går inte att inte vara en del av en familj, sa Anne Enright om valet av tema.
Bookerpriset grundades 1969 och är den anglosaxiska världens mest prestigefyllda litterära utmärkelse. Priset ges till den författare från Storbritannien, Irland eller det brittiska samväldet som skrivit den bästa romanen på engelska, utgiven under de senaste tolv månaderna. Bland tidigare pristagare finns bland andra Salman Rushdie, J M Coetzee, Nadine Gordimer och William Golding. (TT)

Orson Welles Oscar på auktion

Orson Welles tillsammans med Joseph Cotten i min favoritfilm Tredje mannen

VANLIGTVIS KAN FILMAKADEMIEN köpa tillbaka Oscarsstatyetter för en symbolisk summa, om en pristagare beslutar sig för att vilja sälja. Orson Welles yngsta dotter, som nu har rätten till en trofé, har emellertid beslutat att genomdriva en auktion.
Orson Welles som blev Oscarsvinnare två gånger dog den 10 oktober 1985 i Los Angeles. 1942 gick en Oscar till Citizen Kane (1970 fick han en Heders-Oscar), regisserad av Orson Welles. Han gestaltade tidningskungen Kane, men det var varken som regissör eller skådespelare han fick en Oscar utan för det originalmanus han skrivit tillsammans med Herman J Mankiewicz. Det är den statyetten som nu lär komma att gå under klubban på Sothebys den 11 december. Det ryktas att den skall kunna inbringa ca en miljon dollar.
1941 års Oscar för bästa film gick i stället till John Fords Jag minns min gröna dal. Ford fick dessutom en regi-Oscar och stayetten för bästa manlige skådespelare gick till Gary Cooper i Sergeant York.
Det finns nu alltså alla möjligheter att skaffa sig en Oscars-statyett – om plånboken är tillräckligt fet vill säga.

Blir Gore en joker i valstriden?

AL GORE har haft ett fantastiskt år och fått först en Oscar och nu Nobels fredspris. Frågan återstår nu om han än en gång skall kandidera till den amerikanska presidentposten efter debaclet förra gången. Själv har den förre vicepresidenten bestridit alla påståenden, men det är inte omöjligt att fredspriset nu får honom att ompröva sitt beslut att inte ställa upp. Det är med andra ord möjligt att Hillary Clinton, Al Gores mångårige politiske partners hustru, till slut kommer att få konkurrens.
Många nära vänner och rådgivare tvivlar på att fredspriset kommer att innebära någon egentlig sinnesförändring hos den nu 59-årige Gore, men större förändringar har skett tidigare.

Gdansk hyllar sin store son

DEN 16 OKTOBER är det 80 år sedan Günter Grass föddes i Danzig (nuvarande Gdansk). Sin barndom och uppväxt har han som bekant skildrat i Katt och råtta, Hundår och inte minst i Blecktrumman. Den sistnämnda vägde givetvis tungt när han fick Nobelpriset 1999.
I augusti förra året väckte Günter Grass åtskilligt rabalder, när han i en intervju i Frankturter Allgemeine Zeitung avslöjade att han 1944 enrollerats i Waffen-SS. Samtidigt gav han ut den självbiografiska Beim Häuten der Zwiebel (När man skalar löken), som handlar just om detta.
Från och med idag och några dagar framåt firar man i Gdansk sin store son, som också finns på plats, och det gör man med konserter, utställningar, debatter, filmer med anknytning till Grass' böcker och inte minst genom att premiäruppföra en teaterversion av Blecktrumman

David Lynch är tillbaka

Laura Dern Foto: Sonet Film

DAVID LYNCH långfilmsdebuterade 1967, men har varit mycket sparsmakad ifråga om filmproduktion. På de fyrtio år som gått har han bara gjort femton långfilmer, en kortfilm och TV-produktion ”Twin Peaks”. Av hans långfilmer minns jag främst kultfilmen ”Eraserhead”, ”Elefantmannen”, ”Blue Velvet”, Guldpalmsbelönade ”Wild at Heart”, ”Lost Highways” ”The Straight Story” om mannen på åkgräsklipparen och ”Mulholland Drive”.
I David Lynchs filmer har vi alltid försts in i en värld som ständigt är befolkad av både mystiska figurer och skräck och fasa. Sakta men säkert för han oss från den fasta och handgripliga verkligheten till en verklighet som har gungflyns karaktär, och det är väl just det som är det fascinerande i hans filmer.
I den nya – ”Inland Empire”, som har premiär den 19 oktober – möter vi skådespelerskan Nikki som får en efterlängtad roll i ett triangeldrama. Man har tidigare försökt göra filmen, men eftersom huvudrollsinnehavarna blev mördade fick man lägga ner hela projektet. Ju längre handlingen framskrider inser Nikki att hennes liv alltmer blandas samman med filmhandlingen, och hon frågar sig vad som är verklighet och vad som är fiktion när hon rör sig mellan sitt hem, filminspelningen, Polen och ett rum befolkat av strykande kaniner.
Kort, sagt verkar det vara en mycket typisk David Lynch-film, som jag med spänning ser fram emot.

Nya dokument om Rudolf Hess

TJUGO ÅR EFTER nazifunktionären Rudolf Hess’ självmord i Spandaufängelset i Berlin har nya dokument om hans fängelsetid offentliggjorts.
Rudolf Hess var född i april 1894 i Alexandria i Egypten. Fadern var affärsmannen Fritz Hess, som när sonen föddes var på en lång affärsresa i Egypten., men han växte upp i Wunsiedel i Fichtelgebirge i Tyskland. Rudolf var oerhört intresserad av astronomi, men fadern ansåg det självklart att han skulle ha ekonomisk utbildning. Som 15-åring kom han till München, där han studerade statsvetenskap.
Under första världskriget avancerade han till löjtnant i den tyska armén, och redan 1920 anslöt han sig till det nybildade NSDAP. Tillsammans med Adolf Hitler internerades han på fästningen Landsberg efter den berömda ölhallskuppen i München 1923, och efter Hitlers diktamen nedtecknade han här ”Mein Kamp”. Efter maktövertagandet utnämndes han till minister utan portfölj och blev så småningom Führerns ställföreträdare.
Under krigsförbrytarrättegången i Nürnberg efter kriget uppträdde han så förvirrat att han betraktades som sinnessjuk och dömdes därför till livstids fängelse och placerades i Spandaufängelset i Berlin, där han begick självmord 1987.
De nu offentliggjorda akterna i statsarkivet i London bekräftar de allierades oenighet om behandlingen av Hitlers ställföreträdare. Britterna, amerikanerna och fransmännen var inställda på en tämligen human behandling, men de mötte hårt motstånf från ryssarna, och därför bestod bevakningen från de fyra ockupationsmakterna.
Dokumenten visar också att britterna ivrade för ett frisläppande. Bland dokumenten finns också ett brev från Hess hustru, daterat 1974, där hon beklagar att hon sedan årtionden inte hade kunnat föra något privat samtal med maken.
De flesta dokumenten är från tiden 1973 och 1974, då Hess var den enda fången i Spandau.