TJUGO ÅR EFTER nazifunktionären Rudolf Hess’ självmord i Spandaufängelset i Berlin har nya dokument om hans fängelsetid offentliggjorts.
Rudolf Hess var född i april 1894 i Alexandria i Egypten. Fadern var affärsmannen Fritz Hess, som när sonen föddes var på en lång affärsresa i Egypten., men han växte upp i Wunsiedel i Fichtelgebirge i Tyskland. Rudolf var oerhört intresserad av astronomi, men fadern ansåg det självklart att han skulle ha ekonomisk utbildning. Som 15-åring kom han till München, där han studerade statsvetenskap.
Under första världskriget avancerade han till löjtnant i den tyska armén, och redan 1920 anslöt han sig till det nybildade NSDAP. Tillsammans med Adolf Hitler internerades han på fästningen Landsberg efter den berömda ölhallskuppen i München 1923, och efter Hitlers diktamen nedtecknade han här ”Mein Kamp”. Efter maktövertagandet utnämndes han till minister utan portfölj och blev så småningom Führerns ställföreträdare.
Under krigsförbrytarrättegången i Nürnberg efter kriget uppträdde han så förvirrat att han betraktades som sinnessjuk och dömdes därför till livstids fängelse och placerades i Spandaufängelset i Berlin, där han begick självmord 1987.
De nu offentliggjorda akterna i statsarkivet i London bekräftar de allierades oenighet om behandlingen av Hitlers ställföreträdare. Britterna, amerikanerna och fransmännen var inställda på en tämligen human behandling, men de mötte hårt motstånf från ryssarna, och därför bestod bevakningen från de fyra ockupationsmakterna.
Dokumenten visar också att britterna ivrade för ett frisläppande. Bland dokumenten finns också ett brev från Hess hustru, daterat 1974, där hon beklagar att hon sedan årtionden inte hade kunnat föra något privat samtal med maken.
De flesta dokumenten är från tiden 1973 och 1974, då Hess var den enda fången i Spandau.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar