Överlägsen Oscarsvinnare

Foto: Ishika Mohan Dev Patel som Jamal Malik

DEN artonårige Jamal Malik, en föräldralös tonåring från slummen i Mumbai ( Bombays officiella), är bara en fråga – och ett rätt svar – från att vinna för honom
ofattbara 20 miljoner rupies i Indiens version av ”Vem vill bli miljonär?”. Men avståndet mellan honom och miljonerna verkar plötsligt omöjligt stort då Jamal misstänks för fusk och arresteras.
För polisen berättar han den otroliga historien om livet på gatorna, och om den flicka han blivit förälskad i och sedan förlorat. Jamal konstaterar att han inte är intresserad av pengarna, och då kvarstår frågan varför han egentligen är med i programmet. Och hur det kommer sig att han kan alla svar?
Jamals berättelse är berättelsen om det moderna Indien. Han är uppvuxen i Mumbais
slumkvarter, och då han är liten dödas hans mor under ett upplopp med religiösa
förtecken. Jamal tvingas överleva på gatorna tillsammans med Salim, sin äldre bror,
och Latika, en föräldralös flicka som han blir förtjust i. Och som han senare inser att han älskar.
Trots att han egentligen inte vill, blir kommissarien som har hand om fallet fascinerad av Jamals berättelse, och till sin förvåning inser han att han faktiskt tror att Jamal talar sanning. Och då han får veta den verkliga orsaken till att Jamal är med i programmet försvinner alla tvivel. Jamal får tillstånd att vara med i det sista programmet, för att svara på den sista frågan…

Slumdog Millionaire belönades vid Oscargalan med åtta Oscarstatyetter för Bästa film, regi, foto, manus baserat på annat material, originalmusik, originalsång – “Jai Ho”, klippning samt Bästa ljudredigering
Slumdog Millionaire har tidigare vunnit ett flertal priser, bland annat vid Golden Globe-galan 2009: Bästa film (drama), Bästa regi, Bästa manus och Bästa musik, och vid Toronto Film Festival 2008: Publikpriset, Cadillac People’s Choice Award.

Danskarna är oslagbara

DANSKARNA ÄR OSLAGBARA när det gäller att producera engagerande TV-serier. Det vet inte minst alla de som såg Matador omkring 1980. Den serien finns nu på DVD, och under de senaste veckorna har hustru Margareta och jag avnjutit denna fantastika familjekrönikan (12 DVD, eller 24 avsnitt).



Och när den serien var avslutad för vår del kommer så den lika fantastiska Sommer, vars fjärde avsnitt ni kan njuta av ikväll. En fyllig resumé gör att det går lätt att hoppa in fortfarande om man inte haft det goda omdömet att följa med från början.


Paret Sommer har två söner som liksom sin far blivit läkare. Far Christian och sonen Adam driver en läkarpraktik hemma i Danmark medan den andre sonen Jakob arbetar tillsammans med sin sambo Mille för Läkare utan gränser i Malawi. När så Christian fyller 65 ska han självklart firas och när så Jakob besöker Danmark tillsammans med sin familj får han reda på att hans far är sjuk och om han inte tar över praktiken måste den säljas. Dilemmat för honom är om han ska lämna Malawi för att tillsammans med sin bror driva vidare praktiken eller om han ska återvända till arbetet för Läkare utan gränser som han brinner för.
Mer skall inte avslöjas eftersom ni givetvis ser eller kommer att se serien i fortsättningen.




Sommers producent är Sven Clausen som även arbetat med Örnen, Krönikan och Taxa. För regi står bland annat Kathrine Windfeldt som regisserat Kronprinsessan och Kungamordet. Se bland andra Jesper Langberg (som var med redan i Matador), Lisbet Dahl, Lars Ranthe, Mikael Birkkjær och Marie-Louise Wille i rollerna.

Den uppblossade konstdebatten

Mord i Lappland!?!?
Det har under de senaste veckorna blossat upp en enorm debatt kring begreppet ”konst”, som tydligen kan vara precis vad som helst. Bilden som illustrerar den här artikeln påstås av många vara konst, och det är väl möjligt att de har rätt. Lite annorlunda blir det när man som en dam i Stockholm för att åstadkomma en s k installation genom att fejka ett dödshopp från en av Stockholms broar drar igång ett enorm pådrag inom sjukvårdsapparaten och dessutom uppträder stökigt och arrogant. Eller som nu senast då en maskerad sk konstnär demolerade en hel tunnelbanevagn med en sprayburk, allt inför de förskräckta medpassagerarnas ögon. Notan för ”konstverket” belöper sig till ca 100 000 kronor, vilket väl Konstfack får stå för, eftersom verket utförts med Konstfacks goda minne. Att kulturministern liksom vi vanliga svenskar tar avstånd från tilltag som dessa har väckt ont blod i konstnärskretsar, där man menar att konstnärerna är de som flyttar gränser och därför bör ha total frihet. För detta finns bara ett ord: bullshit! Problemet är snarare att de obegåvade ”konstnärerna” som inte har förmåga att skapa konst slår mynt av sin obegåvning. Ingen skall få mig att ens försöka tro att de nämnda ”konstverken” är annat än utslag av samhället tyvärr alltför destruktiva krafter. Tycker man om att besöka museer och njuta av de verkliga konstnärerna, ja då är man hopplöst konservativ och borgerlig. Nej, vänster skall man till varje pris vara, då blir allt konst!