Klas Ingesson är död. Fotbollsvärlden – både den svenska och internationella sörjer

KLAS INGESSON minns de flesta svenskar som en i betydelsefull kugge i bronslaget i Fotbolls-VM 1994. I natt gick han bort, sörjd och saknad av fotbollsvärlden både här hemma och utomlands. Han blev bara 46 år, när den kroniska blodcancern ändade hans liv

Ingesson var tongivande på mittfältet i det landslag som sensationellt vann VM-brons i USA 1994, men han fick även representera sitt land i VM 1990 och i EM på hemmaplan 1992.

Klas Ingesson var född i Östergötland närmare bestämt i Ödeshög, men hans fotbollskarriär tog honom runt om i världen. Han fick sitt genombrott i IFK Göteborg 1987, men blev senare proffs i en rad klubbar: i Mechelen, PSV Eindhoven, Sheffield Wednesday, Bari, Bologna, Olympique Marseille och Lecce.

På senare år var han en mycket uppskattad och framgångsrik tränare i Elfsborg tillsammans med sin gamle vän Peter Wettergren; ett uppdrag som han tog på sig trots sin svåra sjukdom – och skötte med den äran bör tilläggas.

Den 16 oktober i år meddelade han emellertid att kroppen inte längre orkade med det tuffa uppdrag som det innebär att vara tränare på elitnivå. I natt tog cancern slutligen hans liv.

Klas Ingesson kommer alltid att bli ihågkommen för sina insatser på fotbollsarenorna, och inte minst för den heroiska kampen mot den svåra sjukdomen.

Riksbanken sänkte reproräntan till noll till glädje för dem med bostadslån

Vid sammanträde i Riksbankens styrande direktion på måndagen beslutades det att sänka den redan rekordlåga räntan till 0 procent till glädje för privatpersoner med bostadslån som kan förhandla sig till lägre lånekostnader

Sänkningen av reporäntan syftar till att öka den ekonomiska aktiviteten, eftersom det blir billigare för både företag och privatpersoner att låna pengar.

Många analytiker trodde att styrräntan skulle sänkas med 0,2 procentenheter till 0,05 procent, samma nivå som Europeiska centralbanken (ECB), medan andra trodde att sänkningen skulle bli något mindre. Sänkningen blev dock än större – hela vägen ner till 0 procent.

Direktionen bedömer att reporäntan måste vara kvar på den här nivån till dess att inflationen tydligt har tagit fart. Enligt direktionen bedöms det vara lämpligt att långsamt börja höja räntan först i mitten av 2016.

Genomfördes inte dureformen för ett antal decennier sedan?

JAG LÄSER NU PÅ MORGONEN en stockkonservativ insändare i Dagens Nyheter, som ondgör sig över att Carl Philip Bernadotte duades av David Hellenius, när han uppträdde i "Hellenius hörna". "Jag kunde verkligen aldrig tro att det skulle gå så långt med duandet att vissa skulle få för sig att dua kungligheter. Det är helt obegripligt hur man kan sjunka så djupt i respektlöshet."

Vilket samhälle lever insändarskribenten - jag vägrar att hänga ut en stackare med huvudet under armen - i? Han har tydligen inte fattat att s k kungligheter hör ett passerat samhälle till. Varför skulle Hellenius kalla Carl Philip för "Prinsen", när alla i jämlikhetens namn numera duar varandra. Än mindre använda det antikverade uttrycket "Ers kungliga höghet".

Jag inbillade mig att vi lever på 2000-talet! Vissa har visst stannat i en tid då vi skulle stå med mössan i hand och buga och inte våga se den s k överheten i ögonen. De är verkligen att beklaga.

VI BÖR INFÖRA REPUBLIK SÅ SNART SOM MÖJLIGT! Innan den införs har vi varken demokrati eller jämlikhet.

VI MINNS MATS RONDIN

 Foto: Stefan Fallgren

Mats Rondin (1960-2014) har spelat cello sedan han var sju år gammal. Han har studerat för världens främsta pedagoger, bl a Erling Blöndal Bengtson, Frans Helmerson, William Pleeth, Ralph Kirshbaum och Mstislav Rostropovich. Efter debuten 1976 med Tjajkovskijs Rokokovariationer har han framträtt med alla svenska symfoniorkestrar men också med ledande orkestrar i Skandinavien, Frankrike, Tyskland, Tjeckoslovakien, Italien och Holland (Concertgebouw). 

Under de senaste åren har Mats Rondin även ägnat sig åt dirigering. För några år sedan bildade han Huaröds kammarorkester där han leder en ensemble sammansatt ur den svenska eliten av stråkmusiker som fått stor uppmärksamhet. Han har framträtt som dirigent för bl.a. Norrköpings Symfoniorkester, Kristiansands Symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester, Malmö Symfoniorkester samt Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm.

(Naxos Nytt)

Den tyske författaren Siegfried Lenz är död

 Siegfried Lenz

EN AV MINA ABSOLUTA FAVORITER i den tyska i  Sverige sorgligt försummade tyska samtidslitteraturen – alla slätstrukna deckare och tantromaner från den engelskspråkiga världen ska ju gudbevars få plats – är den nyligen avlidne Siegfried Lenz. Han blev 88 år.

Siegfried Lenz kom från Ostpreussen, där han föddes 1926. Under andra världskriget tjänstgjorde han i flottan, men innan kriget var slut deserterade han och hamnade via Danmark i engelsk fångenskap. Efter frigivningen läste han litteraturvetenskap och filosofi i Hamburg. Slutet av 1940-talet började han skriva noveller, som han fick publicerade i tidningar och tidskrifter och var en tid även redaktör för Die Welt. 1951 romandebuterade han och från och med nu levde han som fri författare i Hamburg och på Als i Danmark.

När Gruppe 47 bildades av ett antal tyskspråkiga författare, som samlades och diskuterade och kritiserade varandras verk under ledning av  Werner Richter och som kom att dominera den västtyska litteraturvärlden fram till 1960-talet, var Lenz en av de tongivande medlemmarna. Tillsammans med författarkollegan Günter Grass engagerade han sig också i förbundskansler Willy Brandts östpolitik.

Det definitiva genombrottet fick Siegfried Lenz med Tysktimmen 1968 (på svenska 1970). Lenz väjde aldrig för problemet med den tyska skulden för vad Hitler och hans anhang hade åstadkommit eller snarare misslyckats med under den i och för sig korta men mycket dystra perioden i den tyska historien. Romanen är fylld av både vemod och allvar, men den rymmer också en underfundig humor. I Svenska Dagbladet skrev Åke Janzon apropå romanen, att den ”i en skärva speglar en fruktansvärd era i Europas historia”.

Tre år senare återkom Lenz med Förebilden, som fortsätter hans stora moraliska romanbygge om den europeiska efterkrigstiden. Läs de här två romanerna, och jag lovar att ni inte ångrar er!

Som en introduktion till hans författarskap kan man lämpligen välja den lilla romanen En tyst minut (2011) om Christian och Stella som en varm sommar befinner sig på en badort vid kusten. Det är en ömsint och träffsäker skildring av två unga människors slumpvisa möte en sommar som skulle bli den sista för Stella.

Allt som allt skrev Lenz Siegfried Lenz skrev 14 romaner, 13 novellsamlingar, fyra teaterpjäser, tre essäer och en barnbok. Han var med andra ord synnerligen produktiv, men kvantiteten inkräktade aldrig på kvaliteten, vilket ni själva kan konstatera, om ni inte redan gjort det!