ÅRET 1957 drabbades filmen av att en av Hollywoods främsta skådespelare gick ur tiden – jag syftar givetvis på Humphrey Bogart som dog i januari 1957. Men som en tröst tändes ett hopp, som skulle visa sig infrias med råge under kommande decennier. Samma år debuterade nämligen den i lördags den 9 april bortgångne Sidney Lumet. Och den film han debuterade med – 12 edsvurna män – har visat sig ha bärkraft ända in i våra dagar, kanske man till och med kan påstå att den är aktuellare idag än när den gjordes.
När begreppet filmklassiker kommer på tal måste tveklöst 12 edsvurna män finnas med i diskussionen. Till detta bidrar det utomordentliga manuset signerat Rginald Rose, men jag skulle tro att de flesta förknippar filmen med jurymedlem nurmmer åtta – Henry Foda, som här gör en av sina allra bästa roller överhuvudtaget, men varenda skådespelare höjer sig över medelmåttan.
I fortsättningen skulle Sidney Lumet sedan visa att 12 edsvurna män inte var ett enstaka lyckokast. Av hans filmer i fortsättningen minns jag framför allt Lång dags färd mot natt, Bombsäkert, Pantlånaren, Kullen, En satans eftermiddag, Network, Domslutet – listan kan göras mycket längre, men jag nöjer mig med dessa mästerliga skapelser.
Sidney Lumet föddes vid midsommartiden 1924 i Philadelphia, Pennsylvania, USA och debuterade på scenen redan som fyraåring. Innan han debuterade som filmregissör hade han hunnit arbeta som skådespelare på Broadway men också regisserat några avsnitt i TV-serier.
Redan debutfilmen gav honom en Oscarsnominering, men av någon outgrundlig anledning fick han aldrig någon personlig Oscar, trots att nomineringarna var legio.
Många av Sidney Lumets bästa filmer finns på både VHS och DVD, så medan vi sörjer en av den amerikanska filmens främsta kan vi alltid söka tröst i det han åstadkom för vita duken.
Sin syn på filmskapandet har han bland annat tecknat ner i den mycket läsvärda boken ”Making Movies” (Bloomsbury, 1995).
