Journalisten Tintin censurerad och så småningom tagen till nåder

NU FÅR BARNEN som besöker Kulturhusets barnavdelning i Stockholm inte längre läsa om den förskräcklige Tintin. Det har chefen med personalens goda minne bestämt. Det är ju nämligen så att Tintin har varit i Afrika och träffat färgade, och eftersom vi har så många i vårt land från den världsdelen skall vi vara snälla mot dem. Ta hit dem, stryk dem medhårs, ge dem bidrag. Helst skall vi väl ta över deras religion och kanske de "ömsinta" diktatorernas ukaser. Låt Etiopien och Somalia bli föregångsländer!

NÄR MAN ÄNDÅ är på krigsstigen efter litteratur som är olämlig för barn bör man väl i rättvisans namn också plocka bort Emil i Lönneberga. Inte får ett barn fylla en gris! Vad säger djurrättsaktivisterna om det?

OCH PIPPI LÅNGSTRUMP är väl knappast heller något föredöme för de svenska barnen. Vad skall invandrarbarnen få för uppfattning om anarkisten Pippi, som gör vad det faller henne in. SVERIGES RADIO meddelade nyss att censuren är hävd - Tintin är åter rumsren. Den som censurerade ville bara väcka debatt, sägs det, men om hans agerande inte hade väckt debatt hade förmodligen kommande generationer inte fått ta del av Tintins äventyr. För det som sker i Stockholm följs gärna ute i landet, och därför hade det varit fara värt att vi varit tvungna att begrava Tintin. Agerandet fick oss till en början att tänka tillbaka på 30-talet och bokbålen!

Den tyske tonsättaren och violinivirtuosen Louis Spohr

Ni som tröttnat på det anglosaxiska skvalet i den ”svenska” radion och televisionen rekommenderas att stifta bekanskap med den tyske tonsättaren och violinisten Louis (Ludwig) Spohr föddes 5 april 1784 i Braunschweig, död 22 oktober 1859 i Kassel. Han växte upp i ett musikaliskt hem och han fick lärare i musikens teori och violinspel. 1799 blev han anställd som kammarmusikus hos hertigen av Braunschweig, som bekostade hans vidare utbildning, och slutligen som elev anförtrodd åt violinisten Franz Eck (av Mannheimskolan). Spohr tog också starkt intryck av violinvirtuosen Pierre Rode. Som kompositör väckte Spohr tidigt stor uppmärksamhet bl a i Leipzig och Gotha. Han gifte sig 1806 med den framstående harpisten Dorette Scheidler, med vilken han företog konsertresor. I Wien blev han kapellmästare vid Theater an der Wien. År 1815 lämnade han denna plats, för att efter en konsertresa till Italien, där han tävlade med Niccolo Paganini, och 1817 övertog hankapellmästarbefattningen vid Frankfurts stadsteater. År 1820 företog Spohr, tillsammans med sin maka, en lysande turné i England och därefter till Paris. Efter ett års uppehåll i Dresden kallades Spohr 1822 som hovkapellmästare till Kassel, där han högt ärad och ansedd tillbringade sin återstående levnad. Vid sitt 25-årsjubileum som kapellmästare erhöll han titeln generalmusikdirektor, blev hedersborgare i staden Kassel och rönte andra utmärkelser. År 1834 blev han änkling, men två år senare äktade han den framstående pianisten Marianne Pfeiffer. Hans senaste levnadsår förbittrades en aning genom att han ofrivilligt pensionerandes 1857, dessutom drabbades han av ett armbrott som tvingade honom att sluta spela violin och frånsäga sig sina elever. Utan föregående sjukdom avled han av ålderdomssvaghet. I Kassel restes 1884 en staty över honom. Spohr var sedan 1840 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm. Som violinvirtuos blev Spohr berömd för sin stora, sjungande ton - den spohrska stråken blev en "terminus technicus" -, sitt klassiskt lugna, själfulla föredrag och en fulländad teknik. Den nobless, den kärlek till det gedigna i konsten, som i så hög grad utmärkte hans kompositioner, uppenbarade sig även i hans violinspel. Även som dirigent var Spohr begåvad och omtyckt. Spohr skrev musik redan i barnaåren. Han komponerade totalt cirka 150 verk. Bland hans 10 operor kan nämnas Faust (1814), Zemire und Azor (1819; "Zemir och Azor", uppförd i Stockholm 1828), Jessonda (1823; uppförd i Stockholm 1826), Der berg geist (1825) och Die kreuzfahrer (1845). Endast Jessonda har ett drägligt libretto. Av de 5 oratorierna, som åtminstone i England gjorde stor lycka, kan nämnas Die letzten Dinge (1826) och Der Fall Babylons (1842), bland de 9 symfonierna Die Weihe der Töne, Irdisches und göttliches, Historische Symphonie och Die vier Jahreszeiten. Vidare komponerade han 3 konsertouvertyrer, ouvertyr till "Macbeth", mässor, kantater och ett stort antal sånger. Bland de 17 violinkonserterna är de i A-dur ("sångscenen"), E-moll och D-moll mest kända och omtyckta. Därtill kommer 34 stråkkvartetter, 4 dubbelkvartetter, 6 stråkkvintetter, en stråksextett, en pianoseptett, 2 pianokvintetter, 5 pianotrior, en mängd violinsonater, en oktett och en nonett för stråk- och blåsinstrument, 4 klarinettkonserter med mera. Han utgav också en populär violinskola i 3 delar (1831). Hans självbiografi utgavs 1860-61 i 2 band. Biografier över Spohr skrevs av W. Neumann (1854), Hans Michel Schletterer (1881) med flera.

Bengt Hallberg fyller 80 år

Mina hjärtligaste gratulationer till den i mitt tycke störste svenske jazzpianisten, som även kan tolka den klassiska musiken.

Gamlingarnas uttåg - förhoppningsvis

Tre av hans bästa vänner i landslaget är inte med under samlingen nere i Malmö. Börjar Zlatan bli ensam i landslaget? – Jag klarar mig fint. Du behöver inte oroa dig. Olof Mellberg har slutat, Daniel Majstorovic är skadad och Christian Wilhelmsson är inte med då han precis blivit klar för LA Galaxy. Just nu saknar Zlatan Ibrahimovic sina bästa vänner i landslaget. – Det är så med fotbollen. De är där en dag och nästa dag är de inte där. Det är så med klubblaget också. Jag har bytt många klubbar och lärt känna många spelare längs vägen. Det är laget vi har här som ska föra oss till VM. Det är många bra spelare som lämnat men vi kör på. Vi spelar in laget. Några som kommit in får ta ett större ansvar för att fylla luckan för de som lämnat men det ser bra ut. Det är bra spelare som tagit över. Men hur är det rent socialt för dig? – Jag klarar mig fint. Du behöver inte oroa dig (skratt). – Jag känner mig äldre. Jag ska fylla 31 om en månad. Jag känner mig som en av de äldsta i laget. Det är jag och Anders (Svensson) som har varit med länge. Man är inne i ett nytt stadie nu och det kommer nya som ska fylla luckan efter dig. Men jag är fortfarande kvar och sitter fortfarande längst bak i bussen, även fast det börjar bli lite tomt där. Men jag är kvar ett tag till. Jag är kapten i dag och var kapten i går. Jag ska fortsätta göra mitt jobb och mina uppgifter. För mig förändras ingenting. Även fast omgivningen är lite annorlunda så gör det inget. Kommentar:Jag trodde att Hemrén skulle våga sig på att släppa fram de ungdomar som Lagerbäck vägrade låtsas om. Varför t ex ha kvar gamgubben Anders Svensson? För att bara ta ett exempel.