I går var det på dagen 200 år sedan operakonstens förmodligen främste kompositör föddes

En pärla i floden av allt skräp som finns på tidskriftshyllorna

JAG HAR EN DJUPT ROTAD AVERSION mot reklam, inte minst den som produceras av alla "reklamsnillen" för televisionen. Men ändå dristar jag mig till att själv bidra med ett reklaminslag, men inte vilket som helst. Det handlar om den pärla i tidskriftsfloden som Aftonbladet har lagt märke till och givetvis rackat ner på. Den slåss ju för kvalitet och det kan man ju näppeligen inte beskylla Aftonbladet för.

Vad är det då jag vill slå ett slag för? Jo, den kvalificerade tidskriften AXESS, som alltid är läsvärd från första till sista sidan. Det senaste numrets Tema är Tyskland på rätt väg, och det erbjuder initierade och inte minst välskrivna artiklar av Richard Swartz, som skriver om Tysklands ställning i Europa idag, korrespondenten Rolf Gustavsson om tyska traditioner och förnyelse, Björn Meidal om kvaliteten i det tyska kulturutbudet och inte minst i de stora tyska tidningarna etc. Till detta kommer ett antal artiklar som man inte bör missunna sig.

Alltså: håll ögonen öppna för tidskriften AXESS, och passa också på att titta på TV-kanalen med samma namn. Där slipper du alla otroligt stupida kändisreportage, kungaskvaller, popmusik m m. I stället får du en kvalitet som de övriga kanalerna sällan kan uppnå.

Alex Ferguson avgår efter en makalös karriär i Manchester United

REDAN I TISDAGS KVÄLL började ryktena surra om att Manchester Uniteds mångårige manager Alex Ferguson skulle lämna tränarsysslan. Ändå slog det ner som en bomb när det i går stod klart att han nu lämnar efter 27 år. Själv säger han emellertid att det var noga övertänkt, och han har ju hunnit bli 71 år.

1986 tog han över efter Ron Atkinson, och det var naturligtvis ingen lätt uppgift. Men vi som följt fotbollen under den här tiden vet att han med sitt lag vunnit 13 ligatitlar, fem FA-cuper, fem ligacuper och Champions League två gånger. Det verkar svårt att slå, inte minst med tanke på den tränarturbulens som ofta råder.

Det har sagts att efterträdaren kommer att bli Evertons nuvarande manager David Moyes, men vem det än blir, det blir ingen lätt uppgift att ens försöka fylla Alex Fergusons plats.

Beror avgången möjligen i någon mån på årets tämligen mediokra insats i Champion League? Men hur som helst Ferguson lämnar inte sitt skötebarn helt, han kommer i fortsättningen att återfinnas i klubbens styrelserum.

Några av spelarna i Bayern München som var med om att detronisera Barcelona

 Arjen Robben

 Bastian Schweinsteiger

 Thomas Neuer

 Franck Ribery

 Thomas Müller

Philipp Lahm

Bayern München är tveklöst Europas bästa fotbollslag idag

NU RÅDER DET VÄL INGEN TVEKAN OM vilken europeisk fotbollsklubb som för tillfället är den ledande. FC Bayern Münchens två "utskåpningar" av ett lamt och som det verkar höglöst Barcelona (7-0) talar sitt tydliga språk. Jag såg matchen i den tyska kanalen ZDF, som då och då fokuserade på Messi, som mestadels satt med nedböjd huvud och visade hjässan i stället för ansiktet. Det var inte svårt att förstå, när man betraktade vad som hände ute på plan. Egentligen hade Barcelona bara tre verkliga målchanser, men de sumpades bort å det gruvligaste.

   Hur fortsättningen kommer att bli i CL på Wembley borde inte vara svårt att sia om. Spelar bayrarna som igår kväll, borde det vara en övermänsklig uppgift för Dortmund att vinna.

   Intressant är emellertid att alla de stora fotbollsnationerna vid sidan av Tyskland har försvunnit under CL:s gång. Att två tyska lag nu reser till England för att göra upp är originellt och ett glädjeämne för engelsmännen, som i övrigt inte haft mycket att glädja sig åt i samband med med CL.

   Alltså: Tyskland - Spanien 11 - 3!

Tysk läsövning för alla som gillar den tyska fotbollen

Dortmunder Zitterpartie mit Happy End

Real gewinnt mit 2:0, der 4:1-Sieg vom Hinspiel schickt aber die Deutschen ins Finale der Champions League.

Es ist vollbracht. Borussia Dortmund steht zum ersten Mal seit 1997 wieder in einem Endspiel der Champions League. Die Deutschen verloren bei Real Madrid 0:2, zitterten sich am Ende aber in der Addition der beiden Halbfinal-Spiele mit einem 4:3 ins Finale. Es war nichts für schwache Nerven. Gelingt am Mittwoch den Bayern der Aufstieg bei Barcelona, ist ein gänzlich deutsches Endspiel am 25. Mai in London perfekt.

Ein 1:4 galt es für die Königlichen aufzuholen aus dem Hinspiel, ein 3:0 musste somit her, um doch noch mit einem Fußball-Wunder in das Endspiel einzuziehen. Daher stürmte Real los. Die Spanier wirbelten Dortmund wie ein Tornado durcheinander und hatte in den ersten 15 Minuten vier Großchancen: Higuain, Ronaldo, Ronaldo, Özil.

Allesamt verjuxten sie ihre Möglichkeiten und die Chance, Dortmund tatsächlich noch ins Wanken zu bringen. Noch dazu, wo der Dortmunder Spielmacher Götze nach wenigen Minuten mit einer Oberschenkelverletzung dem Spiel den Rücken kehrte. Er erspart sich am Wochenende in der Liga wohl das Duell mit seinem künftigen Arbeitgeber Bayern München. Pikant.

Die Effizienz ließ bei Real zu wünschen übrig, nichts wurde es aus der erhofften frühen Führung. Nach 20 turbulenten Minuten verzog sich der Tornado, ohne wirklich einen Schaden in der Dortmunder Abwehr hinterlassen zu haben. Die Borussia bekam endlich wieder Luft, das Geschehen halbwegs in den Griff. Real wirkte, als hätte es das Pulver schon verschossen. Das Spiel der Spanier wurde ungenauer, dafür umso härter. Erste Anzeichen von Frustration waren in manchen Zweikämpfen zu erkennen. Vor allem Sergio Ramos bearbeitete mit seinen Ellenbogen immer wieder das Gesicht von Stürmer Lewandowski. Dortmund ließ sich aber nicht aus der Ruhe und dem Konzept bringen, wartete geduldig auf Kontermöglichkeiten.

Konter-Chancen

Nach dem Wechsel versuchte Real ein ähnliches Bild wie zu Beginn der Partie zu zeichnen. Man bemühte sich um Überlegenheit, allein die Torgefahr strahlte man nicht mehr so aus, weil Dortmund in der Verteidigung nicht mehr die Ordnung verlor. Die Zeit verstrich. Die Hoffnung schwand bei Real, die Sicherheit stieg bei Dortmund.

Der entthronte deutsche Meister hätte in der 50. Minute die Angelegenheit endgültig entscheiden können: Reus spielte in einem Konter Lewandowski frei. Der Torjäger, im Hinspiel noch vier Mal erfolgreich, knallte den Ball aber an die Latte.

Als alles auf ein 0:0 hindeutete, wurde es in den letzten zehn Minuten noch spannend. Zunächst traf Benzema zum 1:0 für Real, dann legte Sergio Ramos aus kurzer Distanz in der 88. Minute zum 2:0 nach. Real warf alles nach vorne, machte Druck, Dortmund begann plötzlich wieder zu wanken. Das Spiel endete, wie es begonnen hatte: Mit einem Sturmlauf von Real Madrid, der am Ende aber nicht belohnt wurde. Am Ende feierten 10.000 Dortmund-Fans im 80.000-Stadion.