Får konst se ut hur som helst

"Brädsamlaren" Lars Vilks

Terrorattentatet i den danska huvudstaden väcker tankar i olika riktningar. Närvarande var bland andra Lars Vilks, som det oftast händer något kring när han dyker upp. Inte minst aktualiseras frågan vad som är konst. Är det  konst att måla ett streck på en duk? Jag såg det på museet i Sundsvall för ett antal år sedan och kritikerna var lyriska! Är det konst? I så fall kan konst massproduceras på dagis. Är Picassos till oigenkännlighet förvridna människor konst? Det är i varje fall knappast njutbart att betrakta dem. Är Bengt Lindströms färgkludd konst? Det finns faktiskt de som anser det och till och med är villiga att betala en massa pengar för att ha hans groteskerier på väggarna. Är Lars Vilks brädhögar konst? I så fall ligger det konstverk vid varenda bygge, där man kastat t ex form- och ställningsvirke. Ja, så här kan man fortsätta i oändlighet, och naturligtvis är åsikterna som alltid delade.

Leif GW Persson som ofta hittar slagkraftiga uttryck, som dessutom enligt min uppfattning ofta stämmer, skrev häromdagen i Expressen på tal om Vilks:

"Med Vilks är det så enkelt att han inte kan rita. Han klarar av att teckna en huvudfoting, men mer än så är det inte och vad porträttet av Mohammed som rondellhund beträffar har även jycken anledning att känna sig kränkt."

Bättre är det svårt att uttrycka vad man känner för hans s k konst. Naturligtvis skall vi inte tubba på rätten att uttrycka oss, men vad är det för mening med att stöta sig med massor av människor. Lars Vilks har ju själv fått erfara att hans rörelsefrihet väsentligt inskränkts. Det angår mig inte om hans inte kan röra sig fritt, men det gör mig som skattebetalare heligt f-d med tanke på de enorma kostnader det drar med sig att ständigt skydda en man, som med åberopande av sin konstnärliga frihet har smädat Muhammed. Vad skulle det vara bra för? Har Vilks blivit lyckligare av det? Kanske hade det varit bättre att han fortsatt att samla brädhögar. Det kostar ju i varje fall inte skattebetalarna något. Vad som ändå förvånar att miljöpartisterna inte reagerat mot hans förfulning av naturen. Beror det månne på att man menar attdet är konstverks Vilks skapat?

Ytterligare en socialdemokratisk pressröst har tystnat

EN MARSDAD i början på 1960-talet, en av de första dagarna då det droppade från taken, vandrade jag upp på Dagbladets redaktion, som då låg på Köpmangatan 1 och knackade på chefredaktör Ewert Söderbergs dörr och ställde den raka frågan om han behövde någon som recenserade skönlitteratur. Ewert tittade på mig en stund, så svängde han runt och tog Olle Holmbergs senaste del i den stora biografin över den svenske skalden Carl Gustaf af Leopold (hur många svensklärare känner till honom, mycket mindre talar med sina elever om honom?). ”Prova på den här”, sa Ewert utan några längre preludier och räckte över den digra luntan.

Jag tackade, skyndade hem och sträckläste. Dagen efter skrev jag min första recension, som direkt antogs, och därmed inleddes ett samarbete som kom att vara drygt ett par decennier. Bokrecenserandet utökades så småningom även till att omfatta film, och när det knep till teater och referat från författarbesök. Under ett antal år hade jag en hel filmsida på fredagar, vill jag minnas.

Nu sitter jag här i Västerås och läser med bestörtning att Dagbladet går i graven. Det känns trist, eftersom Dagbladet var en betydligt mer alert tidning än den åtminstone ifråga om prenumeranter betydligt större. En nyhet i Dagbladet ena dagen blev nästan med tomtens punktlighet en ”nyhet” i  Sundsvalls Tidning.

Under mina femtio år i Sundsvall kunde jag aldrig sluta förvånas över Dagbladet lilla prenumerantstock. Under minst 90 % av tiden hade vi socialdemokratiskt styre i kommunen. Det borde väl ha kunnat göra Dagbladet till Sundsvalls ledande tidning. Men icke så!

SOCIALDEMOKRATERNA SKÄMS TYDLIGEN FÖR ATT LÄSA SIN EGEN PRESS, ja, då går det som det går. Det har vi sett tidigare på andra orter och det understryks ytterligare i och med Dagbladet nedläggning.

Frid över dess minne! Nu får sundsvallsborna hålla till godo med ST- Jag avundas dem inte!

Ständigt denne Göran Greider

Göran Greider - vår tids svenska orakel

HÄROMDAGEN KUNDE VI SE ett inslag i TV om att slipsen börjar vara ute och att det senaste är att ha uppknäppt i halsen. Vem hade TV då kallat in för en kommentar - jo, givetvis Göran Greider som stod där vid intervjubordet i sin uteliggardress och hade synpunkter. Vilka är fullständigt ointressant. Må Gud bevare oss för Greider som trendsättare!

I Dagens Industri på debattplats dyker "debattören" Greider upp igen. Den här gången har han synpunkter på Anders Borgs skilsmässa och yrar från sitt vänsterhörn om liberaler och moderater. Vad han har att säg är fullkomligt ointressant för andra än de frälsta på vänsterkanten. Det intressanta är att han ständigt dyker upp som Åke Holmbergs Vessla i Ture Sventon-böckerna.

FINNS DET ETT ALLMÄNINTRESSE i Borgs skilsmässa? Jag anser inte det. Det är tveklöst en gammal traditionell hyenejournalstik Greider än en gång ger uttryck åt. Kommer han månne i Rapport eller Aktuellt i kväll och lägger fram sina "otroligt viktiga synpunkter". He who lives etc… Risken finns alltid.

Att kommunikationsexperter öser beröm över det sätt på vilket Borg skött affären bekymrar vad jag förstår inte folket till vänster. Kan man ge ett tjyvnyp så gör man! Nu fattas bara att Debatt i Göteborg tar upp skilsmässan och kallar in vårt kvinnliga orakel - Dinamarca.