EN AV MINA ABSOLUTA
FAVORITER i den tyska i Sverige sorgligt
försummade tyska samtidslitteraturen – alla slätstrukna deckare och tantromaner
från den engelskspråkiga världen ska ju gudbevars få plats – är den nyligen
avlidne Siegfried Lenz. Han blev 88 år.
Siegfried Lenz kom från Ostpreussen, där han föddes 1926.
Under andra världskriget tjänstgjorde han i flottan, men innan kriget var slut
deserterade han och hamnade via Danmark i engelsk fångenskap. Efter
frigivningen läste han litteraturvetenskap och filosofi i Hamburg. Slutet av
1940-talet började han skriva noveller, som han fick publicerade i tidningar
och tidskrifter och var en tid även redaktör för Die Welt. 1951 romandebuterade han och från och med nu levde han
som fri författare i Hamburg och på Als i Danmark.
När Gruppe 47 bildades av ett antal tyskspråkiga
författare, som samlades och diskuterade och kritiserade varandras verk under
ledning av Werner Richter och som kom att dominera
den västtyska litteraturvärlden fram till 1960-talet, var Lenz en av de
tongivande medlemmarna. Tillsammans med författarkollegan Günter Grass engagerade
han sig också i förbundskansler Willy Brandts östpolitik.
Det
definitiva genombrottet fick Siegfried Lenz med Tysktimmen 1968 (på svenska 1970). Lenz väjde aldrig för problemet
med den tyska skulden för vad Hitler och hans anhang hade åstadkommit eller
snarare misslyckats med under den i och för sig korta men mycket dystra
perioden i den tyska historien. Romanen är fylld av både vemod och allvar, men
den rymmer också en underfundig humor. I Svenska Dagbladet skrev Åke Janzon
apropå romanen, att den ”i en skärva speglar en fruktansvärd era i Europas
historia”.
Tre
år senare återkom Lenz med Förebilden,
som fortsätter hans stora moraliska romanbygge om den europeiska
efterkrigstiden. Läs de här två romanerna, och jag lovar att ni inte ångrar er!
Som
en introduktion till hans författarskap kan man lämpligen välja den lilla
romanen En tyst minut (2011) om Christian och Stella som en varm sommar
befinner sig på en badort vid kusten. Det är en ömsint och träffsäker skildring
av två unga människors slumpvisa möte en sommar som skulle bli den sista för
Stella.
Allt
som allt skrev Lenz Siegfried Lenz skrev 14 romaner, 13 novellsamlingar, fyra
teaterpjäser, tre essäer och en barnbok. Han var med andra ord synnerligen
produktiv, men kvantiteten inkräktade aldrig på kvaliteten, vilket ni själva
kan konstatera, om ni inte redan gjort det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar