Den svenska skolan i ett nötskal

DET BÖRJAR DRA IHOP SIG till skolavslutningar – även om många har slutat för länge sedan, och jag har en viss förståelse för dem, eftersom de inte längre har någon morot som vi en gång hade. Jag menar naturligtvis studentskrivningarna och ”muntan”. För efter att muntan klarats av var det dags för den vita mössan. Här i Sundsvall var det s k mösspåtagning under skrän och stoj på Stora torget redan för en vecka sedan. Och ”studenterna” här är förmodligen inte unika. Dessutom kommer i år liksom tidigare år mängder av ungdomar att lämna grundskolan med så knackiga betyg att de inte automatiskt leder till gymnasiestudier. Och från gymnasierna går åtskilliga landet runt ut med så dåliga betyg att de inte ger kompetens för universitet och högskolor . Och sossarna är som vanligt inte sena att skylla allt på alliansen i allmänhet och Jan Björklund i synnerhet. MEN DÅ SKALL man verkligen ha klart för sig att bakom dagens situation ligger en lång utveckling, eller jag vill snarare säga avveckling. För hur krampaktigt sossarna än vill skylla allt på alliansen, skall man aldrig glömma att den första syndabocken var Olof Palme, som ordnade avvecklingen av läroverken och den traditionella studentexamen. Alla oberoende av lust, fallenhet eller begåvning skulle bli ”studenter”. Den gamla studentexamen var ju , enligt Palme, ett bevis på klassamhället, nu skulle alla bli studenter och vi som arbetat eller arbetar inom skolan vet ju resultatet. Och det säger sig ju självt att utan genmanipulation kan inte alla bli lika begåvade. Ödesåret var 1968. Och han lyckades med konststycket att lura ungdomarna i gymnasiet att tro att de blev studenter. Så småningom har ordet urvattnats så långt att det har kommit attbetyda en som går i skolan, om han eller hon studerar är egentligen likgiltigt. Om våra ungdomar någon gång konsulterade våra östra grannar skulle de snabbt få klart för sig hur fel de har. DÄREFTER KOM NÄSTE ”nedrustningsminister”, Ingvar Carlsson, som lät tillsätta en utredning som kom fram till, att ”Betygens hittillsvarande roll som den huvudsakliga grunden för urval till fortsatt utbildning och arbetsliv medför att arbetet i skolan riskerar att få en inriktning mot att meddela kunskaper och färdigheter.” Ja så står det verkligen i utredningen. MAN FRUKTAR FÖR KUNSKAPER OCH FÄRDIGHETER i skolan. Och har man från ansvarigt håll den inställningen är det ju knappast förvånande att den svenska skolan idag ser ut som den gör! SÅ KOM DÅ DEN VÄRSTE AV DEM ALLA, Göran Persson, som med skolans kommunalisering överlät ansvaret för våra ungdomars framtid till okunniga och ofta lärarhatande kommunalpolitiker – av märket s – som menade att framför allt gymnasiet var en klassinstitution. Nu skulle alla ta studenten och sedan fortsätta på universitet och högskolor. Att den utvecklingen (avvecklingen) ledde till en oerhörd kunskapsnedgång struntade man blankt i. ATT SOM NU skylla på Jan Björklund är både fräckt och idiotiskt! Och slutligen vem införde vinstmaskinen friskolan, där enda ledstjärnan är vinst med skattemedel, som kan placeras på säker plats utomlands. Att man har mängder av obehöriga lärare, saknar bibliotek etc, det blundar man för, och jag ser det som den nuvarande regimens största fel att man inte avvecklar alla dessa friskolor och satsar allt på den kommunala, som annars kommer att utarmas ytterligare, för att så småningom dö svältdöden, medan friskolorna fortsätter att dela ut vinster till aktieägarna, som i sin tur placerar dem så att de svenska skattemyndigheterna inte kommer åt dem. DET ÄR SVENSK SKOLPOLITIK I ETT NÖTSKAL!