tisdag 27 januari 2015

Gillar man film bör Guldbaggegalan verkligen undvikas

JUST NU I SKRIVANDE STUND har jag svårt att tänka mig något tristare i TV än det man fortfarande kallar gala i samband med att man delar ut ett antal monstruösa priser med namnet Guldbaggar. Har man som jag älskat film ett helt liv borde man naturligtvis vara glad för den uppmärksamhet filmen får i samband med utdelningen. Men är det så? Tyvärr måste jag svaara nekande.

Programledaren yrar omkring och försöker krampaktigt vara rolig. Pinsamt! Och om mottagarna av baggarna finns bara ett ord - urtrist! Om man är nominerad borde man väl på förhand ha förberett något vettigt att säga, men som "galan" utvecklas är knappast så fallet.

Kan man överhuvudtaget föreställa sig något ointressantare i TV-väg än alla dessa manierade "tacktal". Och det är det här man betalar licens för!!!

För att om möjligt ha ännu tråkigare kan man ju förslagsvis gå på bio och beskåda Roy Anderssons i Venedig prisbelönta film om den funderande duvan. Vad funderar den på månne? Kvaliteten på juryn i Venedig verkar vara ett relevant svar. Om den svenska juryn finns åtminstone det goda att säga att den insett att Anderssons film är ett absolut botten napp. Gud bevare mig för de filmer "duvan" tävlade mot i Venedig! De måste vara ännu starkare sömnpiller.

Inga kommentarer: