Fotbollsgala eller popgala?

Årets skyttekung Patrik Ingelsten hyllades innan spektaklet började i TV 4

VARFÖR I HELA FRIDEN måste vad man kallar Sveriges största fotbollsfest ligga i TV 4 och ständigt avbrytas av den mest stupida reklam man kan tänka sig. Och varför måste man engagera en massa tonåringar som på ”ståplatsläktaren” för samma oväsen som på ordinära popgalor? Och varför inte använda artister med klass för att skapa stämning? Här låter man några mediokra ”artister” kväka och förmodligen får de också betalt, vilket väl också de som presterar reklamen i avbrotten får – hur underligt det än kan verka. Vilka kvalifikationer krävs för anställning på en reklambyrå?
Ja, frågorna hopar sig efter denna ”galakväll”, där allt är förutsebart, och jag är inte en säker på att de närvarande har så speciellt roligt. Adam Allsing skrattar i varje fall själv åt sina s k skämt, som jag snarare vill kalla plumpheter.
Utan att förringa Zlatan har jag ibland ställt mig frågan: hur stor skulle han ha varit om han varit back? Nu kallas han geni, allkonstnär, hjälte, bragdman, oöverträffad – för jornalister finns det ju som bekant varken hejd eller känsla för ords innebörd.

Nanne - årets tränare

En annan fråga som kunde vara intressant att diskutera är om man inte skulle ägna galan åt det som händer i Sverige. Måste man flyga in en massa svenska utlandsproffs? Skulle publiken svika, liksom den allsvenska publiken, om en sådan tanke prövades?
Prova en gala med enbart spelare som verkar i Sverige, och gör det i Sveriges Television så att vi förskonas från töntarna på TV 4 och all reklam. Kaffet kan vi koka innan förställningen startar, för det behövs inga reklampauser.

Jag lider med de stackare som var på plats, skriver idag Carl Göransson i Upsala Nya Tidning, och jag tycker att han rätt i varenda stavelse:

”Lars-Åke Lagrell i Batman-dräkt, en snacksalig Pelé, en taskigt mimande Håkan Hellström, Jessica Almenäs i gult, grönt, lila och grått. Som lök på laxen serverades till slut Per Gessle. Näe, fotbollsgalan var ingen höjdare i år heller.
Segt och mossigt var det, de två timmarna framför teven kändes som det dubbla - och när jag läser att det första priset i Globen delades ut redan klockan 18 så lider jag med de stackare som var på plats och såg hela galan. Det måste ha varit som att springa ett marathonlopp i gyttja iklädd slalompjäxor".