UNDER MINA ÅR SOM REDAKTÖR för Sveriges äldsta filmtidskrift Filmrutan hade jag glädjen att ha ett mångårigt och synnerligen givande samarbete med regissören, filmforskaren och filmprofessorn Gösta Werner. Att jag nämner det idag beror helt enkelt på att han idag firar sin hundraårsdag. Därmed är han den äldste idag levande regissören i Europa.GÖSTA WERNER föddes alltså den 15 maj 1908 och hans vagga stod i det natursköna skånska Östra Vemmenhög. Så småningom hamnade han i Lund, där han avlade sin fil kand 1930. Året innan hade han varit en av initiativtagarna till Lunds studentfilmstudio. Lite senare flyttade han till Stockholm, där han fortfarande är bosatt. I Stockholm kom han direkt i kontakt med filmbranschen som reklamchef, översättare och manusbearbetare, men han skrev också egna manus.
I början av 1940-talet debuterade han som regissör och därefter har filmlistan blivit lång, och den innehåller både kort- och långfilmer. Det skulle föra alldeles för långt att gå igenom hela hans produktion, låt mig bara nämna några av de mest berömda titlarna: Midvinterblot (1943) och den kanske mest kända kortfilmen Att döda ett barn tio år senare efter en novell av Stig Dagerman. Han långfilm Två trappor över gården (1950) finns det skäl att nämna.
På 1970-talet började han undervisa filmvetenskap vid Stockholms universitet, där han efter en tid som docent blev professor. Under hela sitt liv har Gösta Werner varit en flitig skribent, både i bokform och i tidskrifter. I Filmrutan hade han i många år ett stående inslag ”Så gick det till”, där han utifrån bilder diskuterade tillkomsten av berömda filmscener. Ett mycket populärt inslag i tidskriften.
Idag fyller alltså denne filmens nestor 100 år, och jag vill ödmjukt passa på att ställa mig i den långa kön av gratulanter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar