DÖLJER SIG en djupt tragisk historia bakom det berömda leendet? Den frågan har den belgiske reaumatologen och konstälskaren Jan Dequeker ställt sig efter att ha analyserat en mängd tavlor I europeiska museer. Hos “Mona Lisa” upptäckte han tecken på ett otrevligt öde.
Det är redan ett problem med den här tavlan det kan man inte komma ifrån. Men det bekymrar inte Louvren, som hyser tavlan, utan man tar alla chanser att utnyttja den publicitet tavlan kan få, och miljontals människor varje år bekanta sig med den florentinska köpmanshustruns gåtfulla leende.
Nu har emellertid den berömda målningen fått en ny tragisk infallsvinkel. Den belgiske läkaren Jan Dequeker ställer i sin nya bok “De kunstenaar en de dokter” (Konstnären och läkaren) diagnosen att Leonardo da Vincis Mona Lisa led av en svår sjukdom, som medförde att hon dog endast 37 år gammal. Ser vi en dödssjuks leende?
Dequeker har i åratal besökt konstmuséer världen över för att styrka sin tes, och det är framför allt målarna som med sin ständigt skarpa blick och fina pensel har återgivit verkligheten. Det har resulterat i en konst- och medicinhistorisk resa, som har något att erbjuda båda disciplinerna.
Jan Dequeker tror sig kunna visa, att Mona Lisa led av en svår ämnesomsättningssjukdom med förhöjd fettkoncentration i blodet. Det medförde en ökad risk för kronisk hjärtsjukdom. Hur har Dequeker kommit fram till detta?
På hennes högra hand har han upptäckt en upphöjning, som tyder på en fettanhopning under huden, som är vanligare hos höns och undulater än hos människor. Dessutom upptäckte han en vitgul förändring i ett öga, som kan vara en harmlös hudavstötning. Om det inte bara är en ljusreflex.
Andra diagnoser är entydigare och lättare att förklara, struma och reumatiskt deformerade fingrar. Men oavsett de resultat Dequeker har kommit fram till måste man tillstå att ett besök på Louvren och då framför allt en stund framför Leonardo da Vincis mästerliga målning aldrig är bortkastad.
Konstverk har visserligen länge använts som medicinhistoriska källor men få har analyserats så noggrant som da Vincis ”Mona Lisa”. En översättning av Jan Dequekers bok skulle vara långt ifrån ovälkommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar