ULRICH PLENZDORF, den tyske film- och teaterförfattaren, som förmodligen många generationer svenska gymnasister känner namnet på, dog häromdagen 72 år gammal efter en längre tids sjukdom.
Varför är han då känd här i vårt land, som ju minsann inte rosas speciellt med litteratur översätt från tyska, och detta trots att den tyska litteraturen länge har varit mycket livaktig. Den är faktiskt mer än ett antal Nobelpristagare, Heinrich Böll och Günter Grass, för att nämna några.
Plenzdorf blev berömd för romanen ”Den unge Werthers nya lidanden”, som kom ut 1973 och förmodligen än idag finns i klassuppsättningar i de av våra svenska gymnasier som fortfarande har lite kulturella ambitioner.
Som väl många erinrar sig skrev Johann Wolfgang von Goethe sin berömda lilla roman ”Den unge Werthers lidanden”, som skrevs nästan exakt två hundra år tidigare (1774) och som i ett slag gjorde författaren berömd och läst och beundrad i vida kretsar. Goethe beskriver bl a kärlekshistorien han upplevde i Wetzlar 1772 med Charlotte Buff, som redan var förlovad med en legationssekreterare. Men romanen är inte bara en historia om olycklig kärlek, även om åtskilliga uppfattade den så, utan också en berättelse om en ”människa som strävar mot det obegränsade och som därför är dömd till en evigt otillfredsställd längtan.”
Oerhört framgångsrik blev också Ulrich Plenzdorf, som föddes i DDR i Berlin-Kreuzberg, för sin Wertherhistoria, som han egentligen skrev för skrivbordslådan, eftersom han anade att kulturfunktionärerna i DDR skulle slå ifrån sig med både händer och fötter. Men när Erich Honecker 1971 efterträdde Walter Ulbricht lämnade han lite större frihet för landets författare, och Plenzdorf kunde överföra romanen till en scenversion, och så småningom kunde också romanen tryckas.
”Den unge Werthers nya lidanden” skildrar den östtyska ungdomens livskänsla i sin socialrealistiska stilvariant och deras uppror mot den i deras ögon stockkonservativa vuxenvärlden. Plenzdorf var visserligen ”röd ända ut i fingerspetsarna” (han kom från en kommunistisk arbetarfamilj och hans mor hade suttit idet nazistiska koncentrationslägret Mohringen) men han stack inte under stol med sin besvikelse över vardagsproblemen i DDR. Hans unge hjälte är förtjust i jeans och pop-musik från väst och kämpar sig blodig mot landets inskränkta socialistiska brackighet. I spåren efter Mark Twains ”Huckleberry Finn” och Salingers ”Räddaren i nöden” slår Plenzdorf an en oförskämd ton, som den östtyska ungdomen lätt kunde identifiera sig med.
Rebellen Ulrich Plenzdorf skrev också ett antal manus till filmer, som tyvärr aldrig nådde oss. Men sådan var och är dagens importpolitik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar