Triangelfilms VD Mattias Nohrborg
TRIANGELFILM, det lilla men synnerligen ambitiösa filmbolaget i Malmö, får aldrig möjlighet att fira sitt 20-årsjubileum, eftersom bolaget nu efter nitton verksamhetsår tvingas begära sig i konkurs.
Så länge Triangelfilm nöjde sig med att importera film (läs kvalitetsfilm) verkade allt frid och fröjd, och man lanserade tidigare tämligen okända namn som Peter Greenaway, Jean-Pierre Jeunet, Emir Kusturica och Krzysztof Kieslowski, för att bara nämna några som senare blivit stora internationella namn. Kort sagt, Triangelfilm har varit ett absolut nödvändigt komplement till jätten svensk Filmindustri, som med åren glufsat i sig mer och mer av den svenska biografmarknaden och som hejdlöst med några få undantag sprider ointressanta, främst amerikanska, produkter över landet. Försvinner nu Triangelfilm kommer kvalitetsfilmen att sitta ännu trängre i vårt land. Inte minst kommer den svenska filmstudiorörelsen att få känna på förlusten.
Orsakerna till konkursen är naturligtvis många, hårdnande konkurrens från TV, där många kanaler lever på att bara visa film dygnet runt, men samtidigt har rättigheterna att visa filmerna blivit dyrare, och – men det är det sällan någon någon som vågar tala om – publikens alltmer okritiska inställning. Den unga publiken som främst befolkar våra biografer har blivit så indoktrinerad av den amerikanska undervegetationen att det blivit hart när omöjligt att försöka höja blicken över horisonten.
Det är tragiskt men sant!
Det är bara ett par år sedan Triangelfilm köpte Sandrew-biograferna och bildade Astoria Cinema, som är under rekonstruktion, men också där har SF varit framme och knaprat åt sig begärliga biografer. Tragiken är alltså dubbel. Den svenska biografens framtid verkar inte särskilt ljus efter Triangelfilms sorgebud.
Nu kan det vara på sin plats att Svenska Filminstitutet på allvar börjar fundera på sin roll som distributör av kvalitetsfilm och inte bara skyffla ut pengar och låta andra göra jobbet. Har vi ett filminstitut skall det förbaske mig se till att svenska folket får filmalternativ – det insåg Harry Schein en gång men sedan har det varit ganska tunnsått med filmintresserat folk på ledande poster ute på Gärdet.
Mattias Nohrborg och Björn Ringdahl har gjort en enorm insats för att höja nivån på den svenska biografen så låt oss hoppas att de inte är helt förlorade för kvalitetfilmsdistribution. Dessa båda herrar behövs, inte minst för den publik som passerat tonårsstadiet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar