Guldpalmen till Rumänien och regipriset till Frankrike/USA

GULDPALMEN gick till Rumänien i år, närmare bestämt till den 39-årige regissören Christian Mungiu för hans film ”4 months, 3 weeks & 2 days”.


Christian Mungiu

Det har länge funnits en gammal regel för Cannesfestivalen, nämligen att en film som visas i början av festivalen aldrig vinner huvudpriset. Det har nu Christian Mungiu ändrat på. Hans Guldpalmvinnare fick kritikerna se redan den första kvällen, och de kunde tydligen inte glömma bilderna, och rumänerna låg ända från början i säljtopp, trots att det inte saknades konkurrens.


Christian Mungiu föddes i Iasu i Rumänien och studerade engelska vid stadens universitet och så småningom filmregi vid filmskolan i Bukarest. Han har sedan varit lärare och journalist i press, radio och TV fram till 1998. Men han livnärde sig också som regiassistent när utländska bolag filmade i Rumänien.
Efter examen från filmskolan 1998 har Mungiu gjort en rad kortfilmer, men redan 2002 deltog han i Director’s Fortnight i Cannes med sin debutlångfilm ”Occident” och nu har han alltså förärats Guldpalmen, det mest prestigefyllda priset i Cannes för filmen ”4 months, 3 weeks & 2 days”. Den berättar om de två unga kvinnorna Otilia och Gabita som delar rum, när de båda studerar vid ett småstadsuniversitet i Rumänien. Tiden är kommunismens sista år. De träffar Bebe och Gabita blir gravid och gör en illegal abort, en situation som ingen av dem råkat ut för tidigare.


Julian Schnabel

JULIAN SCHNABEL som fick regipriset för ”Le scaphandre et le papillon” (Dykarklockan och fjärilen) beslutade tidigt att hans film skulle spelas in I Frankrike på en ett sjukhus, som är en mycket speciell plats, och eftersom storyn är skriven av en fransman:
Jag kunde helt enkelt inte återskapa detta i Hollywood med en anglosaxisk rollista. Jag gjorde inte filmen för att få ett pris, som jag är glad för, men det är viktigare att hjälpa andra än att göra film.
Filmen bygger på berättelsen ”Le scaphandre et le papillon”, som för några år sedan var en verklig bestseller, av Jean Dominique Bauby, som i december 1995 råkade ut för en olycka, som lämnade honom fullständigt förlamad utan möjlighet att röra sig, oförmögen att äta, tala eller andas utan hjälp. För Elles chefredaktör dikterade han brev genom blinkningar med sitt vänsteröga.