Spelplats Berlin

BERLIN HAR FASCINERAT många filmskapare. Här spelade nazisterna in propagandafilmer, Billy Wilder sin komedi ”Ett, två, tre” och det var här i den tyska huvudstaden Lola sprang omkring i Tom Tykwers ”Spring Lola”. För en filmintresserad Berlin-turist finns minst en trio användbara resehandböcker, om man vill vandra i filmiska fotspår i den återuppståndna tyska huvudstaden.
Vi har vant oss vid att filmen sätter samman sin verklighet, en del spelas in i studio, vissa delar på originalspelplats, en del trick. Inte minst var detta aktuellt i samband med Berlin, som i stort sett låg helt i spillror vid andra världskrigets slut. Som vi minns utnyttjade emellertid Wolfgang Staudte ruinlandskapet i Berlin för den första tyska efterkrigsfilmen ”Mördarna finns mitt ibland oss”, som blev inledningen till vad man har kallat ”ruinfilmer” (Trümmerfilme).
Antingen blev man störd av världshistorien (Wilder avbröts av uppbyggnaden av Berlinmuren 1961) eller kunde skådeplatsen vara sönderbombad (Anhalter Bahnhof). I Billy Wilders ”Ett, två, tre” kvaddas den ryska handelsdelegationens bil mot Brandenburger Tor, som fick byggas upp på Bavarias område i München. Michael York, Liza Minnellis älskare i ”Cabaret”, anländer på 20-talet till Anhalter Bahnhof, men vi fick se den gamla järnvägsstationen i Lübeck. Agentutbytet på Glienicker Brücke i ”Spionen som kom in från kylan” ägde i filmen rum på en bro i Dublin.
En filmintresserad Berlinturist har numera stora möjligheter att vandra i filmens spår. Man kan t ex följa en omtyckt turistrutt, som börjar i västra delen av staden. Bara ett par hundra meter från Kurfürstendamm bodde på 1920-talet den odödlige filmskurken Conrad Veidt, på ett par gator i närheten (Mommsen/Pariser) spelade Jodie Foster in ”Fightplan” och i hörnet Uhlandstraße stod Hortst Buchholz och hängde. Vid Bahnhof Zoo drev de nerdrogade ungdomarna omkring, Zoo-Palast alldeles intill var länge Berlinfestivalens hjärta och mitt emot Gedächtniskirche står annonspelaren som Daniel Brühl häpet betraktar i ”Good Bye, Lenin!”. Ett stenkast bort låg Romanische Café, där inte bara Tucholsky och Brecht sörplade kaffe, utan där också en massa stjärnor i vardande väntade på att någon filmagent skulle upptäcka dem.
Vidare längs Kurfürstenstraße förbi den gamla byrån för borgerlig vigsel, där produktionsfirman X-Filme (Spring Lola, Good Bye, Lenin!) nu huserar, fram till Schöneberger Ufer 61 (där Hans Albers bodde efter kriget) och över Landwehrkanal till Potsdamer Platz, där ”Grabbar med ruter i/Emil und die Detektive” tilldrog sig 1931 och ”Himmel över Berlin” 1987. Vi fortsätter över Wilhelmstraße, där Goebbels propagandaministerium dirigerade filmindustrin, smyger upp på Under den Linden, där Oskar Messter 1896 inrärättade den första visningslokalen. Vi passerar Bebelsplatz, där Lola sprang, förbi domen till Alexanderplatz, där för övrigt ingen av de två filmversionerna av Alfred Döblins berömda roman är inspelad – den första 1930 därför att den unga ljudfilmens inte kunde bemästra trafikbruset, Fassbinders helt enkelt för att det gamla torget inte fanns kvar.
Via Linienstraße (De andras liv) kommer vi till Schönhauser Allee, och där finns inte bara det gamla huset där Ernst Lubitsch bodde i nr 183 (han hyllas med en nyuppsatt skylt) utan där finns också den tyska filmens födelseplats, på taket till nr 146 filmade nämligen Max Skladanowsky 1894 sin ”Bruder Emil”, Tysklands första filminspelning.
Efter denna summariska snabbvandring genom den tyska huvudstaden med filmen som riktpunkt återstår bara att rekommendera Berlinturisten några aktuella resehandböcker i filmens spår.

Regina Aggio: Filmstadt Berlin. (Berlin)
Michael Schubert, Wolfgang Bernschein: Berlin. Reisen – Ein Film. (Potsdam).
Markus Münch, Drehort Berlin. (Berlin)