onsdag 13 juni 2007

Josef Stalins slyngelår


SIMON SEBAG MONTE- FIORE beskriver i sin nya bok ”The Young Stalin” den blivande diktatorns ungdom och uppenbarar en kriminell, brutal, cynisk och hänsynslös man, som varken intresserade sig för sin fru eller sina barn.
För hundra år sedan – i juni 1907 – skapade ett spektakulärt bankrån feta rubriker över hela Europa: i Tiblisi i Georgien överföll ett beväpnat rövarband våldsamt och blodigt en guldtransport. När röken efter handgranaterna hade skingrats var det centrala Jerewantorget översållat av glassplitter och hästlik. Fyrtio människor hade dödats och lika många skadats. Statsbanken hade förlorat en summa lika stor som tsar Nikolaus II årliga apanage.
Uppdragsgivaren var Lenin och pengarna skulle användas för den revolutionära kampen, men den som planerade och genomförde kuppen var Josef Wissarionowitsh Dschugaschwili, mera känd som Josef Stalin.
Montefiore inleder sin biografi om diktatorns barndom och ungdom med den episoden och tecknar vidare hans slingriga väg som konspiratör, revolutionär, fängelsekund, förvisad till Sibirien och hans roll i oktoberrevolutionen 1917.
Man kan ju undra om det är nödvändigt med ytterligare en biografi över denne redan så omskrivne man, och då kan man konstatera att Montefiore har haft tillgång till material som tidigare legat i säkert förvar i ryska och georgiska arkiv.
Nu har vi fått veta vad vi har velat. Stalin, som föddes 1878, pryglades som barn inte bara av den alkoholiserade fadern utan också av modern. Hans tidiga dragning till våld uteslöt inte en önskan att utbilda sig, och mot faderns vilja började han på ett prästseminarium, men utbildningen på dessa inrättningar hade dåligt rykte över hela Ryssland. Trotskij skrev t ex senare: ”Alla av den Heliga skrift förbjudna synder, trivdes i denna frohetens växthus.” Inga profana skolor skapade heller så många ateister som prästseminarierna, men prästseminariet var inte ansvarigt för Stalins ateism, eftersom han redan som skolpojke hade läst Darwin i hemlighet om nätterna.
Stalin lämnade seminariet utan examen och försörjde sig på diverse arbeten, bl a som sångare. Han skrev också romantiska dikter som han under pseudonymen Soselo till och med fick publicerade 1895 i en välrenommerad tidning, och det var inte lika dåliga som Adolf Hitlers målningar som man lätt jämför med.
Den unge Stalins egentliga revolutionära karriär började vid sekelskiftet. Han vägrade att göra värnplikt och fram till 1917 levde han ett illegalt liv, som präglade honom djupt. Så kom oljeboomen vid Kaspiska havet och städer, som präglades av skinande palats, korrupta poliser, maffia och enorm fattigdom i arbetarslummen växte upp. Här kände sig Stalin hemmastadd.
Montefiore avslöjar glasklart och med episk bredd en kriminell, våldsbenägen, cynisk och hänsynslös Stalin. Han antände ett lagerhus för Rothschild, pressade pengar av oljemagnater, skaffade sig information om tsarens hemliga polis, lät spionera på de egna leden, organiserade bankrån och drev piratverksamhet på Svarta havet.
Ledaren för de radikala ryska socialdemokraterna, bolsjevikerna, uppmärksammade Stalins ”kvaliteter”. Här fanns en man som var villig att ta på sig skitgörat. Samtidigt som Montefiore berättar om den unge Stalin som en rövarhistoria utan sympatisk hjälte, tar han upp två viktiga frågor, som anklagar honom för att ha varit dubbelagent för hemliga polisen och inte ha haft någon särskild betydelse för oktoberrevolutionen. Båda påståendena vederläggs övertygande.
Det underjordiska livet och fördömelsen, den ständiga ångesten för att bli fast ledde under bolsjeviktiden till en slags paranoia med dödliga konsekvenser. Strax före revolutionen mördades många oskyldiga, medan många skyldiga kom undan.
Mot den bakgrunden kan man avläsa bilden av privatmannen Stalin. Trots lätta kroppsliga hinder (Den vänstra armen var kortare än den högra, och två tår var sammanvuxna), trots hans spenslighet och många ärr efter koppor verkade han inte frånstötande. De många kvinnorna i hans liv beskriver främst hans bruna kaukasisk-romantiska ögon. Men han inledde ogärna fasta förbindelser. Vid sidan av revolutionen var kvinnor bara mätresser. Hans första fru gick under i tyfus, och han intresserade sig inte för deras gemensamma barn. Även senare barn var han likgiltig inför. Med en 13-åring fick han under tiden i Sibirien två barn, vars öden han var totalt likgiltig för. Det är med andra ord en mycket egoistisk man som sedermera skulle bli en kallblodig mördare i Lenins efterföljd. Uppskattningsvis är han ansvarig för minst 30 miljoner människors död. Han är alltså i "gott" sällskap med andra massmördare, Adolf Hitler, Mao, andra kinesiska diktatorer, Franco etc.

Inga kommentarer: