EFTER EN TIDS SJUKDOM har den mycket
mångsidige och flerfaldigt prisbelönte författaren och filosofen Lars
Gustafsson gått bort.
Lars Gustafsson föddes i Västerås 1936
där han tog studenten och fortsatte sedan sina studier vid universitetet i
Uppsala, där han läste litteraturhistoria, estetik, sociologi och filosofi.
1960 tog han sin fil lic-examen och disputerade 1978 i teoretisk filosofi på
avhandlingen Språk och lögn.
Redan som 18-åring hade Lars Gustafsson fått ett
stipendium ur Kung Gustaf Adolfs jublesumsfond, vilket gav honom möjligheter
att studera vid universitet i Oxford. Vid 21 års ålder debuterade han med romanen
Vägvila, men själv såg han Poeten Brumbergs sista dagar och död (1959) som sin verkliga
debut.
Tidigt, 1962, blev Lars Gustafsson redaktör för Bonniers
Litterära Magasin (BLM), som han under ett decennium gjorde till landets
ledande tidskrift för litteraturkritik och idébatt. Efter
disputationen inledde han en akademisk karriär vid det prestigefyllda
University of Texas at Austin, där han var verksam som professor i filosofi och
germanska studier mellan åren 1983 och 2006.
Med tiden blev Lars Gustafsson alltmer kritisk inställd till det
svenska samhället i allmänhet och den socialdemokratiska regeringen i synnerhet.
Vi minns hans kanske mest kända begreppEn av hans mest kända begrepp problemformuleringsprivilegiet,
som ett sätt att vetenskapligt definiera makten hos den som kan styra och sätta
agendan för det politiska och intellektuella samtalet.
Under slutet av sitt liv bodde Lars Gustafsson på Södermalm i
Stockholm, där han var en uppskattad och frispråkig kulturpersonlighet. Han
engagerade han sig i debatten kring digitalisering och upphovsrätt, och var
tidigt en varm anhängare av internets roll för spridning av information, konst
och kultur. Nästan dagligen kunde vi via facebook ta del av hans alltid lika
intressanta åsikter om det svenska samhälle som han mot slutet av sitt liv åter
bosatte sig i. Sitt mångsidiga författarskap fortsatte han ständigt med
diktsamlingar, essäböcker och romaner. Hans sista bok blev Doktor Wassers recept, som kom 2015.
Få svenska intellektuella har fått så många internationella utmärkelser
som Lars Gustaf: det italienska Una vita per la letteratura (1989), amerikanska
John Simon Guggenheim Memorial Fellow of Poetry (1994) samt förra året det
mycket prestigefyllda tyska Thomas Mann-priset (2015), som han enligt
motiveringen erhöll för ”det stora inflytande han haft i Tyskland".
Att försöka välja ut några speciella verk i Lars Gustafsson
mångsidiga författarskap är inte lätt, men låt mig nämna t ex Tennisspelarna
(1977), Bernard Foys tredje rockad (1986) eller den stora romansviten Sprickorna i muren (1971-1978).
Jag
kommer att sakna Lars Gustafsson alltid väl genomtänkta och välformulerade
inlägg i dagsdebatten via facebook, men saknaden kan med fördel ersättas med
omläsning av hans rika litterära produktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar