Dagens ledare i VLT slår verkligen huvudet på spiken!
Allas
ansvar blir ingens
Det är
svensklektion. Läraren, som är en person som säger sig vara stolt över sitt
yrke och den roll skolan har, försöker undervisa. Samtidigt sitter eleverna med
mobilerna påslagna.
De
spelar spel, sms:ar och svarar på samtal. Dörren ut till korridoren öppnas och
stängs med jämna mellanrum när ungdomar går in och ut ur klassrummet lite som
de vill.
Allt
dokumenteras av SVT:s kameror och visas i programserien Mitt Sverige, som i
sista avsnittet för säsongen synar den svenska skolan.
Det är
inte utan man undrar över hur det ser ut när Sveriges Television inte är på
plats? Är den nonchalans som tillsynes alldeles vanliga ungdomar i en helt
ordinär gymnasieklass behandlar sina lärare med än värre då?
Det
allvarligaste som framkommer under programmets gång är dock inte elevernas
bristande respekt för skolan och de kunskaper som de tack vare generationers
gemensamma ansträngningar har förmånen att få ta del av.
Det
mest skrämmande är lärarens svar på de frågor som reportern Ylva Hällen ställer
med anledning av vad hon ser.
Läraren
medger att elevernas språkkunskaper är otillräckliga och att mobiltelefonerna
tar fokus från undervisningen. Samtidigt säger hon att hon som ”enskild lärare”
har svårt att bestämma att eleverna inte får ha telefonen på.
Hon
efterfrågar en ”policy” och hänvisar till ”politikerna”. Tydligare än så kan
vuxenvärldens kapitulation från det ansvarstagande som borde vara en
självklarhet inte bli.
Det är
smärtsamt. Hur kunde vi hamna här?
I en
situation där vuxna individer, både i sina professioner och som medborgare,
inte förmår axla rollen som auktoriteter och markera för det uppväxande släktet
vad som är rätt och fel.
Visst
lever vi i en demokrati och därtill en där barn och ungas rättigheter tas på
största allvar. Det är något vi skall vara stolta över.
Men
demokrati som statsskick betyder inte att alla alltid har lika mycket att säga
till om, eller att vuxenvärlden bör lägga sig platt.
Vilket
är vad som faktiskt i hög grad har skett. Inte bara i skolan.
Häromdagen
berättade Sydsvenskan om en busschaufför som förlorat jobbet för att han
tillrättavisat ett barn som kladdade på bussen. Det var det inte tillåtet att
göra. Och allt oftare framkommer det hur föräldrar skjuter över sitt
uppfostringsansvar på skola och förskola.
För
att vuxna skall kunna säga ifrån behövs tydligen numera en policy, en lag, ett
politiskt beslut. Det som borde vara den enskilda vuxnes självklara ansvar blir
allas och i slutänden ingens.
Det är
fegt och framförallt ett enormt svek mot alla barn och unga som förleds att tro
att det är okej att uppföra sig hur som helst utan att ta hänsyn till andra.
För det är det inte.
Ansvaret ligger på
de föräldrar, lärare och andra vuxna som uppfört sig som ryggradslösa vuxenbarn
i offerkoftor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar