LITTERATURPRISTAGAREN Alexander Solsjenitsyn levde sjutton år i landsflykt i Vermont, USA, och om den tiden har han nu givit ut boken ”Mina amerikanska år”
Efter publiceringen av „Gulag-arkipelagen“ 1974 satt Alexander Solsjenitsyn en kort tid i häkte och blev sedan utvisad från Sovjetunionen. Efter två år i Schweiz flyttade den ofrivillige emigranten så med sin familj till USA, där man slog sig ner i Vermont vid den kanadensiska gränsen, och där bodde han så till 1994, då han återvände till Ryssland.
Minnena från den amerikanska exilen ligger nu till grund för boken ”Mina amerikanska år”. Vid sin sida hade han hela tiden hustrun Alja, som inte har nog med lovord för maken. Som redaktris, sekreterare och mor lyckades hon även i USA skapa en familjär atmosfär. Men Solsjenitsyn kände sig ändå alltid som en enstöring, och kände att hans liv egentligen inte förde någonstans, och han drabbades ständigt av en hemlängtan, som inte ens snön kunde rå på. Trots allt säger han själv, trots att han aldrig kände sig hemma i USA upplevde han i avskildheten i Vermont de sex lyckligaste åren i sitt liv.
Solsjenitsyn låter dussintals sovjetiska profiler och profithungriga ”skurkar” passera revy och citerar flitigt ur deras lögnaktiga historier, och systematisk går han igenom meningsskiljaktigheterna mellan honom själv och Andrej Sacharow och ovänskapen med Lew Kopelew. Sacharow kritiseras för sina ytterst naiva politiska åsikter ifråga om männsikorätt och det ryska folket. Kopelew anklagas för lögner och antisemistism.
Ännu hårdade slår kritiken av ”varulven” Andrej Sinjawskij, som i sin tur kritiserat Solsjenitsyns författarskap som stilitiskt undermåligt, jämställer Solsjenitsyn med en ayatollah.
Efter Sovjetunionens fall återvände Alexander Solsjenitsyn till Ryssland och bosatte sig i en liten by utanför Moskva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar