onsdag 27 januari 2010

Fjäsket i sin prydno


GUDSKELOV ATT MAN INTE bor i Gävleborgs län. Inte nog med att vintrarna oftast är jäkligare där än i landet i övrigt, nu har Region Gävleborg beslutat att anslå 3 miljoner kronor till Ockelbo kommuns förberedelser för den anomali som det redan uttjatade bröllopet i sommar innebär, om man får tro Gefle Dagblad och det bör man väl kunna göra. Det råkar ju vara så att den s k gemålen kommer från Ockelbo.
"Så roligt. Fantastiskt. Nu kan vi verkställa det vi har planerat", säger Monica Järnkvist, projektledare i Ockelbo.
En projektledare kommer att ansvara för skyltning och utsmyckning. Man kommer också att marknadsföra Ockelbo på lång sikt, bland annat på turistmässan i Göteborg i mars.
Vad inbillar man sig egentligen? Tror man verkligen att folk kommer att vallfärda till Ockelbo? Hur dum får man egentligen bli i landet Lagom?
I vissa fall finns det inga pengar alls och man tvingas dra ner på det mesta, men när det gäller att fjanta för ett gäng människor som råkar bo på Drottningholm, då är tydligen ekonomin god.
Är det inte snart dags att verkligen göra Sverige till en demokrati? Eller vad sägs om att åtminstone återinföra valriket för att ge drottningholmarna lite konkurrens? Om man nu verkligen anser att vi behöver en maktlös person som åker omkring och tror att han gör mer reklam för Sverige än Stenmark, Borg, Zlatan, ABBA, för att bara nämna några.
Vad beror det på att så många kungadömen lever kvar i Norden och enbart Finland har insett vad som är förnuftigt i en modern stat. Där har man ju varit klok nog att också införa Euro.

tisdag 26 januari 2010

Segt var ordet


Kjell Bergqvist genomled tre långa timmar

JOHAN GLANS är rolig – tycker han själv. Vi andra med en gnutta krav på humor delar inte alltid hans uppfattning. Under gårdagens baggegala kunde man också se ett antal personer i publiken som absolut inte delade hans uppfattning. Och direkt pinsam var sketchen med förvandlingsskåpet, där han låtsades bli förvandlad till kvinna – ett inslag en bra bit under plimsollarmärket.
Har man någon gång sett en Oscars- eller Emmygala eller varför inte en utdelning av de tyska filmpriserna, kan det inte undvikas att man gör jämförelser – och de utfaller knappast till baggegalans fördel. Allt är stereotypt och likadant år från år. Och begreppet tacktal har knappast någon fattat innebörden i. De flesta kanske skulle kunna betecknas som ”tacktack” till höger och vänster. Alla namn som rabblas i mikrofonen kan knappast vara kända för särskilt många. Är man nominerad bör man vara beredd på att man kan vinna en bagge och förbereda sig åtminstone en aning. Flertalet kommer upp och pustar och sätter igång att rabbla. En pristagare var i går kväll så förberedd att personen ifråga hade en lång lista och läste namn från. Det är tydligen svensk spontanitet... Trist, över hövan trist. Jag förstår dem som lämnade TV-galan och till exempel roade sig med kvinnornas detektivbyrå.
Men eftersom jag har ett drag av självplågare i mig stannade jag kvar och den belöning jag fick var Kjell Bergqvist, som visserligen också tackade – men sig själv, och dessutom med det sällsynta inslaget ironi. ”Det blir lite segt att sitta här i tre timmar. Om man inte fick en sådan här”, konstaterade han och höjde sig bagge.
Segt var ordet, och det tyckte även jag som TV-tittare, även om jag slapp sitta tre timmar. Två räckte fuller väl!

tisdag 12 januari 2010

Eric Rohmer är död - hans filmer lever


DEN FRANSKE REGISSÖREN ERIC ROHMER (eg.Jean-Marie Maurice Scherer), en centralgestalt i den ”den nya franska vågen” avled igår efter en kort tids sjukdom 89 år gammal. Men han hade under sitt långa liv inte bara sysslat med film utan han hade också en bakgrund som romanförfattare och språklärare i franska och tyska.
Bakom sig hade han ett femtiotal filmer av vilka många hade tagits väl emot av både kritik och publik. Många av hans filmer har visats på våra svenska biografer. Mest känd är förmodligen hans som bästa utländska film Oscarsnominerade Min natt med Maud (1969), som är den tredje och av många ansedd som den absolut bästa bästa av hans s k ”moraliska berättelser”. Den tilldrar sig under några vinterdagar i den franska landsortsstaden Clermont. Jean-Louis Trintignant spelar ingenjören som under en högmässa ser en studentska (Marie-Christine Barrault), som han bestämmer sig för att gifta sig med trots att han aldrig talat med henne.
I den långa raden av filmer vill jag gärna framhålla hans film från 1992, Tre män och en kärlek, som ingår i hans s k ”årstidssvit” och som också den utspelas på vintern. I mångt och mycket påminner den om Min natt med Maud.
Av hans övriga filmer minns nog många den finstämda Claires knä (1972), Kärlek på eftermiddagen ((1976), Pauline på stranden (1984) eller Fullmånenätter (1987), alla värda att ses och ses om.
I Venedig 2001 mottog Eric Rohmer ett välförtjänt Guldlejon för sin samlade filminsats.
Den franske presidenten Nicolas Sarkozy konstaterade I New York Times i samband med Rohmers bortgång att Rohmer skapade en egen ”Rohmerstil”, som kommer att leva länge efter hans död. Det är så sant som det är sagt.

torsdag 7 januari 2010

Mångfaldigt prisbelönad TV-serie



I KVÄLL ÄR DET DAGS att inta TV-soffan strax efter klockan 22, för ni skall väl följa säsong 3 av den mångfaldigt prisbelönade serien om New Yorks reklamvärld, som är fylld av ambitiösa och hänsynslösa män och kvinnor som gör allt för konsten att sälja.
Serien är skapad av Emmybelönade producenten och manusförfattaren Matthew Weiner som tidigare jobbat med den kritikerrosade succéserien The Sopranos. I huvudrollerna ser vi bland andra Jon Hamm (Golden Globe-belönad för sin roll), Elisabeth Moss (Vita huset), John Slattery (Desperate Housewives), Christina Hendricks (Kevin Hill), Vincent Kartheiser (Angel), m.fl.

En gyllene tidsålder
I USA 1960 var reklambyråerna en mäktig influens över massorna. Personlig och yrkesmässig manipulation definierade arbetsplatsen och avslutade affärerna. I den här världen skapade Sterling Cooper Advertising Agency reklamkampanjer, från cigaretter till politiker, bättre än någon annan. Det var en gyllene tidsålder. Kvinnorna hade precis bara börjat frigöra sig. Lugnande mediciner och preventivmedel var på frammarsch. Och god etik, rökfria miljöer, sexuella trakasserier och etnisk mångfald hörde till framtiden.
Serien tar en nära titt på den innovativa, men samtidigt hänsynslösa, reklambranschen med sina yrkesmänniskor som dagligen formade det amerikanska folkets hopp och drömmar under den här gyllene tidsepoken.
I centrum för handlingen hittar vi Don Draper (Jon Hamm) och hans arbetskollegor på reklambyrån. Draper är det största namnet i reklamvärlden och en lika stor kvinnorkarl. Samtidigt som han går från styrelserum till sovrum kämpar Draper för att hålla sig kvar på toppen över de unga nya cheferna som är ute efter att ta hans plats. Serien visar även upp mäns och kvinnors olika roller under den här tiden samtidigt som den utforskar verkligheten bakom 1960-talets förklädda traditionella familjevärderingar.
Säsong 1 och 2 finns på DVD, vilket givetvis är att föredra så att man slipper vänta en hel vecka på nästa avsnitt. De båda säsongerna innebar för min del att jag glömde bort vad julens budskap egentligen är. New Yorks reklamvärld fick åtminstone mig att nästan glömma att doppa i grytan, och det vill inte säga lite.

måndag 28 december 2009

Den svensk/amerikanska television


Den tyska TV-stationen ZDF:s huvudkontor i Mainz

NÄR NU JULHELGEN ÄR ÖVER kan det kanske vara på sin plats att ha några synpunkter på den "svenska" televisionens oerhört USA-inspirerade utbud. Det budskap som egentligen hör julen till kommer helt i skuggan av allt tjafts om Kalle Anka och hans vänner. Jag har verkligen svårt att begripa den infantila glädje svenska folket tycks gripas av så snart klockan blir tre på julaftonseftermiddagen. Varför inte banda dessa krumsprång och låta dem fylla även resten av året. Ta bort några avsnitt så kan ni ju använda filmsnuttarna även till midsommar.
Amerikansk film och underhållning från det stora landet i väster med burkade skratt etc. har också haft en enormt stor plats i familjehelgens programtablåer.
I övrigt framträdde enligt hallåorna "Sveriges bästa artister" i en en rad program, och de flesta höll någorlunda Sventoppsklass, dvs tämligen svaga.
Ju längre helgen fortskred desto mer stod det klart att det borde vara frivilligt att erlägga TV-avgift.
Själv ägnade jag en stor del av mitt TV-tittande åt den suveräna kanalen Axess och det som producerats i huset på bilden - med andra ord ett antal högklassiga underhållningsprogram från ZDF. Men det kräver givetvis kunskaper i tyska, och det språket väljer ju tyvärr många bort under sin gymnasietid till förmån för språket i den stora diktaturen Kina.
Utvecklingen blir mer och mer förbryllande!
Och slutligen: vilken fantastisk programmakare har åstadkommit "tack för att du betalat din TV-avgift", som vi plågas av i tid och otid?

tisdag 22 december 2009

Tidig julklapp


Benny Goodman i filmen Stage Door Canteen

Tisdag 22 december 19.30-21.30
P2 Live: JulJazzSwingJubilee
En Benny Goodman - Gene Krupa
Lester Young - Lars Erstrand tribut

JAZZÄLSKARNA FÅR EN JULKLAPP redan i kväll som synes. För mer information gå in på P2 och klicka er fram till ovannämnda program. Där hittar ni åtskillig nöjsam och informerande läsning om de jazzens giganter vi får möta under några timmar i kväll i radions P2.

lördag 5 december 2009

Mozarts dödsdag


WOLFGANG AMADEUS MOZART var tveklöst en av wienklassicismens främsta kompositörer. Att här försöka beskriva hans liv och verk känns lika hopplöst som onödigt då det skrivits hyllmetrar om honom. Det är bara att uppsöka ett bibliotek och välja och vraka. Jag nöjer mig med att försöka hinna spela så mycket av hans musik på skivspelaren som möjligt och därmed minnas en av de allra främsta.