Låt kungen bli Carl den siste Gustaf
I höst är det 40 år sedan Carl Gustaf Bernadotte blev Sveriges statschef. Att han fick vårt lands högsta offentliga ämbete berodde inte på att han utsågs på demokratisk väg eller ens efter kompetens och duglighet. Den enda anledningen till att Carl Gustaf Bernadotte blev kung är att rollen som statschef går i arv inom en och samma släkt. I regeringsformen står det att "vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet." I en demokrati ska inte statliga uppdrag ärvas, men trots det ärvs fortfarande det högsta ämbetet.
Att Sverige nu har haft samma icke-valda statschef i 40 år - i strid med demokratins grundprinciper - är alltså inget att fira. I dag inleder ändå Carl Gustaf Bernadotte en PR-turné, en så kallad Eriksgata, med målet att besöka samtliga svenska län. Vi hoppas att denna kringresande cirkus är början till slutet för den kvarleva som monarkin utgör.
Förhoppningsvis kommer ännu fler svenskar att inse det orimliga i att ett i övrigt demokratiskt land har en kung på det högsta offentliga ämbetet. Uppmärksamhet av kungahuset har på senare år, i samband med exempelvis bröllop och barnafödsel, väckt en ökad debatt om statsskickets grunder. Det har bidragit till att stödet för monarkin har minskat och antalet organiserade republikaner har ökat. Denna Eriksgata bör få motsvarande effekt.
Med all sannolikhet är Carl Gustaf Bernadotte medveten om det sjunkande stödet för monarkin och även sin egen svaga popularitet. Vi ser här en öppning för ett statsskick i tiden. Om Carl Gustaf Bernadotte abdikerar och får med sig sin familj kommer han att bli historisk. Kungar och drottningar hör inte hemma i ett modernt samhälle, men däremot i historieböckerna. Där kan han i framtiden bli ihågkommen som Carl den siste Gustaf, ett historiskt namn som lämpar sig oavsett om han själv väljer att stiga ner från tronen eller om vi inför republik efter en folkomröstning.
Utropandet av Republiken Sverige kommer att innebära en mängd positiva förändringar. Låt oss ge fyra exempel:
För det första fullbordas demokratin. För hundra år sedan pågick ännu kampen för allmän och lika rösträtt, och i den traditionen fortsätter vi arbetet för republik - för att inga offentliga ämbeten ska gå i arv. I Republiken Sverige kommer grundlagens skrivelse om att "all offentlig makt i Sverige utgår från folket" äntligen att bli verklighet.
För det andra kommer vi att uppnå jämlikhet inför lagen. Det blir ingen särbehandling av en grupp individer bara för att de råkar födas inom en utvald familj. I dag har den som råkat ärva tronen straffrihet utom i civilrättsliga frågor, samtidigt som personen enligt grundlagen saknar religionsfrihet.
För det tredje blir samhället mer modernt och rakryggat. I en monarki frodas fjäsk och personkult kring kungligheterna. Grundidén med nuvarande statsskick är ju att monarken är satt över alla andra människor.
För det fjärde blir Sverige trovärdigare internationellt. Dagens statschef har inget politiskt mandat att lyfta frågor om demokrati och mänskliga rättigheter när han är på statsbesök. Han kan bara utväxla trevligheter, även om han möter en diktator i Brunei eller Saudiarabien. Ska vi ta demokrati på allvar och stärka vår roll som internationell förebild är det republik som gäller.
Det finns många goda anledningar att låta Carl Gustaf Bernadotte bli Carl den siste Gustaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar