Benny Andersson eminenta orkester med Helen SjöholmFÖR FÖRSTA GÅNGEN i mitt liv har jag avsatt drygt två timmar av mitt liv till något totalt meningslöst, dvs den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest, och det var ju inte mer upphetsande än att slå på radions P4 en söndagsmorgon, efter att ha avnjutit Vassilis Bolonassis högklassiga musiktimmar i P2. Eftersom jag är gammaldags nog att tycka om melodiös musik och meningsfyllda texter har jag under senare år försökt ratta in P4 på söndagsförmiddagen för att avnjuta två bra artister på Svensktoppen, Helen Sjöholm och Tommy Körberg. Det de framför är signerat av Benny Andersson/Björn Ulvaeus, och dessa båda herrar kan ju tillsammans med duktiga artister skapa verk som är värda att lyssna till. Det visade många igår kväll att de inte är.
Naturligtvis hade jag mina aningar om vad jag skulle möta under dessa timmar på bästa sändningstid i public service-radion, och mina aningar kom verkligen inte på skam. Hur många gånger har man inte hört samma ”låt” (man vågar klokt nog inte använda melodi, och det skall de ju hållas räkning för) mot bakgrund av ett stereotypt maskinmässigt komp, som man nu bjöds.
Nog om detta, vill svenska folket ha det här så skall de givetvis ha det. Själv kommer jag att undvika tillställningar av det här slaget som pesten i fortsättningen.
Till sist: då och då dök en ung man – Björn Gustafsson – upp för att säga något roligt. Att han kallas komikerkomet är ytterligare en pinsamhet, som svenska folket tar till sitt hjärta. Vad det roliga bestod av lyckades jag aldrig utröna, men det beöver ju inte bero på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar