VAD SOM EGENTLIGEN händer på våra journalistutbildningar vet jag inte, men jag anar att man inte lägger någon större vikt vid den språkliga utbildningen. Och det borde man ju inte behöva, den skall grundskolan och gymnasiet ha klarat av, men den är givetvis nödvändig sedan ämnet svenska i gymnasiet inte längre är vad det en gång var. Lärarutbildningen har försämrats, gymnasisterna läser mindre litteratur, vilket är en absolut nödvändighet om man vill skaffa sig en bättre språkkänsla, det erbarmliga dataspråket vinner terräng etc. Därför blir det ett sisyfosarbete på journalisthögskolorna att ta igen vad studenterna inte lärt på gymnasiet. Men det ansvaret vill man tydligen inte ta på sig för då skulle språket i de svenska massmedierna inte vara vad det nu är.
Numera heter det nästan genomgående centra i singularis när det rätteligen skall heta centrum. Det heter numera genomgående t ex medieutbildning i stället för mediautbildning. Det får vi naturligtvis skylla på att försvinnande få numera läser latin, som var ett absolut krav vid våra svenska universitet när jag läste litteraturhistoria och historia. Hör och häpna, inte ens de som läser moderna språk har längre det kravet på sig. Kalla mig konservativ, själv kallar jag mig kvalitetsmedveten!
Jag blir alltmer bekymrad över hur de enklaste språkreglerna nonchaleras. Det är allvarligt när det enfaldiga dataspråket får gripa omkring som det gör idag. Journalisterna har fullkomligt glömt bort att personliga pronomina har objektsformer – honom blir ständigt han, henne blir hon. Det skrivs numera genomgående för de som när det borde vara för dem som. Men ibland erinrar sig någon att formen dem verkligen finns och klämmer till med dem där det rätteligen borde vara de.
Vart bor du? Vart har du lagt boken? Det naturliga svaret blir givetvis dit! Med andra ord var har blivit vart, och vart blir ofta var. Vart/var skall det sluta? Man kan verkligen undra!
En gång i tiden ansåg jag att Svenska Dagbladet verkligen vårdade språket, men tyvärr har de nyutbildade journalisterna hamnat även där. När Expressen startade på 1940-talet gav man ut ett häfte med enkla skrivregler. Har våra journalistutbildare glömt det?
Vad det handlar om är en språklig likriktning och utarmning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar