Pantomimmästare

Den berömde pantomimikern Marcel Marceau har avlidit

DET ÄR INTE OFTA en hel konstart dör med en konstnär. Men i fallet Marcel Marceau, som avled häromdagen 84 år gammal i Paris, skulle man möjligen kunna påstå det. Man kan ju enkelt ställa frågan: hur många pantomimiker känner du till vid sidan om denne geniale fransman.
Marcel Marceau var utan tvekan en av det förra seklets stora kulturella ikoner, vid sidan av namn som Charlie Chaplin, Elvis Presley, Marilyn Monroe, Humphrey Bogart för att nämna några. Marcel Mangel, som var hans egentliga namn, föddes den 22 mars 1923 i Strassburg. Fadern var en judisk slaktare, som 1942 deporterades till Auschwitz där han avrättades. Av den anledningen anslöt sig sonen till den underjordiska franska motståndsrörelsen, och sitt falska pass antog han namnet Marceau efter en av Napoleons generaler.
När kriget väl var över utvecklade han figuren Bip, som han sedan gestaltade på scenen ända fram till sin död, vilket hade fördelen att man under sminket inte såg hur han åldrades.
Bip var en melankolisk clown, som kunde berätta ett helt drama enbart med sitt ansikte och gester. Hans förebilder var de stumma Harlekin och Pierrot på de årliga marknaderna under 1600- och 1700-talen, men han hade dessutom lärt mycket av den amerikanske stumfilmsgiganten Charlie Chaplin – de träffades visserligen personligen bara en gång som hastigast på Orly-flygplatsen 1967. Däremot var han länge god vän med ”Halvan” Stan Laurel. De stumma, långsamma förstörelseorgierna, som ofta var höjdpunkterna i Helan & Halvans filmer finns som ett eko i Bips komik.
Till Marcel Marceaus stora beundrarskara hörde bl a Bertolt Brecht och Helene Weigel, och den den populära Frankrikebilden i USA är framför allt präglad av Marceau, och idag påminner den i mycket om ”Simpsons”.
Vid andra världskrigets slut kom Marcel Marceau för första gången till Tyskland, där han deklarerade att han ”ståndigt av antinazistisk, men aldrig antitysk”. Sista gången gjorde han ett mycket bejublat framträdande i Tyskland 2005, då han visade ett antal sextio år gamla pantomimstycken.
Vad som händer med pantomimen efter Marcel Marceaus bortgång är svårt att sia om, men för dagen verkar det inte finnas någon självklar arvtagare.