Minnet av Bertolt Brecht

IDAG MINNS VI SPECIELLT Bertolt Brecht, som var född 10 februari 1898 i Augsburg, och som dog den 14 augusti 1956 i Berlin (dåvarande Östberlin), dit han återvänt efter exilen i USA undan nazismen.
Brechts var i sin ungdom influerad av Frank Wedekind och så småningom av expressionismen. Brecht skrev till en början ofta provokativa dikter och ballader. Det första skådespel han fick uppfört var Trummor i natten (Trommeln in der Nacht) 1922. Ett par år senare flyttade han till Berlin, där han skrev bland annat Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper; 1928, baserad på John Gays Tiggarens opera) och Staden Mahagonnys uppgång och fall (Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny; 1930).
Redan på 1920-talet blev Brecht alltmer politiskt intresserad och övertygad kommunist, och det var på 20-talet han började utveckla den s k episka teatern och började arbeta med distanseringseffekter (Verfremdungseffekte).
Efter Hitlers maktövertagande 1933 flydde Brecht från Tyskland. Han uppehöll sig i bl.a. Österrike och Schweiz, innan han på våren samma år slog sig ner i Danmark, där han kom att stanna i fem år. 1939 sökte Brecht sin tillflykt i Sverige, året därpå flyttade han vidare till Finland, och 1941 kom han till Kalifornien, USA. 1947 tvingades Brecht till förhör i kongressens utskott för undersökning av oamerikansk verksamhet, där han frågades ut om sin relation till kommunismen och Sovjetunionen. Brecht flyttade kort efter förhöret tillbaka till Europa, först till Zürich, och 1949 vidare till dåvarande Östberlin där han sedan bodde och drev teatergruppen Berliner Ensemble till sin död 1956. Han ligger begravd på Dorotheenstädtischer Friedhof i Berlin. Berliner Ensembles hemmascen var "Theater am Schiffbauerdamm". Mycket berömda aktriser som var verksamma där var Helene Weigel och Gisela May, den senare för en svensk publik kanske mest känd som oefterhärmlig sångerska av de välkända Brecht-sångerna, tonsatta av bl a Kurt Weill och Hanns Eisler. Brecht var dock inte medborgare i DDR, utan blev 1950 i stället österrikisk medborgare, trots att han varken härstammade från eller var bosatt i det landet.
Under exilperioden var han mycket litterärt produktiv och skrev flera centrala verk; bl.a. Mor Courage och hennes barn (Mutter Courage und ihre Kinder; 1939), Den goda människan i Sezuan (Der gute Mensch von Sezuan; 1940) och Den kaukasiska kritcirkeln (Der kaukasische Kreidekreis; 1945). Under de sista åren, efter det att han flyttat till DDR, skrev Brecht främst lyrik och ägnade sig åt praktiskt teaterarbete.

En ny arena är guld värd

Laget i mitt hjärta håller som bästa på att bygga en ny, toppmodern fotbollsarena, som skall ersätta den gamla ärevördiga Fredriksskans, och det blir livsmedelsföretaget Guldfågeln AB som namnger Kalmar FFs nya hemmaarena. Namnet på arenan blir: Guldfågeln Arena
Avtalet mellan Kalmar FF och Guldfågeln AB löper från 2011 t o m säsongen 2017. En option finns om förlängning av avtalet.
- Vi är väldigt nöjda med att ha fått Guldfågeln som namnsponsor till vår nya arena, säger Kalmar FFs ordförande Johnny Petersson. Guldfågeln är ett av regionens största och mest framgångsrika företag – ett modernt och sunt företag med värderingar vi har lätt för att dela. Inte minst Guldfågelns satsningar på miljö- och klimatsmarta lösningar tycker vi speglar ett företag med blicken riktad in i framtiden – och en positiv framtidstro är ett tydligt inslag i de satsningar vi nu gör inom Kalmar FF. Guldfågeln är dessutom ett starkt varumärke som står för hög kvalitet, kontinuitet och långsiktighet. Vi har redan ett omfattande och lyckosamt samarbete med varandra sedan 10 år tillbaka som vi nu vidareutvecklar.
- Vi är både stolta och glada över att vi nu får en så framträdande roll i den satsning som görs med den nya arenan, säger Jimmy Samuelsson, VD Guldfågeln AB. Som ett av regionens mest profilstarka företag känns det naturligt för oss att spela en roll både för Kalmar FFs och hela regionens utveckling. Jag är övertygad om att den nya arenan kommer att bli ett ytterligare lyft både för klubbens och regionens självkänsla och självförtroende. En arena som kommer att ge oss många fina upplevelser – inte bara när det gäller fotbollen. Arenan kommer också att användas för andra evenemang och för konferenser och möten. Självklart ser vi också hur detta kommer att stärka vårt eget varumärke, både i regionen och i resten av Sverige.

Nu har det hänt igen

EN KVÄLL I SEPTEMBER 2009 hade jag tillsammans med min familj en stor musikalisk upplevelse under ett besök i New York. Besöket råkade nämligen sammanfalla med att konsertversionen av Kristina från Duvemåla spelades på den gamla klassiska Carnegie Hall. Bara ett besök där är en upplevelse. Där, i New Yorks äldsta konsertlokal, sitter formligen traditionen i väggarna.
Huvudpersonen var givetvis vår svenska sångambassadris Helen Sjöholm, som på ett utmärkt sätt genomförde konserten på engelska med enbart amerikanska medspelare. Efter föreställningen dök dessutom Benny Andersson och Björn Ulvaeus och tog emot stående ovationer tillsammans med Helen.
Härom kvällen var det så dags igen, den här gången i Royal Albert Hall. Fortfarande med Helen Sjöholm i titelrollen – och givetvis fick hon även här ta emot stående ovationer tillsammans med Andersson/Ulvaeus.
Det talas ofta om att våra kungliga gör enorm reklam för Sverige – jag anser att deras arbete är en mild västanfläkt i jämförelse med vad de tre ovan nämnda uträttar. ABBA, Benny, Björn och Helen – det är dessa man talar om i utlandet. Sedan hjälper det inte hur många prinsessbröllop som äger rum, eller vad Drottningholmfamiljen i övrigt har för sig. Den hamnar ohjälpligt i bakvatten!

Arjens drömmål skickade ut United i kylan

SÅ HAR DET DÅ HÄNT att den gamla anrika fotbollsnationen England inte har något lag kvar i Champions League, när semifinalomgången inleds. Det är inte ofta fyra nationer är representerade vid den här tidpunkten, men så är det i år: Lyon (Frankrike), Bayern München (Tyskland), Barcelona (Spanien) och Inter (Italien). Det är väl inte någon alltför djärv gissning att det blir Bayern München och Barcelona som kommer att mötas på St Bernabeu-stadion i Madrid, när det blir dags för finalspel fram i maj. Det kan bli en sevärd drabbning.

Men igår fick alltså den ständigt tugggummituggande coachen Alex Ferguson i Manchester United se sitt lag utslaget, om än inte utspelat. Så kan det gå. Arjen Robbens (bilden) drömskott på volley innebar att Bayern går vidare på fler gjorda bortamål trots förlust med 3-2. Länge låg tyskarna under men så trädde då Robben fram och fastställde slutresultatet efter en drömträff på en hörna, vilket naturligtvis gläder oss Bayern-fans.

I semifinalen kommer bayrarna att få möta Kim Källströms Lyon, och det är av den anledningen jag förmodar att det blir Bayern och Barcelona i finalen. Jag har svårt att tänka mig att Inter kan klara det idag synnerligen formstarka Barcelona. Förmodligen kommer Messi att stoppa Inter! Men, men…

GLAD PÅSK

SVT har tappat all känsla för proportioner

Jag börjar mer och mer förstå dem som ifrågasätter sin skyldighet att betala TV-avgiften. Och varför det, undrar kanske någon. Jo, jag menar att jag accepterar inte att de dryga avgifter vi måste betala till den s k public service-televisionen varje år skall användas till så perifera program som Ebba von Sydows dravel om några helt vanliga människor, som har beslutat sig för att gifta sig i sommar. För helt vanliga är de vad jag kan förstå, skillnaden är att de får sina pengar utan att själva behöva besöka socialen.
Visserligen ser de sig väl själva som annorlunda, även de (kungahuset) har en klart borgerlig bakgrund. Anfadern var ju militär i stridstuppen Napoleons armé och militärer brukar ju knappast utmärka sig intellektuellt.
Men det är inte nog med att sagda Ebba har en massa TV-tid till sitt förfogande, det finns också en hemsida, där man kan få veta om Daniel blir en kunglig hög (lägg märke till uttrycket i den förmenta demokratin Sverige) – fråga Herman Lindqvist han vet. Vi får också veta hur man förbereder kungaslupen, följa med när Ebba letar efter bröllopsklänning i New York (det duger ju inte med Sverige). Om Daniel skall ha Ockelbodräkt förtäljer däremot inte sidan. Men får ett videoarkiv, kungliga bilder, bröllopsparets bilder och som kronan på verket en massa frågor om vad vi vet om kungahuset.
Slutligen också en klocka som räknar ner dagar, timmar, minuter och sekunder till den ”stora dagen”.
Det ni! Gå in på sidan svt.se/detkungligabrollopet och slafsa i er. Det finns nämligen ingen hejd på snasket. Och jag får heller ingen känsla av att de som skall förenas skäms över all uppmärksamhet.

Språklig utarmning

VAD SOM EGENTLIGEN händer på våra journalistutbildningar vet jag inte, men jag anar att man inte lägger någon större vikt vid den språkliga utbildningen. Och det borde man ju inte behöva, den skall grundskolan och gymnasiet ha klarat av, men den är givetvis nödvändig sedan ämnet svenska i gymnasiet inte längre är vad det en gång var. Lärarutbildningen har försämrats, gymnasisterna läser mindre litteratur, vilket är en absolut nödvändighet om man vill skaffa sig en bättre språkkänsla, det erbarmliga dataspråket vinner terräng etc. Därför blir det ett sisyfosarbete på journalisthögskolorna att ta igen vad studenterna inte lärt på gymnasiet. Men det ansvaret vill man tydligen inte ta på sig för då skulle språket i de svenska massmedierna inte vara vad det nu är.
Numera heter det nästan genomgående centra i singularis när det rätteligen skall heta centrum. Det heter numera genomgående t ex medieutbildning i stället för mediautbildning. Det får vi naturligtvis skylla på att försvinnande få numera läser latin, som var ett absolut krav vid våra svenska universitet när jag läste litteraturhistoria och historia. Hör och häpna, inte ens de som läser moderna språk har längre det kravet på sig. Kalla mig konservativ, själv kallar jag mig kvalitetsmedveten!
Jag blir alltmer bekymrad över hur de enklaste språkreglerna nonchaleras. Det är allvarligt när det enfaldiga dataspråket får gripa omkring som det gör idag. Journalisterna har fullkomligt glömt bort att personliga pronomina har objektsformer – honom blir ständigt han, henne blir hon. Det skrivs numera genomgående för de som när det borde vara för dem som. Men ibland erinrar sig någon att formen dem verkligen finns och klämmer till med dem där det rätteligen borde vara de.
Vart bor du? Vart har du lagt boken? Det naturliga svaret blir givetvis dit! Med andra ord var har blivit vart, och vart blir ofta var. Vart/var skall det sluta? Man kan verkligen undra!
En gång i tiden ansåg jag att Svenska Dagbladet verkligen vårdade språket, men tyvärr har de nyutbildade journalisterna hamnat även där. När Expressen startade på 1940-talet gav man ut ett häfte med enkla skrivregler. Har våra journalistutbildare glömt det?
Vad det handlar om är en språklig likriktning och utarmning!