När jag ser den rubriken väntar jag mig naturligtvis att den illustrerande bilden skall visa upp ett antal män som utfört vad man på sportspråk numera väldigt ofta kallar en bragd. Jag har nämligen alltid haft för mig att hjälte är maskulinum. Men vad ser jag, ett antal kvinnor som rätteligen väl borde ha kallats hjältinnor, eller har skribenten menat något annat? Är det inte unga kvinnor på bilden? Är det mina åldriga ögon som tar miste?
Jag tror inte det. Det är snarare så att uttrycket ingår i den allt snabbare förflackningen av "ärans och hjältarnas språk". Tänk bara på den felaktiga användningen av var och vart! "Vart har du varit?" Eller att alla objektsformer är slopade i modern svenska. Det heter numera: jag skall tala med han/hon - inte honom/henne. Han är större än jag, heter numera med tydlig influens från engelskan han är större än mig.
Problem finns inte längre, det skall heta problemställningar etc. Ordet chef uttalas numera chäf - inte minst i radio och TV som blivit rikslikare för vårt språk.
Nu skall vi väl inte skylla allt på sportjournalisterna, men nog har de en stor andel i det språkliga förfallet. Det behövs inte så hiskligt mycket för hjälterollen eller för att utföra en bragd. Gör Zlatan mål är han genast hjälte och har utfört en bragd, för att bara ta ett exempel.
Om jag säger: annat var det förr, får jag givetvis på skallen, men det accepterar jag mer än gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar