SÅ HAR DÅ ÅRETS ”stora filmhändelse” ägt rum, och jag måste säga att årets upplaga knappast var mer upphetsande än de senaste årens. Det har redan skrivits spaltkilometrar om spektaklet, så det finns ingen större anledning att orda mycket mer. Årets presentatör Johan Glans tyckte givetvis att han var rolig och han var helt inne på linjen att man får vara hur oförskämd som helst. Trots namnet knappast glänsande, och den väldigt överskattsde Björn Gustafsson gjorde inget för att rädda kvällen. Publiken applåderade pliktskyldigast, förmodligen på uppmaning.
VAD JAG HAR SVÅRT att inse att regissören inte är årets bästa, om hon/han har gjorts årets bästa film. Men några frågetecken måste ju livet bjuda på.
HUR SOM HELST var det glädjande att juryn insåg att Jan Troell är den i särklass bäste svenske regissören just nu, även om han inte fick någon Golden Globe för Maria Larssons eviga ögonblick. Åtta nomineringar och fem baggar, det finns verkligen anledning att tala om storslam för Troells vidkommande.
Nu är filmen i alla fall på listan över de nio filmer som kan komma ifråga för bästa utländska film vid årets Oscarsutdelning. Den 22 januari får vi veta om Troell kommer med bland de fem på nomineringslistan. Vi får önska honom lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar