EM-hjältarna hyllades på Landvetter

När jag ser den rubriken väntar jag mig naturligtvis att den illustrerande bilden skall visa upp ett antal män som utfört vad man på sportspråk numera väldigt ofta kallar en bragd. Jag har nämligen alltid haft för mig att hjälte är maskulinum. Men vad ser jag, ett antal kvinnor som rätteligen väl borde ha kallats hjältinnor, eller har skribenten menat något annat? Är det inte unga kvinnor på bilden? Är det mina åldriga ögon som tar miste?
Jag tror inte det. Det är snarare så att uttrycket ingår i den allt snabbare förflackningen av "ärans och hjältarnas språk". Tänk bara på den felaktiga användningen av var och vart! "Vart har du varit?" Eller att alla objektsformer är slopade i modern svenska. Det heter numera: jag skall tala med han/hon - inte honom/henne. Han är större än jag, heter numera med tydlig influens från engelskan han är större än mig.
Problem finns inte längre, det skall heta problemställningar etc. Ordet chef uttalas numera chäf - inte minst i radio och TV som blivit rikslikare för vårt språk.
Nu skall vi väl inte skylla allt på sportjournalisterna, men nog har de en stor andel i det språkliga förfallet. Det behövs inte så hiskligt mycket för hjälterollen eller för att utföra en bragd. Gör Zlatan mål är han genast hjälte och har utfört en bragd, för att bara ta ett exempel.
Om jag säger: annat var det förr, får jag givetvis på skallen, men det accepterar jag mer än gärna.

Jean Sibelius födelsedag den 8 december

JEAN SIBELIUS föddes den 8 december 1865 i Tavastehus i Finland och är den vid sidan av Edvard Grieg mest internationellt spelade nordiske tonsättaren.

Sibelius modersmål var svenska, men han lärde sig finska som ung och blev tvåspråkig. Han studerade komposition i Helsingfors, Berlin och Wien under perioden 1885-91. Hans mest kända verk bör vara tondikten Finlandia, Karelia-sviten och Valse triste, samtliga för orkester. Han komponerade sju symfonier och andra orkesterverk (bland annat en violinkonsert) och räknas i kraft av dessa som en av Nordens främsta tonsättare. De många romanserna bör också nämnas.


Sibelius var också aktiv som dirigent av sina egna verk. Några gånger gästade han orkesterföreningen i Göteborg, sedermera Göteborgs Symfoniker, där hans vän Wilhelm Stenhammar var dirigent. Han dirigerade även i Stockholm, bland annat uruppförandet av sin sjunde symfoni den 24 mars 1924.

Av Sibelius symfonier har den första, den andra och den femte vunnit störst popularitet, antagligen mycket på grund av deras heroiska karaktär och romantiska tonspråk. Även om alla symfonierna är omisskännligt personliga brukar de två första sägas vara påverkade av Tjajkovskij. Den tredje symfonin blev ett steg mot ett mer avskalat och klassicistiskt påverkat tonspråk.

Symfonierna nr 4-7 brukar skattas allra högst av musikkännare. Den fjärde, som ger ett inåtvänt, expressionistiskt och ganska kärvt intryck, började komponeras kort efter att Sibelius hade överlevt en cancertumör. Den femte symfonin har högromantiskt grandiosa drag, som dock balanseras av en relativt stor förekomst av dissonanser. Ett tema i dess finalsats är inspirerat av sjungande svanar, medan det triumferande slutet ofta tolkats som en spegling av Finlands frigörelse 1917.

Symfoni nr 6 är den minst ljudstarka. Här sparade Sibelius in mycket på bleckblåsinstrumentens kraft, och resultatet blev en luftig och avskalad klangbild. Verket tillägnades Wilhelm Stenhammar. Den sjunde symfonin är skriven i en sats och bar ursprungligen namnet Fantasia sinfonica innan den fick benämningen symfoni. Sibelius hade inte tänkt att detta skulle bli hans sista verk i symfonigenren, men dess karaktär gör det lätt att tolka den som en "upphöjd" slutsummering av Sibelius symfoniska alstring.

Från slutet av 1920-talet till sin död 1957 offentliggjorde Sibelius enbart ett fåtal mindre verk, ofta bearbetningar av tidigare kompositioner. Snart efter fullbordandet av den sjunde symfonin påbörjade han arbetet med den åttonde, men kompositionsarbetet drog ut på tiden. Han var vid denna tid en symfoniker med världsrykte, och han hade lovat bort rätten att uruppföra sin nya symfoni till den berömde dirigenten Sergej Kusevitskij, verksam i Boston. Flera gånger sköt Sibelius upp leveransen av partituret till den nya symfonin; utsikten att den skulle presenteras för världen av en annan dirigent än han själv tycks ha väckt olust och nervositet. Vid uruppförandena av alla sina tidigare större orkesterverk hade han själv dirigerat, enda undantaget var Tapiola. Sibelius självkritik och oro stegrades inför varje nytt uruppförande under 1920-talet, och den kan ha förvärrats av alkoholproblem och av att yngre tonsättare på kontinenten nu ansåg honom för en passerad romantiker, samtidigt som han aldrig fick tillfälle att möta den entusiasm hans musik nu väckte i England och USA.

I maj 1930 gjordes en grammofoninspelning av Sibelius 1 och 2 symfoni med London Symphony Orchestra. Inspelningen utfördes av brittiska EMI-Columbia med finansiellt understöd av finska staten. Kompositören insisterade på att finländaren Robert Kajanus skulle dirigera. Kajanus dirigerade också symfoni 3 och 5 som spelades in 1932. Inspelningarna var av god kvalitet och gjorde att Sibelius symfonier fick en bredare spridning än som annars hade varit fallet.

Sensommaren 1933 skickade han första satsen av sin åttonde symfoni till sin notkopist Paul Voigt i Helsingfors för att få den renskriven, och Sibelius tackbrev och anteckningar från denna tid antyder att han var på god väg med de andra satserna. Men tanken på sin första större premiär på flera år, och den granskning det skulle innebära, fyllde honom med oro, trots att han hade stort förtroende för Sergej Kusevitskijs förmåga som dirigent, och till slut tycks han ha gett upp hoppet om att kunna leva upp till förväntningarna, även om han aldrig erkände detta. Något decennium senare brände Sibelius upp en mängd skisser och opublicerade verk och bland dem troligen symfonin, i vilket skick den än kan ha befunnit sig.

Fotbollsgalan ger absolut inte mersmak

SOM FOTBOLLSÄLSKARE kan man ju inte låta bli att titta på det eländiga spektakel som TV 4 envisas med att kalla Fotbollsgalan, men om man låter bli går man verkligen inte miste om något – snarare tvärtom, man behåller sin sinnesfrid. Undrar ni vad kvällens hedersgäst, holländaren som gjorde Barcelona till en storklubb, Johan Cruyff pekar på så har jag svaret, han visar givetvis ut Peter Jidhe, som är den ende i hela lokalen som skrattar åt vad han själv anser vara skämt, och som dessutom är den ende som inte inser att han borde ha hållit sig hemma. För inte ger hans flåshurtiga uppträdande någon som helst mersmak, bara en besk eftersmak.
Vad består då en ”gala” av. Som redan antytts Peter Jidhes dåliga skämt, slickande av den smått förgudade Zlatan. Visst kan pojken spela fotboll, men jag har alltid frågat mig hur mycket som skulle sägas och skrivas om honom om han varit back. Borde man inte rikta in sig på prestationer som enbart utförts i Sverige. Jag tror att publiken skulle uppskatta det.
Nu delar man snabbt ut en rad utmärkelser – åtskilliga har man klarat av innan sändningen börjar – mottagarna läser upp samma tacktal. Man skall ju gudbevars använda halva sändningstiden åt stupid reklam. Och så här fortsätter det år efter år så länge man inte inser att man bör flytta över till public service-TV, och naturligtvis anlita kunnigt folk ifråga om manus och regi. Nu saknas detta helt och allt blir en ointressant sörja. Och inte lär det väl bli bättre när det är dags för idrottsgalan. Men det finns ju andra kanaler, om man nödvändigtvis vill se TV.

Jean-Luc Godard erhöll en heders-Oscar

Godard fick heders-Oscar
I LÖRDAGS HYLLADES fyra filmveteraner vid Governors Awards: regissörerna Jean-Luc Godard och Francis Ford Coppola, skådespelaren Eli Wallach och filmhistorikern Kevin Brownlow tilldelades var sin heders-Oscars
Oscarsstatyetterna har redan börjat delas ut. På lördagen hyllades fyra verkliga filmveteraner vid den årliga prisutdelningen Governors Awards för sina insatser för filmindustrin, uppger Reuters. Regissörerna Jean-Luc Godard och Francis Ford Coppola, skådespelaren Eli Wallach och filmhistorikern Kevin Brownlow tilldelades alla var sin heders-Oscars.
Precis som Oscars-arrangörerna på förhand befarat struntade 79-årige "nya vågen"-regissören Godard, som är en känd Hollywoodmotståndare, i att dyka upp och ta emot priset.
Tidigare har Governors Awards delats ut under själva Oscarsgalan, men sedan förra året sker prisutdelningen vid en egen ceremoni för att man ska ha gott om tid till att hylla pristagarna.
Oscarsgalan i övrigt äger rum den 27 februari.

Ingmar Bergman kommer att hyllas i Berlin 2011

UNDER NÄSTA ÅRS internationella filmfestival i Berlin hyllas Ingmar Bergman med en stor retrospektiv, uppger Variety. Bergmans samtliga filmer kommer att visas och därtill ett antal titlar som han skrivit manus till.

Förutom storfilmer som Sommaren med Monika och Det sjunde inseglet kommer festivalbesökarna ges möjlighet att bekanta sig med Alf Sjöbergs Hets från 1944, som Bergman skrev manus till. På schemat står också visningar av Stig Björkmans dokumentärer om demonregissören och ett antal föreläsningar och seminarier om Bergman.

Studio Babelsberg fyller hundra år

Vintern 1911/1912 började man bygga en filmateljé på en tomt i Potsdam-Babelsberg. Efterhand växte filmstudion och ett flertal kända filmer spelades in här, som till exempel Nosferatu (1922), Metropolis (1927) och Blå ängeln (1930). Under nazisttiden producerades mer än 1 000 filmer i filmstudion Babelsberg, de flesta av dem underhållningsfilmer, som skulle avleda folkets tankar från kriget.
Efter kriget producerade Östtysklands statliga filmbolag DEFA många filmer här. Numera förverkligas cirka 80 procent av alla tyska biofilmer i "Studio Babelsberg", eller med dess hjälp. Sedan millennieskiftet har även (delar av) många internationella filmer spelats in i Babelsberg, bland annat Valkyria (2007) och Inglorious Basterds (2008).

2011 kommer man att arrangera evenemang och festligheter inför studions 100-års jubileum 2012. Man kommer även att presentera sig på/med hjälp av kortfilmsfestivalen i Uppsala (25-31/10/2010) som i år har Tyskland som tema.

Zlatan vs Ungern

OM MAN FÅR TRO press, radio och TV skall Zlatan Ibrahimovic spela landskamp mot Ungern i kväll. Det verkar också som om Mellberg och Anders Svensson skall vara med. I övrigt tycks resten sitta på bänken tillsammans med Erik Hamrén. I varje fall kan man få den uppfattningen av alla journalisters knäfall och överord för vad man tydligen anser vara världens främste fotbollspelare. Hur man nu mäter bäst och sämst. Det säger ju sunda förnuftet att det är fullständigt omöjligt att utnämna någon till världens bäste i en lagsport som fotboll. Och skulle nu Zlatan vara den bäste är det ju minst sagt anmärkningsvärt att Barcelona inte ville ha honom kvar. Att han inte riktigt platsade har våra svenska tillbedjande journalister inte fattat!