Sundsvalls politiker tycks äntligen ha vaknat

I SLUTET AV FEBRUARI 2012 skrev jag i Sundsvalls Tidning nedanstående insändare.

Hedbergska skolans aula förfaller

Nästan dagligen skriver ortspressen om dyra projekt, som de stackars skattebetalarna får stå för. Himlabadet blev en dyr historia, Scenkonstbolaget slukar pengar och får bidrag förmodligen för att dess företrädare är högröstade.

Det i sin tur medför att annat i stället får stå tillbaka, för att inte säga förfalla.

Låt mig ställa en enkel fråga till ansvariga för kommunens fastigheter. När besökte en ansvarig politiker Hedbergska skolans aula, som år ut och in hyrs ut för olika ändamål utan att bristerna uppmärksammas? Om någon varit där, vad ansåg hon/han om aulans status, och vad gjordes för att påtala renoveringsbehovet?

Inget utöver små detaljer har mig veterligt gjorts sedan aulans tillkomst i början på 1960-talet. Vem som för tillfället har majoritet i fullmäktige är tydligen också utan betydelse: alla är lika ointresserade och likgiltiga.

Filmstudion har i två och ett halv decennium visat film tjugo gånger per år och kunnat konstatera att man inte ens brytt sig om att reparera alla trasiga fåtöljer. Det enda som gjorts är att man plockat upp alla sitsar som lossnat och ramlat bort och satt in dem i ett förråd. Naturligtvis har de inte ersatts.

Filmduken är knappast acceptabel och ljudet är undermåligt. Vår publik har frågat efter en hörslinga, och vi har bara kunnat konstatera avsaknaden.

Mörkläggningen har varit under all kritik i åratal, scenen ser oftast ut som ett skrotupplag, trasig bänkbelysning där kablarna hänger fria kan medföra skador på publiken och de beslag som gjorde att dörrarna kunde ställas upp har varit borta i åtskilliga år.

Dessutom drar man ofta ner värmen under den tid skolan inte är i gång, varför vår tålmodiga publik får klä på sig rejäla vinterkläder för att klara en långfilm under ett par timmar. Det handlar från vår sida hela tiden om uppehållande strid mot förfallet.

Har man på ansvarigt kommunalt håll tänkt sig att åtgärda den fallfärdiga aulan? Och om det till äventyrs är så: blir det under tiotalet månne, eller kanske under tjugotalet, eller väntar man helt enkelt på att det skall bli dags att riva Lennart Uhlins skapelse?

Roger Teréus

IDAG PÅ MORGONEN läser jag i båda ortstidningarna att man nu drygt två år senare äntligen har insett att något måste göras. Under de senaste två åren har förfallet givetvis accelererat så långt att till och med kommunpolitikerna har insett att något måste göras.

Henrik Rydström till division 2-nykomling

 Henrik Rydström fortsätter. I IFK Berga.
– Jag ser mig som en backup, säger 38-åringen.

Berga har ryckt i Henrik Rydström tidigare under försäsongen. Nu är Kalmar FF-legendaren klar för division 2-nykomlingen – med ett förbehåll.
– Både IFK Berga och jag ser mig som en backup. Andra spelare är förstaalternativ. Min nya arbetssituation som ansvarig för Kalmar FF:s U 17 har första prioritet, säger Henrik Rydström. 
Bergatränaren Ola Petersson:
– Om vi skulle drabbas av skador och avstängningar så är det tryggt att ha "Henke" i truppen. Allt beror på hur han får ihop sin sociala situation.

David Elm tar över kaptensbindeln efter Henrik Rydström

David Elm - ny kapten för Kalmar FF

Nästa helg startar Allsvenskan igen, och Kalmar FF gör det utan att ha veteranen Henrik Rydström i laguppställningen, och Nanne Bergstrand i tränarbåset. Det medför att kaptensbindeln måste övertas av någon och man har bestämt att detta hedersuppdrag skall gå till David Elm - ett synnerligen bra val.

Nu är det bara att önska favoritlaget, dess kapten och nye tränare lycka till och att laget åtminstone hamnar lika högt i tabellen som under det år som gick.

Sveriges Radios korrespondent NILS HORNER skjuten

Nils Horner

NILS HORNER var en mycket erfaren journalist som arbetat länge som utrikeskorrespondent för Sveriges Radio. Han stod utanför restaurangen Taverna du Liban tillsammans med sin förare och tolk när två män närmade sig, förklarar ögonvittnet Zubir, som arbetar som vakt på restaurangen, för Reuters. De två männen var västerländskt klädda. En av dem drog upp ett vapen och sköt Nils Horner i bakhuvudet från nära håll, berättar Zubir och ytterligare ett vittne på platsen.

AFP:s vittne beskriver det som att gärningsmännen försökte fly.

- Det var två killar som sprang. De var kanske i 20—30-årsåldern. Säkerhetsvakter tog upp jakten, säger ögonvittnet till nyhetsbyrån.

Gatan utanför Taverna du Liban har nu spärrats av av polis och polischef Najibullah Samsour säger till Reuters att två misstänkta har gripits.

Nils Horner hade vid dödsskjutningen sällskap av en förare som arbetade vid transportavdelningen hos Svenska Afghanistankommittén (SAK).

- Det var en person vid SAK som var med men det var en privat kontakt som Nils hade. Nils har inte varit i kontakt med oss i samband med den här resan och bodde inte hos oss på plats i Kabul, säger Klas Bjurström administrativ handläggare vid SAK.

Senast i går rapporterade Nils Horner från Kabul. Med sin karakteristiska hesa röst inledde han reportaget med en scen från en sorgestund för landets dödade vicepresident. Eko-chefen Anne Lagercrantz bekräftade på en presskonferens klockan 11 att Nils Horner arbetade och gjorde intervjuer när två män kom upp bakifrån och sköt honom i bakhuvudet. Hon säger att Ekot med honom senast vid 05-tiden i morse, bara några få timmar innan han mördades. Enligt Sveriges Radio kände Nils Horner till kabul väl och var där 3-4 gånger om året och området där han bev mördad är enligt Sveriges Radio inte särskilt riskabelt.

Talibanerna förnekar kännedom om attentatet.

- Vi har kollat med våra mujahedin ("heliga krigare"), och de är inte inblandade, säger Zabiullah Mujahid, en talesman för den extremislamistiska rörelsen, till AFP.

- Det är med stor bestörtning vi har tagit emot beskedet. Det är en fruktansvärt chockerande nyhet, säger man på Svenska journalistförbundet.

Cilla Benkö skriver på Sveriges radios hemsida:

– Det är en av de värsta dagarna i Sveriges Radios historia. – Nils var en av våra absolut bästa och mest erfarna korrespondenter och det som har hänt honom i dag är fruktansvärt. Vi gör nu vårt bästa för att sätta oss in i alla detaljer om vad som hänt, säger Benkö.

- Det här är ens värsta mardröm när man skickar ut folk på uppdrag. Man är otroligt lättad varje gång folk kommer hem, säger SVT:s utrikeschef Ingrid Thörnqvist.

SVT har just nu ingen korrespondent på plats i Afghanistan.
- Vi och SR gör allt för att skydda våra kolleger med bland annat utbildning, men också med särskilda säkerhetsarrangemang. Men vissa situationer kan man inte skydda sig mot.

- Nils Horner var alltid på plats och var en röst som alla radiolyssnare känner igen, säger Expressens chef redaktör Thomas Mattson.
- Afghanistan är en väldigt farlig plats att vara på och det här påminner om att det inte bara är vid fronten det är farligt.

Expressen har just nu medarbetare på väg till Afghanistan och samtliga som skickats ut är säkerhetsutbildade.
- Men Nils Horner var extremt erfaren och det här är en påminnelse om att det inte finns några åtgärder man kan vidta för att skydda sig mot allt.

Johan Fredriksson är utrikesreporter på TV4 och har stött på Nils Horner flera gånger de senaste 15 åren.

- Han var ingen nära vän, men en respekterad kollega som man ofta stötte på på de mest nyhetstäta platserna.

- Han var känd för att vara på plats tidigt och för att jobba stenhårt. Jag tycker att han gjorde fantastiska reportage, där de enskilda människorna fick komma till tals.

Nyheten om Nils Horners död möttes med djup sorg och bestörtning på TV4.

- Hos oss väcker det också väldigt obehagliga minnen från 2001 då Ulf Strömberg (fotograf på TV4) dödades i Afghanistan.

En gigant i den franska filmen har gått ur tiden

Alain Resnais

VID DECENNIESKIFTET 1950/1960 kom två av den i lördags i Paris avlidne franske regissören Alain Resnais’ mest omtalade filmer – Hiroshima, min älskade (1959) och I fjol i Marienbad (1961). Förmodligen är det många med mig som får nostalgin att flöda bara de hör de två filmtitlarna nämnas. Men det handlar inte om nostalgi för att det så skall vara. Här handlar det om två mästerverk som tillsammans med debutfilmen Natt och dimma (1955) och Muriel (1961) satt markanta avtryck i den internationella filmhistorien.

ALAIN RESNAIS var född 3 juni 1922 i Vannes och i 1960-talets Nya vågen-rörelse var han en av de absoluta nyckelpersonerna. Under sin långa karriär gjorde han ett femtiotal filmer, men det är framför allt för de tidiga filmerna han aldrig kommer att bli glömd av dem som var med om denna filmiska storhetstid. Tyvärr är det så med filmdistributionen idag att filmer snabbt glöms, eftersom deras ”omloppstid” är så kort. Bor man inte i närheten av ett cinematek är det hart när omöjligt att se film som bara har några få år på nacken. Kan vi hoppas på att digitaliseringen kommer att förändra den situationen?

MEN FÅR NI EN MÖJLIGHET att se någon/några av Resnais’ filmer så ta den. Jag kan utlova stora upplevelser, om ni inte redan är helt förstörda av dagens actionfilmer med kulor, krut och pyroteknik.

De franska medierna skrädde inte orden när denne franske filmiske gigant gick ur tiden på lördagskvällen. Le Monde t ex utnämnde honom till befälhavaren för fransk auteurfilm, och det är bara att instämma.

ALAIN RESNAIS mottog filmfestivalen i Cannes Lifetime Achievement Reward 2009, och vann utöver detta en Golden Globe, en Bafta och en Silverbjörn vid Berlins filmfestival under sin 78 år långa karriär. Den 91-årige regissören förblev aktiv in i det sista; hans film Life of Riley vann pris för mest innovativa film på Berlins filmfestival så sent som förra månaden. Alain Resnais avled i lördags kväll i Paris, omgiven av sin familj, uppger hans producent Jean-Louis Livi.

Den italienske dirigenten Claudio Abbado lämnar ett stort tomrum efter sig

MED DJUP SORG måste vi tyvärr konstatera att en av 1900-talets allra främsta dirigenter, Claudio Abbado, har lämnat oss. Dock inte helt givetvis - hans livsverk, alla hans fantastiska inspelningar under ett halvt sekel finns gudskelov kvar till vår stora glädje i all sorg.

Claudio Abbado

CLAUDIO ABBADO föddes 1933 i Milano och var son till violinisten och pedagogen Michelangelo Abbado. Claudio tog diplomexamen i piano och komposition i hemstaden och i dirigering i Wien. Som konsert- och operadirigent gästspelade han runt hela jorden.

1968 utnämndes han till fast dirigent på La Scala i Milano, och 1972 blev han också operans musikaliske ledare. 1971 blev han också chefsdirigent för Wiener Philharmoniker.

Abbados många inspelningar, framför allt av operor, betraktas som det bästa som åstadkommits i genren. Vi har alltså möjlighet att i all sorg glädja oss åt hans inspelningar. Utnyttja den möjligheten!

Det svenska golffolket har talat

Stensson - vem fan är det?

SÅ HAR MAN DÅ GENOMLIDIT ytterligare en s k gala, och frågan under bilden ställde sig nog många, som inte tillhör det illustra sällskap som vandrar omkring på en golfbana och puttar en boll i 18 hål med mer eller mindre lycka.

Henrik Stensson gör det tydligen med stor lycka - i varje fall så stor att svenska folket (läs golffolket) anser att hans promenad är inte bara fullt jämförbar med Johan Olssons bedrifter i skidspåret utan till och med bättre. Jämförelsen i prestation är ju orimlig att göra. Det är skillnad på att slita sig igenom ett femmilslopp i kyla än att vandra i solen i Dubai och ha jobbigt med att undvika värmen och den starka solen. Gud vad svet Stensson ha tvingats torka för att nå sina hål.

Det uppges att det skilde 20 000 röster mellan ettan och tvåan och 200 000 mellan ettan och trean (Zlatan). Det måste givetvis bero på att flertalet svenskar - golffolket undantaget - ägnade sig åt värdefullare sysselsättningar än att att följa Idrottsgalan. Heder åt dem!

Min slutsats efter denna misslyckade utdelning är, att man i fortsättningen måste låta en jury av förståndigt folk välja Jerringpristagare. Jag är nämligen övertygad om att utfallet då skulle bli ett annat. Att lita till folket har i många länder visat sig oerhört farligt!