Gamlingarnas uttåg - förhoppningsvis

Tre av hans bästa vänner i landslaget är inte med under samlingen nere i Malmö. Börjar Zlatan bli ensam i landslaget? – Jag klarar mig fint. Du behöver inte oroa dig. Olof Mellberg har slutat, Daniel Majstorovic är skadad och Christian Wilhelmsson är inte med då han precis blivit klar för LA Galaxy. Just nu saknar Zlatan Ibrahimovic sina bästa vänner i landslaget. – Det är så med fotbollen. De är där en dag och nästa dag är de inte där. Det är så med klubblaget också. Jag har bytt många klubbar och lärt känna många spelare längs vägen. Det är laget vi har här som ska föra oss till VM. Det är många bra spelare som lämnat men vi kör på. Vi spelar in laget. Några som kommit in får ta ett större ansvar för att fylla luckan för de som lämnat men det ser bra ut. Det är bra spelare som tagit över. Men hur är det rent socialt för dig? – Jag klarar mig fint. Du behöver inte oroa dig (skratt). – Jag känner mig äldre. Jag ska fylla 31 om en månad. Jag känner mig som en av de äldsta i laget. Det är jag och Anders (Svensson) som har varit med länge. Man är inne i ett nytt stadie nu och det kommer nya som ska fylla luckan efter dig. Men jag är fortfarande kvar och sitter fortfarande längst bak i bussen, även fast det börjar bli lite tomt där. Men jag är kvar ett tag till. Jag är kapten i dag och var kapten i går. Jag ska fortsätta göra mitt jobb och mina uppgifter. För mig förändras ingenting. Även fast omgivningen är lite annorlunda så gör det inget. Kommentar:Jag trodde att Hemrén skulle våga sig på att släppa fram de ungdomar som Lagerbäck vägrade låtsas om. Varför t ex ha kvar gamgubben Anders Svensson? För att bara ta ett exempel.

Den svenska naiviteten i sin absoluta prydno.

Dagens Nyheter har de senaste dagarna presenterat ett material som fått en att sätta frukostkaffet i halsen. Generaldirektören för det för några år sedan inrättade Tillväxtverket Christina Lugnet har inte utan skäl hamnat mitt i stormens öga för skötseln, eller skall vi för att komma sanningen ännu närmare säga misskötseln, av det nya verket. DN kan visa att Christina Lugnet i rollen som generaldirektör godkänt att verket, från och med januari 2010, tillåtits spendera nästan 7,5 miljoner kronor på interna seminarier och representation. Ytterligare 9 miljoner kronor har lagts på intern utbildning och andra konferenser. Sammanlagt blir det 16,5 miljoner skattekronor som fördelats på verkets ca 300 anställda, samtidigt som ett internt sparkrav på 10 miljoner kronor uppkommit. Till yttermera visso har man fört dyr representation på kontot internutbildning för att kunna ”lura” staten att få moms återbetald. Vad näringslivsutveckling anbelangar tycks det framför allt vara grenarna krog- och nöjesliv som intresserat henne och hennes hejdukar, som hon givetvis har fullt förtroende för, liksom hennes egna överordnade har fullt förtroende för henne. Ett förtroende som näppeligen delas av svenska folket, som visserligen blivit avtrubbat av alla skandaler med okunniga chefer, som när de visat sig odugliga för de välbetalda tjänster de fått sparkas med astronomiska fallskärmar. Detta är svensk demokrati i sin absoluta prydno. Under den del av valperioden som återstår till 2014 måste Reinfeldt och regeringen verkligen röja upp i ”det svenska träsket”. Borde man till exempel överhuvudtaget ha anställt Christina Lugnet. Vad hade hon för kvalifikationer. Det verkar som om hon bl a varit gymnasiechef, vilket borde ha varit graverande med tanke på den skola sossarna ställde till med och som Björklund inte lyckats få så särskilt mycket bukt med, även om han varit oerhörtambitiös. Men decenniers misstag rättar man inte till på nolltid. Christina Lugnets dagar på Tillväxtverket måste verkligen vara räknade. Själv borde hon tydligen ha fått stå på tillväxt ett bra tag till.

Kan vi nu slippa allt Zlatan-trams i press och TVen tid framöver?

DET VAR DÅ för väl att förhandlingarna gick i lås. Att den svenska sportpressen absoluta gullgosse nu dekade ner sig och gick till en ointressantare liga - hur många svenska TV-tittare har möjlighet att se den? Och hur många svenskar känner till vilka lag som spelar i den franska högsta divisionen? Förmodligen väldigt få. I fortsättningen blitr det väl bara fotbollskväll och naturligtvis den svenska skvallerpressen som håller koll på vad "den store" har för sig.

Den svenska underdånigheten är gränslös

NÄR HÅKAN JUHOLT härjade som värst var det inte utan än att man som utflyttad smålänning skämdes för det småländska ursprunget. När han så småningom fann för gott att lämna sosserodret återgick mycket till det gamla vanliga. Och så kommer nästa KALLDUSCH, för att inte säga rojalistiska dråpslag, när man läser att borgholmsborna i all underdånighet har döpt om den gamla Strandpromenaden från Borgholms idrottsplats till Solliden till Estelles promenad. Och detta, gudbevars, i samband att hennes maamma fyller år. Alltså: ännu ett utslag av konungslig vördnad, dumhet, fjäsk, kryperi eller vad ni vill. Tilltaget att döpa om ser jag som lika illa som när man i Sundsvall döpte ett litet torg till Olof Palmes torg i stället för att tillägna det stadens store son Lars Ahlin, som dessutom hade vuxit upp just där. Anledningen var naturligtvis att kommunfullmäktige vid det tillfället hade röd majoritet, för vad Palme hade med Sundsvall att göra finns det nog inte många som inser, mer än enögda sossepolitiker. En tröst i eländet idag är att kungafamiljen tvingas lyssna på Levengods larvigheter från Sollidenscenen och höra vår artistelit, dvs en massa s k popstjärnor, som spelar in skivor i stället för att ta sånglektioner, vilket verkligen vore av nöden.

Inget snack om saken: Spanien är bäst i Europa

NÄR MAN SETT SPANIEN SPELA UT ITALIEN i EM-finalen kan det inte längre råda något tvivel - om nu någon överhuvudtaget hade tvivlat - om att Spanien är synnerligen värdiga europamästare i fotboll. Matchen igår kväll visade med all önskvärd tydlighet att Italien har långt kvar till den nivå som det spanska landslaget just nu befinner sig på. Italienarna försökte ständigt mata sina forwards med långbollar, bollar som förvaltades illa och ständigt hamnade utanför målramen, varför spanske målvakten hade en relativt lugn kväll. Att se det snabba spanska passningsspelet är en ren fröjd, så skall riktigt njutbar fotboll spelas. Det spanska landslaget har givit italienarna en nyttig lektion i hur fotboll skall spelas, och vi framför TV-appareterna och på läktarna har fått en högtidsstund i den äkta fotbollens tecken. Det är nu bara att hoppas på att våra svenska tränare satt bänkade framför TVn och drar lärdom av vad de sett.

Zlatan möter England i fotboll

I kväll möter enligt den svenska pressen Zlatan engelska landslaget i EM. Det är väl möjligt att ytterligare tio svenska spelare kommer att vara på plan, men det framgår ytterst sällan. Nej det skall vara Zlatan. I pressen igår kunde man se en hel serie bilder, där den "store" åbäkade sig framför kameran, medan ett antal andra i de svenska färgerna slet i värmen. Olika fall ödets lotter. Vi får väl se vad det finns anledning att skriva i morgon!

Veckan som gick har varit svår för demokratin

JAG TÄNKER GIVETVIS på allt ståhej med anledning av att ett barn, som är predestinerat att någon gång i framtiden bli Sveriges drottning och som inte har en möjlighet att bestämma om sitt eget liv, har döpts. Statstelevisionen som låtsas vara opartisk visade timme efter timme bilder på detta ”underverk” och familjen runt omkring. Man kan ju verkligen ställa sig frågan om opartiskhet. När fick republikanska föreningen överhuvudtaget en möjlighet att föra fram sina åsikter. Och kvällstidningarna tryckte specialupplagor och uppmanade läsarna att spara dem. Pressen har jag i viss mån förståelse för, även om jag tycker att den går alldeles för långt i sin underdånighet och servilitet, men för den gäller det ju att tjäna pengar. I viss mån gick kvällspressen till och med längre än Svensk Damtidning (men den sticker ju inte under stol med att den är landets kungatidning!). För statsteelvisionen handlar det ju i stället inte om att tjäna pengar utan enbart lägga ut stora summor och arvodera en massa ”hovexperter”, som framlever sina liv i skuggan av en odemokratiskt tillsatt familj, som gör av med en massa av svenska folket surt förvärvade skattekronor. Sjukvården går på kryckor, skolan förslummas, pensionerna sänks och äldrevården är i långa stycken inte längre någon vård. I det läget har en man som fötts till sitt jobb mage att ständigt begära större apanage. Det är illavarslande! Att kungen lever rullan och uttalar sig som en påse nötter, att Silvia ljuger om sin far och barnen i familjen drar sig för att arbeta, det är plötsligt glömt tills vi får vara med om nästa fadäs. Och det påpekas ständigt att kronprinsessan och hennes tränare jobbar och sliter. Fan tro’t. Det bör väl snarare vara på tiden att de erkänner att de har verkliga goddagar och knappast behöver förta sig. Att de nu har blivit föräldrar är knappast mer märkvärdigt än att det föds barn varenda dag i landet utan att Ebba von Sydow med anhang rycker ut och rapporterar. När blir Sverige en demokrati? Det är för mig nu och framtiden den viktigaste frågan. När lämnar vi arvet från Gustav Eriksson (Vasa) bakom oss. Ju förr, dess bättre!