Ännu en Hollywood-legend har lämnat oss

ÅRET 1957 drabbades filmen av att en av Hollywoods främsta skådespelare gick ur tiden – jag syftar givetvis på Humphrey Bogart som dog i januari 1957. Men som en tröst tändes ett hopp, som skulle visa sig infrias med råge under kommande decennier. Samma år debuterade nämligen den i lördags den 9 april bortgångne Sidney Lumet. Och den film han debuterade med – 12 edsvurna män – har visat sig ha bärkraft ända in i våra dagar, kanske man till och med kan påstå att den är aktuellare idag än när den gjordes.
När begreppet filmklassiker kommer på tal måste tveklöst 12 edsvurna män finnas med i diskussionen. Till detta bidrar det utomordentliga manuset signerat Rginald Rose, men jag skulle tro att de flesta förknippar filmen med jurymedlem nurmmer åtta – Henry Foda, som här gör en av sina allra bästa roller överhuvudtaget, men varenda skådespelare höjer sig över medelmåttan.
I fortsättningen skulle Sidney Lumet sedan visa att 12 edsvurna män inte var ett enstaka lyckokast. Av hans filmer i fortsättningen minns jag framför allt Lång dags färd mot natt, Bombsäkert, Pantlånaren, Kullen, En satans eftermiddag, Network, Domslutet – listan kan göras mycket längre, men jag nöjer mig med dessa mästerliga skapelser.
Sidney Lumet föddes vid midsommartiden 1924 i Philadelphia, Pennsylvania, USA och debuterade på scenen redan som fyraåring. Innan han debuterade som filmregissör hade han hunnit arbeta som skådespelare på Broadway men också regisserat några avsnitt i TV-serier.
Redan debutfilmen gav honom en Oscarsnominering, men av någon outgrundlig anledning fick han aldrig någon personlig Oscar, trots att nomineringarna var legio.
Många av Sidney Lumets bästa filmer finns på både VHS och DVD, så medan vi sörjer en av den amerikanska filmens främsta kan vi alltid söka tröst i det han åstadkom för vita duken.
Sin syn på filmskapandet har han bland annat tecknat ner i den mycket läsvärda boken ”Making Movies” (Bloomsbury, 1995).

Skådespelarlegenden Elizabeth Taylor är död

DEN LEGENDARISKA SKÅDESPELERSKAN Elizabeth Taylor har avlidit. Hon blev blev 79 år gammal. På onsdagsmorgonen amerikansk tid somnade hon in på Cedars-Sinai Medical Center i Los Angeles. Det uppges att dödsorsaken var hjärtsvikt. Vid hennes dödsbädd lär alla hennes fyra barn ha varit närvarande.
Att sonen har rätt när han påpekar att: ”Min mamma var en extraordinär kvinna som levde livet till fullo.”
Redan vid tolv års ålder blev Elizabeth Taylor känd, och under sin långa och ofta tämligen våldsamma karriär hann hon vara med i drygt 50 filmer. För sin roller i Inte för pengar... och Vem är rädd för Virginia Woolf? Fick hon välförtjänta Oscarsstatyetter, men måste ändå konstatera att hon blev väl så känd för sitt oerhört stormiga privatliv och sin mycket omskrivna skönhet.
Elizabeth Taylor var gift inte mindre än åtta gånger – bl and annat två gånger med Richard Burton, och nu sörjs hon av sina fyra barn, tio barnbarn och fyra barnbarnsbarn – för att inte nämna alla lite äldre biogångare.

Käre Mammon, är jag inte ofelbar?

DE SVENSKA MEDIERNAS i särklass störste kelgris under senare år har gjort bort sig igen, och nu väntar vi bara på att få de enögda svenska journalisternas bortförklaringar, för de kommer säkerligen med jultomtens precision. Herr Zlatan är ju ofelbar, det är bara de italienska domarna som inte fått det riktigt klart för sig. Men de får väl be att få den svenska pressens och TV:ns kommentarer översatta, så att de fattar vem de verkligen har att göra med.

Friskolor borde aldrig ha tillåtits

DET VAR ETT ÖDESDIGERT beslut att tillåta friskolor med den utformning de nu har. Det är bra med konkurrens, har det på pekats, men hur ser den konkurrensen ut. Det första krav man borde ha ställt på friskolorna på gymnasienivå hade väl varit att kräva att de skulle erbjuda exakt samma program som de kommunala gymnasierna. Idag väljer de ut ett fåtal populära program och överlåter de mindre populära till de kommunala gymnasierna. När eleverna sedan inte klarar sig så bra som man väntat sig måste det kommunala gymnasiet ta emot ”återvändarna”. Hela systemet är sjukt!
Det har också sagts, att betygsnivån i friskolorna tyder på bättre utbildning tack vare mer målinriktade elever och inte minst bättre lärare. Bluff och snömos, vill jag påstå. Varför skulle outbildade lärare vara bättre än utbildade? Det vimlar nämligen av outbildade lärare i friskolorna, lärare som givetvis är måna om sina tjänster och därför går i ledningens ledband. Vi har sett vad som händer om man råkar säga något negativt. Det är friskolan John Bauer i Sundsvall ett utomordentligt exempel på, och den skolan är i det avseendet inte unik.
Skolminister Björklund har gjort mycket bra under sin tid på ministerposten, men han är alltför eftergiven friskolorna, tyvärr.
Lägg ner dessa vinstmaskiner och satsa alla resurser på den kommunala skolan. I det sammanhanget kan man också plocka bort åtminstone 75 % av de s k skolledarna, som lever sitt vegetreande liv utan egentlig anknytning till den undervisning som bedrivs. Lektionsbesök har strängt taget helt slutat – de s k skolledarna vänder i lugn och ro sina papper – men när det drar ihop sig till löneavtal vet de allt om lärarna! Skvallervägen?

Ingen hejd på eländet i världen

DET VERKAR INTE VARA något hejd på världens olyckor. Nu basuneras det ut att Zlatan varit trött i nio år - är det månne miljonlyften som tröttat ut honom? Så får vi veta att Foppa avslutade sin inkomstbringande karriär i tårar. Anledningen är förmodligen att det i fortsättningen kanske inte flyter in lika många miljoner, när han i fortsättningen snör på sig skridskorna. Säga vad man vill - men visst lider vi med grabbarna. De har det inte lätt.

Ingen hejd på eländet

/>ZLATAN har varit trött i nio år och Foppa i tårar efter beslutet att sluta spela ishockey. Det är ingen hejd på eländet. Båda har väl tröttat ut sig med att räkna in alla miljoner de höstat in under åren.

Klåfingrighet av EU

I Sverige har ideella föreningar och registrerade tros­samfund hittills varit befriade från moms, men de svenska reglerna strider mot EU:s moms­direktiv och svensk lag måste därför anpassas till EU-rätten, allt enligt de överbetalda potentaterna i Bryssel/Strassburg Snart kan delar av föreningarnas verksamhet därför komma att moms­beläggas. Att momsbefrielsen har varit viktig för idrottslivet har man tydligen ingen känsla för, eftersom de enda gymnastiska rörelser man utför i EU är förmodligen att lyfta champagneglasen. Att det är idealismen och det självuppoffrande arbetet som gör att miljoner unga kan ägna sig åt idrott, och att ledarna slipper krångliga deklarationer - det har EU-politikerna ingen känsla för.
Heder åt den svenska regeringen som nu ansöker hos EU om att endast de största föreningarna ska tvingas betala denna moms. Frågan är bara var går gränen mellan stor och liten!