Den svenska filmens nestor 100 år

UNDER MINA ÅR SOM REDAKTÖR för Sveriges äldsta filmtidskrift Filmrutan hade jag glädjen att ha ett mångårigt och synnerligen givande samarbete med regissören, filmforskaren och filmprofessorn Gösta Werner. Att jag nämner det idag beror helt enkelt på att han idag firar sin hundraårsdag. Därmed är han den äldste idag levande regissören i Europa.
GÖSTA WERNER föddes alltså den 15 maj 1908 och hans vagga stod i det natursköna skånska Östra Vemmenhög. Så småningom hamnade han i Lund, där han avlade sin fil kand 1930. Året innan hade han varit en av initiativtagarna till Lunds studentfilmstudio. Lite senare flyttade han till Stockholm, där han fortfarande är bosatt. I Stockholm kom han direkt i kontakt med filmbranschen som reklamchef, översättare och manusbearbetare, men han skrev också egna manus.
I början av 1940-talet debuterade han som regissör och därefter har filmlistan blivit lång, och den innehåller både kort- och långfilmer. Det skulle föra alldeles för långt att gå igenom hela hans produktion, låt mig bara nämna några av de mest berömda titlarna: Midvinterblot (1943) och den kanske mest kända kortfilmen Att döda ett barn tio år senare efter en novell av Stig Dagerman. Han långfilm Två trappor över gården (1950) finns det skäl att nämna.
På 1970-talet började han undervisa filmvetenskap vid Stockholms universitet, där han efter en tid som docent blev professor. Under hela sitt liv har Gösta Werner varit en flitig skribent, både i bokform och i tidskrifter. I Filmrutan hade han i många år ett stående inslag ”Så gick det till”, där han utifrån bilder diskuterade tillkomsten av berömda filmscener. Ett mycket populärt inslag i tidskriften.
Idag fyller alltså denne filmens nestor 100 år, och jag vill ödmjukt passa på att ställa mig i den långa kön av gratulanter!

Bergman får gata och torg i Stockholm

DET VERKAR NU KLART att Ingmar Bergman skall få en gata uppkallad efter sig i centrala Stockholm. Det handlar om en del av den nuvarande Smålandsgatan – öster om Birger Jarlsgatan – alldeles bredvid Dramaten. Dessutom får platsen i hörnet av Almlöfsgatan och Nybrogatan Ingmar Bergmans namn.
”När staden rustar upp Nybrogatan kommer en intressant och vacker torgbildning för uteserveringar och rekreation att skapas”, enligt det moderata stadsbyggnads- och trafikborgarrådet Mikael Söderlund.

Enorma biljettpriser

BILJETTERNA PÅ DEN SVARTA MARKNADEN till Champions League-finalen i Moskva den 21 maj betingar på den amerikanska sajten Ticketsolutions.com ett pris på 120 000 kronor för bra sittplatser, om man får tro BBC.
Som bekant är finalen helengelsk med Chelsea och Manchester United inblandade, och det kan ju verka lite vrickat att två engelska lag och en massa fans reser till Moskva, men spelplatsen var bestämd långt innan den senaste Champions League-omgången började.
Enligt BBC ligger priset för biljetter på i dag på 60 000 kronor och uppåt. En av anledningarna till de enorma priserna lär vara att Chelseas ägare Roman Abramovitj är omåttligt populär och superkändis i sitt hemland.Men vill man nu se matchen på plats, vilket ju egentligen är onödigt då den direktsänds i TV, räcker det givetvis inte bara med att ha en biljett. Flygresa, hotell, mat etc tillkommer, och naturligtvis har hotell- och restaurangägarna passat på att höja priserna. De gamla kommunisterna har snabbt lärt av de de tidigare så förhatliga kapitalisterna!

Gabriel Axels gästabud

FÖRMODLIGEN ERINRAR SIG MÅNGA den danska filmen Babettes gästabud – efter en roman av Karen Blixen – och antagligen också regissören Gabriel Axels namn. Den filmen får väl ses som kulmen på hans karriär, eftersom Babettes gästabud den 11 april 1988 renderade honom en enligt min mening mycket välförtjänt Oscar. Det kan noteras att det dessutom var den första danska Oscar någonsin, och att Bille Augusts Pelle Erövraren fick samma utmärkelse året efter.

Den 18 april fyllde Gabriel Axel 90 år och hyllades med dokumentärfilmen Gabriels Verden, som hans yngsta dotter Karin Mörch regisserat, men också med en omfattande bok, också den av Karin Mörch, som skrivit en rikt illustrerad och engagerande bok, där hon tecknar ett kärleksfullt men samtidigt kunnigt porträtt av fadern.
Gabriel Axel föddes i Århus men växte upp i Franskrike, varför han talar flytande franska. Tillbaka i Danmark utbildade han sig till möbelsnickare, men han kom också ganska tidigt i kontakta med den danska teatern, och en mycket viktig kontakt var den med den franske regissören Louis Jouvet, när han 1948 satte upp sin epokgörande version av Molieres Don Juan.
Karin Mörchs bok är fylld av underhållande, spännande och roliga anekdoter och bokens föremål framstår som en mycket framstående berättare, även om det inte handlar om någon intervjubok. Allt går igen, menar han. Fadern fick vänta fyra år innan han kunde gifta sig med Gabriels mor, och själv väntade han fyra år på sin älskade Lucie, som han mötte 1945 och levde tillsammans med till hennes död i september 1996.
”Hon såg bara på mig. Det var kärlek vid första ögonkastet”, försäkrar han.
Familjen Axel drabbades hårt under andra världskriget. Brodern Benjamin hamnade i och höll nästan på att duka under i ett koncentrationsläger, vilket han berättat om i boken Märkt för livet (1991).
Gabriel Axels filmbana har varit tämligen ojämn, och det är möjligt att han har större anseende i Frankrike, där han gjort en rad mycket uppmärksammade TV-filmer. Han fick som nämnts sitt stora genombrott med filmatiseringen av en roman av Karen Blixen, och han drömmer trots sin höga ålder om att kunna göra ytterligare någon film efter något i hennes författarskap. Det vore intressant om det kunde förverkligas!
Om inte kan vi länge glädja oss åt den kunniga, hängivna och kärleksfulla bok hans dotter skrivit. Tveka inte inför danskan, den vänjer man sig snart vid.

Filmstudiorörelsens filmpris 2008 utdelat

KOMPOSITÖREN MATTI BYE fick i lördags i samband med den svenska filmstudiorörelsens årsmöte motta rörelsens Glasstatyett och ett stipendium på 10 000 kronor med motiveringen:

Med din musik lyfter du kongenialt fram stumfilmens konstnärliga uttryck.

Matti Bye, som är född 1966, har hittills komponerat musik till tolv klassiska stumfilmer, bl a till Maurits Stillers Erotikon och Victor Sjöströms Körkarlen och Terje Vigen. Sex av dem finns dessutom utgivna på DVD.
Han har också under många år medverkat som stumfilmspianist vid Cinematekets visningar i Stockholm samt vid ett flertal filmstudioarrangemang runt om i landet. Just nu är Matti Bye aktuell med musiken till Jan Troells kommande film Maria Larsson eviga ögonblick.
Valet av Matti Bye måste ses som ett mycket bra val och en rättning mot mitten efter de kraftiga vänstersvängarna. Han har i hög grad uppfyllt det ursprungliga kravet att ha uträttat något för den svenska filmstudiorörelsen.

Okänd komposition av Bach funnen
HITINTILLS HAR BARA de första fem takterna av ett verk av Johann Sebastian Bach varit kända; nu föreligger det i sin helhet
En obekant orgelkomposition av barockkompositören Johann Sebastian Bach (1685-1750) har nyligen upptäckte av två musikvetare i Halle. Det handlar om en fantasi över en koral ”Wo Gott der Herr nicht bei uns hält” meddelar man från universitetet i Halle (en fantasi är en speciell genre inom orgelmusiken). Tidigare har bara de fem första takterna varit kända.
Kompositionen föreligger nu i en avskrift av kantorn vid Thomaskyrkan i Leipzig Wilhelm Rust (1822-1892) från 1877. Universitetsbiblioteket ropade för några veckor sedan i Rusts kvarlåtenskap på en auktion, och det var då det hittills okända stycket påträffades i en utgåva av Händels verk. Det nyupptäckta verket dateras till någonstans mellan 1705 och 1710.

Claudia Cardinale fyller 70 år

CLAUDIA CARDINALE blev berömd för sin roll i Luchino Viscontis Leoparden (1963) och följde med Klaus Kinski in i djungeln i Fitzcarraldo (1982). Idag fyller hon 70 år.

Vi som gick på bio redan på 60-talet minns den mörka italienska skönheten i en rad filmer. Med valsen i Leoparden dansade hon i rollen som Angelica Sedara in i filmhistorien i en legendarisk balklänning i tyll och organza tillsammans med den åldrande fursten Fabrizio av Salina (Burt Lancaster
Claudia Cardinale, föddes den 15 april 1939 i Tunis av italienska föräldrar. I slutet av 1950 vann hon en skönhetstävling och priset var en resa till filmfestivalen i Venedig.
Så småningom tog hon teaterlektioner i Rom och fick också möjlighet att göra småroller i en del filmer, men det var som nämnts i Viscontis Leoparden hon fick sitt definitiva genombrott. 1959 fick hon en utomäktenskaplig son,som fick gälla för hennes lillebror ända till slutet på 70-talet då sanningen uppdagades.
Eftersom 60-talet två stora italienska stjärnor Sophia Loren och Gina Lollobrigida båda sökte den då mycket aktuelle producenten Franco Cristaldi efter någon som kunde fylla tomrummet och valet föll på Claudia Cardinale, som han också gifte sig med och levde tillsammans med till 1975.
1963 var ett stort år i den unga stjärnans liv. Hon spelade inte bara i Leoparden utan fick också chansen att vara med i Federico Fellinis 8 ½.Även om Claudia förmodligen fortfarande har stor skådespelartalang har hon aldrig lyckats nå samma höjder som de två tidigare nämnda, men det hindrar givetvis inte att hon ändå måste räknas till de stora kvinnliga stjärnorna