Den svensk/amerikanska television

Den tyska TV-stationen ZDF:s huvudkontor i Mainz

NÄR NU JULHELGEN ÄR ÖVER kan det kanske vara på sin plats att ha några synpunkter på den "svenska" televisionens oerhört USA-inspirerade utbud. Det budskap som egentligen hör julen till kommer helt i skuggan av allt tjafts om Kalle Anka och hans vänner. Jag har verkligen svårt att begripa den infantila glädje svenska folket tycks gripas av så snart klockan blir tre på julaftonseftermiddagen. Varför inte banda dessa krumsprång och låta dem fylla även resten av året. Ta bort några avsnitt så kan ni ju använda filmsnuttarna även till midsommar.
Amerikansk film och underhållning från det stora landet i väster med burkade skratt etc. har också haft en enormt stor plats i familjehelgens programtablåer.
I övrigt framträdde enligt hallåorna "Sveriges bästa artister" i en en rad program, och de flesta höll någorlunda Sventoppsklass, dvs tämligen svaga.
Ju längre helgen fortskred desto mer stod det klart att det borde vara frivilligt att erlägga TV-avgift.
Själv ägnade jag en stor del av mitt TV-tittande åt den suveräna kanalen Axess och det som producerats i huset på bilden - med andra ord ett antal högklassiga underhållningsprogram från ZDF. Men det kräver givetvis kunskaper i tyska, och det språket väljer ju tyvärr många bort under sin gymnasietid till förmån för språket i den stora diktaturen Kina.
Utvecklingen blir mer och mer förbryllande!
Och slutligen: vilken fantastisk programmakare har åstadkommit "tack för att du betalat din TV-avgift", som vi plågas av i tid och otid?

Tidig julklapp

Benny Goodman i filmen Stage Door Canteen

Tisdag 22 december 19.30-21.30
P2 Live: JulJazzSwingJubilee
En Benny Goodman - Gene Krupa
Lester Young - Lars Erstrand tribut

JAZZÄLSKARNA FÅR EN JULKLAPP redan i kväll som synes. För mer information gå in på P2 och klicka er fram till ovannämnda program. Där hittar ni åtskillig nöjsam och informerande läsning om de jazzens giganter vi får möta under några timmar i kväll i radions P2.

Mozarts dödsdag

WOLFGANG AMADEUS MOZART var tveklöst en av wienklassicismens främsta kompositörer. Att här försöka beskriva hans liv och verk känns lika hopplöst som onödigt då det skrivits hyllmetrar om honom. Det är bara att uppsöka ett bibliotek och välja och vraka. Jag nöjer mig med att försöka hinna spela så mycket av hans musik på skivspelaren som möjligt och därmed minnas en av de allra främsta.

Carl Maria von Webers födelsedag

IDAG FIRAR VI Carl Maria von Webers födelsedag. Han föddes den 18 november 1786 i Eutin och dog i London den 5 juni 1826. För de flesta människor skulle jag väl tro att Weber mest är känd för den lättsamma och lättgnolade Aufforderung zum Tanz (1819), som egentligen skrevs för piano men så småningom omarbetades för orkester. Kanske många också förknippar hans namn med operan Friskytten (1821), möjligen också Euryanthe (1823) och Oberon (1826), men de två sistnämnda blev aldrig lika populära som Friskytten.
Fram till 1813 försörjde han sig som konsertpianist i Berlin och Leipzig och som anställd vid en rad furstehov, ibland annat i Weimar. Så småningom blev han kapellmästare i Prag och Dresden och gifte sig 1817 med sångerskan Caroline Brandt.
von Weber skrev inte bara för operan. Vi som en gång spelat och älskar klarinett lyssnar gärna på det han skrev för just det instrumentet. Till detta kommer också pianokonserter och två symfonier. När detta skrivs spelas just en sats ur en av dessa symfonier i radions Aurora. Synnerligen njutbart liksom allt von Weber skrivit. Glöm honom inte!

Musiktidskrift för kräsna

Rickard Söderberg

JAG MINNS INTE om jag tidigare skrivit om Sveriges enda riktiga musiktidskrift, OPUS, en tidskrift som verkligen tar musiken, främst den seriösa, på allvar. Ni som tröttna på allt skval i de flesta radiokanaler får nöja er med några timmar varje dag i P2 och dessutom läsa om musik i nämnda OPUS.
Tidskriften har hittills kommit ut 25 gånger och har ständigt varit lika läsvärd och lärorik. Jag skall inte sticka under stol med att jag visste oerhört lite om Rickard Söderberg, och det är jag kanske inte ensam om, men efter att ha läst en initierad intervju med honom i nummer 25 vet jag vad han står för. Dessutom medföljde en CD med tidskriften, så nu vet vi läsare också hur han kan låta när han är som bäst.
Låt mig ta upp ett problem oskså. Egentligen borde det faktum att enbart storstäderna kan lyssna på ”klassisk” musik hela dygnet vara ett fall för diskrimineringsombudsmannen, medan vi övriga i landet – och vi är ju majoriteten – tvingas byta musiken mot program på alla upptänkliga invandrarspråk. Dessutom skall UR ha plats i ”vår” kanal. Är det inte på tiden att skapa en egen kanal för allt detta, så vi kan få behålla vår kanal?

Miraklet i Berlin

DET KAN VÄL KNAPPAST ha undgått någon att det idag är exakt tjugo år sedan ”miraklet i Berlin”, dvs sedan den kommunistiska muren, skammens mur, i Berlin öppnades och invånarna i den östra delen av Berlin äntligen kunde få träffa sina släktingar och vänner i den västra halvan av den forna huvudstaden utan trakasserier av folkpolisen.
Vad som sedan hänt är allmänt bekant, Berlin har än en gång blivit huvudstad i ett enat Tyskland efter ”die Wende”, de gamla pamparna på östsidan har lämnat landet eller blivit pampar i det enade Tyskland, de oförbätterliga kommunisterna börjar tala om att det var bättre förr etc etc. Listan kan göras hur lång som helst.
Jubiléet i Tyskland har till och med fått den svenska statstelevisionen att uppmärksamma händelsen, underligt nog eftersom muren inte föll i USA, som i övrigt är SvTs förlovade land. Vi får väl hoppas att man fortsätter på den inslagna vägen – Tyskland är ju ändå den kanske främsta nationen i Europa kulturellt sett, nu liksom före den dystra nazitiden.

Erik Saedén har lämnat oss

NÄR JAG NU NÅS AV BUDET att operasångaren Erik Saedén har avlidit i en ålder av 85 år – han var född den 3 september 1924 – kommer jag osökt att tänka på kvällarna med ruinspelen i Visby, som var mitt första möte med den eminente sångaren.
Upphovsmannen till Petrus De Dacia eller Visby Ruinspel var Friedrich Mehler (1896-1981), som redan 1924 började fundera på ett årligen återkommande sommarfestspel i S:t Nicolai ruin i Visby. Ett genomkomponerat sceniskt verk, särskilt skrivet för denna ruin. Först på hösten 1928 kunde han anse att det var möjligt att förverkliga sina planer, och på våren 1929 erbjöd sig dr Josef Lundahl att skriva en textbok. Hans förslag var att det skulle handla om den medeltida dominikanermunken gotlänningen Petrus de Dacia som hade verkat som prior i dominikankyrkan S:t Nicolaus, där han möjligen också ligger begravd.
Urpremiären ägde rum den 4 augusti 1929 på den friluftsscen som Mehler skapat i S:t Nicolai ruin. Tillsammans med sin fru Hildegard organiserade han de första framförandena av sitt musikskådespel. Makarna Mehler omarbetade och utökade så småningom textboken. Hildegard Mehler var också delaktig i spelens konstnärliga utveckling, bl.a. genom utformningen av spelstilen.
Med undantag av åren 1931, 1933 och 1940-1945 uppfördes verket årligen under sommamånaderna juli-augusti i S:t Nicolai ruin fram till år 1990.
Det var en fantastisk upplevelse att sitta några augustikvällar i den medeltida ruinen under en stjärnklar himmel och avnjuta detta utomordentliga sångspel, inte minst beroende på att Erik Saedén gjorde en ledande roll och fyllde ruinen med sin välljudande basbaryton.

Bra rutet!

Äntligen har man från politikerhåll insett att man inte bara kan sätta barn till världen och låta andra ta ansvaret - till exempel politikerna. Låt oss hoppas att Beatrice Aska intentioner får riksdagen gehör. Flumvänstern kan man nog tyvärr aldrig få med sig, det är ju den som skapat "den bästa av världar"!

- Du kan inte som mamma säga "jag hade ingen aning", utan man förutsätter att föräldrar har lite mer koll på sina barn, säger Ask (M) till Sveriges Radios Ekoredaktion.
Enligt dagens lagstiftning måste det bevisas i rätten att en förälder har varit vårdslös, och inte förhindrat barnet från att ha begått ett brott, för att skadestånd ska kunna utkrävas.
Lagändringen som regeringen föreslår innebär att föräldrar ska kunna tvingas att betala upp till cirka 8 000 kronor, upp till en femtedel av prisbasbeloppet, rapporterar Ekot.

Sveriges plantskola i fotboll

KALMAr FF har blivit en plantskola för unga talanger. På mindre än ett år har klubben brandskattats på tre nyckelspelare med samma efternamn och dessutom ett antal ytterligare till europeiska storklubbar. Det handlar givetvis om bröderna Elm och fjolårets store målspottare Patrik Ingelstam, som var den förste. Så gick Viktor och nu i tät följd Rasmus och David.
En gång i tiden fick den lilla norländska orten Hörnefors fram bröderna Nordahl - Gunnar, Knut och Bertil (och lite senare ytterligare ett par småbröder, som inte riktigt höll samma klass). De tre namngivna spelade alla i samma landslag - bl a i guldlaget i London 1948 - men de spelade aldrig som bröderna Elm i samma allsvenska klublag.
Nu är sagan om de tre pojkarna från det lilla småländska Broakulla i Kalmar FF slut, åtminstone för den här gången. Hur framtiden kommer att se ut vet vi inget om. Vi Kalmarfans får trösta oss med att man nu har fått definitivt klartecken för det nya arenabygget och att Nanne Bergstrand har fyra år kvar på sitt kontrakt.
Med lite sorg i hjärtat kan man inte annat än att önska bröderna Elm lycka till i sina utländska klubbar och i det svenska landslaget.

Oslagbart rekord

DET ÄR GIVETVIS ingen överdrift att påstå att BAO (Benny Andersson orkester) med skönsjungande Sundsvallsflickan Helen Sjöholm till den kommande helgen kommer att sätta rekord, som aldrig kommer att bli slaget. Den 11 juli 2004 kom BAO/Helen Sjöholm in på Svensktoppen med Benny Anderssons ”Du är min man” med text av Björn Ulvaeus. På söndag blir det alltså FEM år som den låten legat på Svensktoppen.
Hur har det kunnat gå till? Anledningarna kan givetvis vara många, men den viktigaste är som jag ser det den tilltalande melodin, Helen Sjöholms framförande och givetvis Björn Ulvaeus text. Samtidigt säger den en hel del om Svensktoppens kvalitet. Elaka tungor skulle naturligtvis påpeka den obefintliga komkurrensen, och i det fallet är jag mycket benägen att hålla med. Har man kvalitetskrav på musik skall man naturligtvis stanna kvar i P2 och låta alla ”gnällspikar” hålla till i P4, för maken till slätstrukenhet – utöver BAO/Sjöholm – är verkligen svårt att hitta. Prova en söndagsförmiddag och ni kommer förmodligen inte att återvända till P4 just den tid som Svensktoppen förorenar etern.

Idag minns vi valskungen lite extra

I DAG GÅR VÅRA TANKAR osökt till Johann Strauss d.y., som föddes den 25 oktober 1825 och dog den 3 juni 1899. Den österrikiske tonsättaren, dirigenten och violinisten tillhörde den berömda österrikiska musikerfamiljen Strauss och var son till Johann Strauss d.ä.
Länge ägnade sig Johann Strauss åt att dirigera, men det slutade han med 1872 för att i stället ägna sig åt komposition, vilket resulterade i ett otal berömda wienervalser och en rad fortfarande spelade operetter. Inte för inte brukar han vanligen gå under beteckningen valskungen, och vem minns inte med glädje An der schönen blauen Donau, som han skrev redan 1867 och som är ett av de stående och synnerligen uppskattade numren under den traditionella Nyårskonserten från Musikverein i Wien.
Bland han mest berömda operetter kan nämnas Die Fledermaus (Läderlappen, 1974) och Der Zigeunerbaron (Zigenarbaronen, 1885).
Idag liksom så ofta annars finns det anledning att plocka fram ett antal av de godbitar han komponerade ur det privata diskoteket. Lyssna och njut och förvånas över den oerhörda musikaliska förflackning som ägt rum under 1900-talet. Vem kan idag komponera t ex en vals som når Johann Strauss till fotknölarna. Lyssna på Svensktoppen eller Eurovison Song Contest så bör ni inse vad jag menar.
Vill ni under en Wienresa lägga en blomma på hans grav bör ni besöka Zentralfriedhof.

Filippa Reinfeldt ny Bond-brud?

Att skådespelaren Roger Moore, som ett flertal gånger gestaltat superhjälten James Bond har varit i Sverige för att lansera sin självbiografi "Mitt namn är Moore - Roger Moore" har väl inte kunnat undgå någon. Men eftersom inte alla läser Expressen är det kanske mindre känt vad Roger Moore svarade på frågan om vilken känd svensk kvinna som skulle passa bäst som "bondbrud".
"Om jag måste välja blir det statsministerns fru Filippa Reinfeldt. Då kan hon berätta hemligheter om det svenska försvarssystemet", svarade Roger Moore med ett skratt.
Dessutom skulle hon väl hjälpligt kunna plåstra om eventuella blessyrer den gamla superhjälten skulle kunna råka ut för. Han är ju gudbevars ingen ungdom längre!

EFTER ATT UNDER NÅGRA ÅR ha dammsugit vänsterkanten i den svenska filmproduktionen för att hitta mottagare till filmpriset Glasstatyetten, har styrelsen för Sveriges förenade filmstudios i år, i samband med sitt årsmöte den 18 april, tilldelat landets för närvande främste regissör sitt pris. Han fick också ett stipendium på 10 000 kronor, en summa som började utdelas i samband med dammsugningen.
EN VÄRDIGARE PRISTAGARE än Jan Troell är det svårt att hitta idag, varför jag är den förste att gratulera - inte bara Jan Troell utan också den sittande styrelsen, som tagit sitt förnuft till fånga. GRATTIS JAN!

OM MAN BORTSER FRÅN Jesus Kristus och Bibelns berättelse om vad som tilldrog sig i samband med hans död och uppståndelse och håller sig mer på det realistiska planet är det väl förmodligen Irving Berlins Easter Parade (En dans med dej)och Charles Walters film med samma namn med Fred Astaire och Judy Garland i de ledande rollerna som de flesta får i tankarna. Om man inte är så realistisk att det är ägg, sill, snaps och godis man associerar till.
Vilket ni nu gör vill jag i alla fall önska er en Glad Påsk i lugn och ro.

JAG HAR SAGT DET TIDIGARE, men det tål att upprepas - den svenska "humorn" har hamnat i det absoluta bottenträsket, när man låter herr Järvheden hålla på med sina s k lustigheter i vår fredagsteve. Jag frågar mig verkligen om jag skall behöva betala TV-licens, när mina pengar används så illa som att låta en pajas göra "Grillad", som visserligen har hård konkurrens om det sämsta som TV-ledningen offrat pengar på, men som är i särklass bland det allra värsta skräpet som teve producerat. Är det egentligen inte ren förskingring av andras medel?

Televisionens stora bottennapp

DEN SVENSKA public servicetelevisionens humorsatsning har drabbats av ytterligare ett avhopp. Tidigare i veckan har Claes Malmberg och Lennie Norman meddelat komikerna att de inte ville vara med i Grillad, och det är ett beslut man till fullo förstår, för något mer själlöst för att inte säga idiotiskt har sällan skådats i dumburken, som numera fått ett ansikte – Thomas Järvhedens.
Den här gången är det den kände krögaren Carl Jan Granqvist som valt att lämna programmet.
- Den här typen av program står jag bara inte ut med. Det känns totalt ointelligent och passar mer för gymnaiseungdomar, säger han i en intervju. Och visst har han rätt, bortsett från att det är lite synd att dra alla gymnasister över en kam. Det finns faktiskt fortfarande kvalitetsmedvetna gymnasister, även om de blivit allt färre med åren.
Carl Jan Granqvist skulle ha varit en av de kommande gästerna som skulle grillas men efter att ha sett första programmet valde han att hoppa av – det hade varit mer anmärkningsvärt om han valt att stå kvar.
Programmet hade sin premiär i förra veckan med Per Morberg som första gäst. Idén går ut på att en grupp ”komiker” turas om att häckla och hylla den inbjudne gästen. Kommande gäster är bland andra Gudrun Schyman och Peter Harryson. En alltför djärv gissning är väl inte att Peter Harryson också väljer att hoppa av och att linslusen Schyman stannar. Hon har ju numera blivit strängt taget perenn i rutan.

När humorn dog

NÄR TAGE DANIELSSON dog och konstellationen Hasse&Tage försvann från den svenska underhållningen gick även den svenska humorn i graven, den uppfattningen viker jag inte en tum från.
Och vad har kommit i stället? Parlamentet? Det programmet är befolkat av en rad gaphalsar, som skrattar själva åt sina underlivsskämt, när vi andra tycker att det enbart är pinsamt.
Det senaste spektaklet är inte något nytt matlagningsprogram trots namnet Grillad utan ytterligare en svensk pinsamhet i den svenska televisionen.
Det första partyt hade det goda med sig att nu kan man inte komma längre ner, eftersom botten nåddes redan i det första programmet. Det trista är att man säkerligen kommer att befinna sig där i de program som återstår.
På plats var Lennie Norman – ståuppkomikern utan utstrålning – några urbota svaga damer, vilkas namn jag lämnar där hän för att inte bli anklagad för att vara kvinnofientlig. Och naturligtvis Claes Malmberg!
Det är väl snart bara vädret han inte är med i, även om han ofta pratar i vädret. Han har helt tagit över efter Robert Gustafsson, vilket kan vara positivt i sig, och den andre Gustafsson, ni vet den Gustafsson som satt i en barnvagn dragen av Gustafsson d ä under en av alla dessa otaliga galor, som televisionen lusas ner av.
Det är ”pyrt på hemmet” sade Hasse en gång i en berömd monolog. Jag vill travestera det och påstå att ”det är pyrt framför teven” numera sedan humorn dog.

Överlägsen Oscarsvinnare

Foto: Ishika Mohan Dev Patel som Jamal Malik

DEN artonårige Jamal Malik, en föräldralös tonåring från slummen i Mumbai ( Bombays officiella), är bara en fråga – och ett rätt svar – från att vinna för honom
ofattbara 20 miljoner rupies i Indiens version av ”Vem vill bli miljonär?”. Men avståndet mellan honom och miljonerna verkar plötsligt omöjligt stort då Jamal misstänks för fusk och arresteras.
För polisen berättar han den otroliga historien om livet på gatorna, och om den flicka han blivit förälskad i och sedan förlorat. Jamal konstaterar att han inte är intresserad av pengarna, och då kvarstår frågan varför han egentligen är med i programmet. Och hur det kommer sig att han kan alla svar?
Jamals berättelse är berättelsen om det moderna Indien. Han är uppvuxen i Mumbais
slumkvarter, och då han är liten dödas hans mor under ett upplopp med religiösa
förtecken. Jamal tvingas överleva på gatorna tillsammans med Salim, sin äldre bror,
och Latika, en föräldralös flicka som han blir förtjust i. Och som han senare inser att han älskar.
Trots att han egentligen inte vill, blir kommissarien som har hand om fallet fascinerad av Jamals berättelse, och till sin förvåning inser han att han faktiskt tror att Jamal talar sanning. Och då han får veta den verkliga orsaken till att Jamal är med i programmet försvinner alla tvivel. Jamal får tillstånd att vara med i det sista programmet, för att svara på den sista frågan…

Slumdog Millionaire belönades vid Oscargalan med åtta Oscarstatyetter för Bästa film, regi, foto, manus baserat på annat material, originalmusik, originalsång – “Jai Ho”, klippning samt Bästa ljudredigering
Slumdog Millionaire har tidigare vunnit ett flertal priser, bland annat vid Golden Globe-galan 2009: Bästa film (drama), Bästa regi, Bästa manus och Bästa musik, och vid Toronto Film Festival 2008: Publikpriset, Cadillac People’s Choice Award.

Danskarna är oslagbara

DANSKARNA ÄR OSLAGBARA när det gäller att producera engagerande TV-serier. Det vet inte minst alla de som såg Matador omkring 1980. Den serien finns nu på DVD, och under de senaste veckorna har hustru Margareta och jag avnjutit denna fantastika familjekrönikan (12 DVD, eller 24 avsnitt).



Och när den serien var avslutad för vår del kommer så den lika fantastiska Sommer, vars fjärde avsnitt ni kan njuta av ikväll. En fyllig resumé gör att det går lätt att hoppa in fortfarande om man inte haft det goda omdömet att följa med från början.


Paret Sommer har två söner som liksom sin far blivit läkare. Far Christian och sonen Adam driver en läkarpraktik hemma i Danmark medan den andre sonen Jakob arbetar tillsammans med sin sambo Mille för Läkare utan gränser i Malawi. När så Christian fyller 65 ska han självklart firas och när så Jakob besöker Danmark tillsammans med sin familj får han reda på att hans far är sjuk och om han inte tar över praktiken måste den säljas. Dilemmat för honom är om han ska lämna Malawi för att tillsammans med sin bror driva vidare praktiken eller om han ska återvända till arbetet för Läkare utan gränser som han brinner för.
Mer skall inte avslöjas eftersom ni givetvis ser eller kommer att se serien i fortsättningen.




Sommers producent är Sven Clausen som även arbetat med Örnen, Krönikan och Taxa. För regi står bland annat Kathrine Windfeldt som regisserat Kronprinsessan och Kungamordet. Se bland andra Jesper Langberg (som var med redan i Matador), Lisbet Dahl, Lars Ranthe, Mikael Birkkjær och Marie-Louise Wille i rollerna.

Den uppblossade konstdebatten

Mord i Lappland!?!?
Det har under de senaste veckorna blossat upp en enorm debatt kring begreppet ”konst”, som tydligen kan vara precis vad som helst. Bilden som illustrerar den här artikeln påstås av många vara konst, och det är väl möjligt att de har rätt. Lite annorlunda blir det när man som en dam i Stockholm för att åstadkomma en s k installation genom att fejka ett dödshopp från en av Stockholms broar drar igång ett enorm pådrag inom sjukvårdsapparaten och dessutom uppträder stökigt och arrogant. Eller som nu senast då en maskerad sk konstnär demolerade en hel tunnelbanevagn med en sprayburk, allt inför de förskräckta medpassagerarnas ögon. Notan för ”konstverket” belöper sig till ca 100 000 kronor, vilket väl Konstfack får stå för, eftersom verket utförts med Konstfacks goda minne. Att kulturministern liksom vi vanliga svenskar tar avstånd från tilltag som dessa har väckt ont blod i konstnärskretsar, där man menar att konstnärerna är de som flyttar gränser och därför bör ha total frihet. För detta finns bara ett ord: bullshit! Problemet är snarare att de obegåvade ”konstnärerna” som inte har förmåga att skapa konst slår mynt av sin obegåvning. Ingen skall få mig att ens försöka tro att de nämnda ”konstverken” är annat än utslag av samhället tyvärr alltför destruktiva krafter. Tycker man om att besöka museer och njuta av de verkliga konstnärerna, ja då är man hopplöst konservativ och borgerlig. Nej, vänster skall man till varje pris vara, då blir allt konst!

Fredrik Skavlan - Trevlig import

DE SVENSKA PROGRAMLEDARNA är utan tvekan tämligen uttjatade numera och inom det s k komikerfacket blir det alltmer tunnsått. Det finns kanske därför skäl att söka sig ”över kölen” för att hitta någon användbar, och det är det Sveriges television nu gjort. Och det man hittade var Fredrik Skavlan som verkar vara en frisk fläkt i den svenska stiltjen.
Vi har ju nyligen genomlidit både Guldbaggegalan och den svenska Idrottsgalan, så därför känns det tämligen uppfriskande att möta Fredrik Skavlan på fredagskvällarna, om man vill koppla en en stund från amerikarapporteringen.
Mestadels har Skavlan god smak när han väljer gäster, men även den bästa kan gå vilse. Igår hade han inbjudit den svenska underhållnings största gaphalsar, som inte lärt sig vanligt folkvett att hålla tyst när andra har något att säga. Nej, inte Fredrik Wikingsson och Filip Hammar, de ser sig numera som den svenska underhållningens främsta representanter, och när de sprutar ur sig sina stupiditeter skall vi svenskar veta att ”hålla käften”.
Gårdagskvällen räddades dock av en nertonad och trevlig Lukas Moodysson, den fantastiska Kerstin Dellert, och en i och för sig inte så tokig professor med synpunkter på framtiden. Höjdpunkten var, Fredrik Skavlan får ursäkta, de tre irländska prästerna som sjöng som ”gudar”. Programmat räddades alltså i sista stund.

Storslam för Jan Troell

SÅ HAR DÅ ÅRETS ”stora filmhändelse” ägt rum, och jag måste säga att årets upplaga knappast var mer upphetsande än de senaste årens. Det har redan skrivits spaltkilometrar om spektaklet, så det finns ingen större anledning att orda mycket mer. Årets presentatör Johan Glans tyckte givetvis att han var rolig och han var helt inne på linjen att man får vara hur oförskämd som helst. Trots namnet knappast glänsande, och den väldigt överskattsde Björn Gustafsson gjorde inget för att rädda kvällen. Publiken applåderade pliktskyldigast, förmodligen på uppmaning.
VAD JAG HAR SVÅRT att inse att regissören inte är årets bästa, om hon/han har gjorts årets bästa film. Men några frågetecken måste ju livet bjuda på.
HUR SOM HELST var det glädjande att juryn insåg att Jan Troell är den i särklass bäste svenske regissören just nu, även om han inte fick någon Golden Globe för Maria Larssons eviga ögonblick. Åtta nomineringar och fem baggar, det finns verkligen anledning att tala om storslam för Troells vidkommande.
Nu är filmen i alla fall på listan över de nio filmer som kan komma ifråga för bästa utländska film vid årets Oscarsutdelning. Den 22 januari får vi veta om Troell kommer med bland de fem på nomineringslistan. Vi får önska honom lycka till!

Vad kan du om ABBA?

DET TYSKA SPRÅKET, som är det största i Europa, sitter tyvärr trångt, eftersom de flesta elever idag inbillar sig att de kan engelska (ett synnerligen besvärligt och synonymrikt språk), och även ofta väljer spanaka etc, trots att Tyskland vårt största exportland.
Nåväl! Ni lyckliga som behärskar tyska och dessutom tycker om ABBA, gå in på Die Welts hemsida och testa era kunkaper. Det kan bli en rolig stund!

Evigt unge Tintin fyller 80

VÄRLDENS KANSKE mest berömda och evigt unge journalist, Tintin, fyller idag lördag 80 år. Någon närmare presentation behöver väl varken Tintin eller hans framlidne skapare Hergé. Åtskilliga generationer har i böcker, tidskrifter och i filmer mött denne reporter med hund och kapten Haddock i släptåg.

2009 – Joseph Haydns år

ÅRET 2009 är för musikälskarna ett stort år – det är då 200 år sedan Franz Joseph Haydn avled den 31 maj i Wien – och att det kommer att uppmärksammas på alla upptänkliga sätt är otvivelaktigt.
Till skillnad från en annan av de stora giganterna inom wienklassicismen – Wolfgang Amadeus Mozart – fick Haydn ett långt liv. Han föddes redan 1732 i Rohrau i Niederösterreich och uppnådde alltså den för dåtiden aktningsvärda åldern av 77 år.
Joseph Haydn var under sitt långa liv oerhört produktiv och man räknar med att han skrev 108 symfonier, 68 stråkvartetter,13 pianokonserter, en handfull violinkonserter, ett trettiotal pianotrior, 52 pianosonater, 13 operor, 13 kantater och oratorier och 12 mässor.
I ungefär trettio år var Haydn anställd som hovkapellmäsatare av furst Esterhazy i Eisenstadt i södra Österrike vid gränsen till Ungern.